Frågor och svar

Ja, under förutsättning att hon är moderns legala ställföreträdare som god man eller förvaltare eller modern skrivit en fullmakt som ger dottern befogenhet att företräda henne i detta avseende. Om så inte är fallet måste socialtjänsten kontakta modern för att efterhöra om hon vill att en utredning görs. Oavsett hur utredningen aktualiserats måste handläggaren genom sedvanligt utredningsförfarande dvs. hembesök och samtal med den som ärendet rör utröna behoven för att kunna fatta beslut om insats.

Ansökan skall göras i kommun B (se 6h § SoL).

Ledsagare är ett begrepp som återfinns i 8 § färdtjänstlagen (SFS 1997:736). Ett tillstånd till färdtjänst skall även gälla en ledsagare om den som söker tillstånd till färdtjänst behöver ledsagare under resorna. Detta betyder att behovet av ledsagare skall vara knutet till själva resan och inte till t.ex. vistelsen vid resmålet. Sökanden skall alltså inte klara av att resa på egen hand med den service som normalt ges av transportören eller föraren för att rätt till ledsagare skall föreligga. Den enskildes rätt till ledsagare motsvaras av en kommunal skyldighet att möjliggöra resa för sådan person. Det ankommer på tillståndshavaren att själv skaffa någon person som kan vara ledsagare.
En medresenär är inte en term som används i färdtjänstlagen. I kommunala föreskrifter om färdtjänst används medresenär ofta som en beteckning på en person som får följa med den färdtjänstberättigade trots att själva resan kan företas utan hjälp från medresenären. Någon skyldighet för kommunen enligt färdtjänstlagen att låta tillstånd till färdtjänst gälla även för medresenär föreligger inte.

Nej. Bestämmelserna i färdtjänstlagen medför inte skyldighet för den som ansvarar för färdtjänsten att tillhandahålla en så individuellt anpassad färdtjänstförmån som ett tillstånd att anlita en särskild förare skulle utgöra. Frågan har avgjorts av Regeringsrätten genom dom 2000-01-11, mål nr 4216-1999.

Ett förordnande av god man utgör ett nödvändigt hjälpmedel i den enskildes livsföring och en ersättning härför blir därför en normal levnadskostnad för personen i fråga. Förbehållsbeloppet skall bl.a. täcka medel för den enskildes personliga behov och andra normala levnadskostnader. Det är därför en rimlig tolkning att förbehållsbeloppet i förekommande fall bestäms till sådan storlek att det täcker medel för ersättning till god man.