TSN anmäls till EU

Anmälan sändes till EU och ser ut som följer

(publiceras med tillstånd från författaren)

Leg läkare
Bengt H Johansson
2000-09-21

Europeiska gemenskapernas kommission
(att: generalsekreteraren)
Rue de la Loi 200
B-1049 Bryssel
BELGIEN

KLAGOMÅL TILL EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION NÄR GEMENSKAPSRÄTTEN INTE FÖLJS

Prövning av huruvida förekomsten av den svenska Trafikskadenämnden står i överensstämmelse med gemenskapsrätten.

Den svenska Trafikförsäkringsförordningen (1976:359) anger i §6 att samtliga försäkringsanstalter som driver trafikförsäkringsverksamhet i Sverige skall tillsammans med trafikförsäkringsföreningen upprätthålla och bekosta en skaderegleringsnämnd, vars reglemente godkänns av regeringen.

Innan en försäkringsanstalt, en representant som avses i 5 § tredje stycket i trafikskadelagen (1975:1410) eller trafikförsäkringsförening erbjuder skadelidande uppgörelse i en sådan viktigare ersättningsfråga som anges i reglementet för nämnden, skall frågan hänskjutas till nämnden för yttrande.

Nämnda skaderegleringsnämnd namnges som Trafikskadenämnden.

Bolagen är skyldiga att rådfråga nämnden när det bl. a. gäller ersättning för inkomstförlust, om den medicinska invaliditeten uppgår till minst tio procent eller förlusten beräknas till lägst ett halvt basbelopp om året eller vid ersättning under invaliditetstid för lyte och men samt ersättning för kostnader och olägenheter, om den medicinska invaliditeten uppgår till minst tio procent.

Nämnden har en ordförande förordnad av regeringen samt vice ordförande förordnade av Finansinspektionen.

Nämndens lekmannarepresentanter förordnas av Finansinspektionen på förslag av LO, TCO, SACO, LRF och Företagarnas Riksorganisation. Samtliga har sina namn angivna med hänvisning till någon av dessas korporationer.

Nämndens bolagsrepresentanter förordnas av Finansinspektionen på förslag av Trafikförsäkringsföreningen. Samtliga har sina namn angivna med hänvisning till något försäkringsbolag.

Nämnden handlägger ärendena på skrivna handlingar. Muntlig plädering förekommer inte.

Formellt skall ärenden hänskjutas till nämnden för yttrande, men reellt följs nämndens beslut praktiskt alltid. En mer avvikande hantering av nämndens beslut från bolags sida skulle göra nämndens beslut meningslösa och medföra en förändring av förordningen till mer bindande formulering. Reellt fungerar därmed nämnden som en domstol för handläggning av ärendena.

Sammansättningen av nämndens ledamöter med representanter för korporationer och bolag gör den svår att klassificera i ett konstitutionellt sammanhang även om ledamöterna förordnas av Finansinspektionen. Det förhållandet att nämnden finansieras helt av bolagen gör den än mer svår att klassificera.

Ett de facto föreligger så till vida att nämnden, genom förordningen, utgör ett monopol i utövande och reglering av det näringsliv, som försäkringsbranschen representerar.

Detta författningsmässiga monopol tvingar försäkringsbolagen till agerande som inte står i överensstämmelse med normalt näringslivs verksamhet.

Begränsningen i försäkringsbolagens verksamhet kan medföra konkurrenshämning som är till skada för den försäkrade. Sålunda förekommer det anmärkningsvärt ofta att bolag erbjuder invaliditetsgrad på åtta eller nio procent, vilket ligger omedelbart under den gräns som tvingar bolaget till nämndens bedömning. Då bolaget erbjudande en ersättning över tio procent kan den föreslås lägre än vad bolaget självt kan anse vara skäligt för att ha en prutmån mot nämndens bedömning.

Å andra sidan kan ett generöst bolag hämmas genom att tvingas att infoga sig i en gemensam ersättningsstruktur. Bolagets möjlighet att profilera sig som en bra företag minskar och den skadade får en sämre ersättning.

Möjligheten för konsumenten att värdera försäkringsmarknadens variation och kvalitet försämras, då dåliga bolag inte klart kan särskiljas från bra bolag genom förekomsten av detta monopol.

Andra exempel på konsumentskadlig verksamhet i ett monopolsystem kan lätt påvisas.

Nämndens faktiska roll av att utgöra dömande verksamhet väcker flera frågor med avseende på harmonisering inom gemenskapsrätten.

Grundläggande för rättslig prövning är att ärendena skall handläggas med möjlighet till muntlig plädering. Denna möjlighet föreligger inte i denna nämnd och är en allvarlig brist i det rättsliga utövandet.

Nämnden sammansätts av parter från bolag och fackföreningar och är därför en klart korporativ nämnd. Den rättsliga ställningen för en skadad som inte är med i en korporation kan därvid riskeras att bli särbehandlad på ett sätt som inte hör hemma i en rättsstat.

Svårigheten att konstitutionellt klassificera nämnden utgör en allvarlig rättsotrygghet. Dess ställning har dock kommit att få en högst officiell prägel, vilket utgör ett hot mot rättstryggheten då ärenden prövas i domstol. Hänvisning till nämndens beslut förekommer ofta i domstol och domstolarna förefaller ta intryck av nämndens ställningstagande vid sakbehandling på ett sätt som kan uppfattas som otillbörligt.

Trafikskadenämndens konstitutionella ställning och sammansättning samt den monopolverksamhet den utövar och de följder den har för konsumenten och skadade personer synes inte stå i överensstämmelse med de rättsliga förhållanden som skall råda inom den europeiska gemenskapen.

Jag får därför hemställa till kommissionen att den utreder och värderar förekomsten av Trafikskadenämnden med målsättning av nämnden avskaffas.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Forskare vid Belastningsskadecentrum, Umeå

Ordförande för Fristående Försäkringsmedicinska Läkarkollegiet

Bil.
Trafikskadelag (1975:1410)
Trafikförsäkringsförordning (1976:359)

Hosted by Skyddas av