SkadePortalen / WhiplashInfo

[Bloggen] [Här kan du ställa frågor och läsa svar på det mesta om whiplash/pisksnärt]

	Sök på hela Webben Sök på Whiplash Info

 

En studie av domar

Försäkringsbolag och skadade

Denna studie kom till WhiplashInfo den 22 augusti 2001, och publiceras med tillstånd av författaren.

En studie av domar vid Stockholms tingsrätt 1999-2000

Bengt H. Johansson
Leg läkare. Specialist i Företagshälsovård
Belastningsskadecentrum/ Arbetslivsinstitutet i Umeå
Box 7654
907 13 Umeå

Det mest kraftfulla uttrycket för konflikt mellan ett försäkringsbolag och dess kund är att kunden går till rättslig prövning genom stämning i tingsrätt. Vid personskadereglering kan beslut i domstol få avgörande betydelse för den skadades framtida livskvalitet med avseende på att kunna kompensera sin skada med förbättrade ekonomiska villkor.

 Under senare år har ett antal domar väckt uppmärksamhet, då domarna har gått emot de skadade på grunder som är anmärkningsvärda. Detta utgör motiv för att noggrannare studera likartade mål.

 Till följd av att försäkringsbolag har sina huvudkontor i Stockholm avgörs en mycket stor andel av personskademålen vid Stockholms tingsrätt, varför domar vid den domstolen är av särskilt intresse att studera.

 Personskador regleras enligt olika ersättningssystem.

 Vid trafikskada träder den obligatoriska försäkringen i kraft, vilket innebär att den som är trafikskadad alltid har rätt till ersättning från en trafikförsäkring. Om skadevållande fordon är okänt eller oförsäkrat handläggs ärendet av Trafikförsäkringsföreningen. Om den skadelidande inte accepterar försäkringsbolagets beslut kan ärendet, om den skadelidande så önskar, tas upp till prövning i Trafikskadenämnden, ett rådgivande samarbetsorgan av halvofficiell karaktär mellan bolagen, med syfte ”att skapa en enhetlig och skälig trafikförsäkringsreglering”.

 Den skadade kan även stämma bolaget direkt till tingsrätt utan hörande av Trafikskadenämnden eller göra så efter nämndens utslag om den skadade inte är nöjd med utslaget.

 Det är ovanligt att en skadad stämmer direkt till tingsrätt, varför en stämning indirekt måste uppfattas som kritik av Trafikskadenämnden.

 Annan personskada kan medföra ersättning till följd av olycksfall, ansvarsskada  eller personskada vid brott. Bolags beslut i sådana frågor kan prövas i Personskadenämnden.

 Den vanligaste skadan som medför konflikt med försäkringsbolag är trafikskador och då särskilt nackskador, s. k. whiplashskador.

 För att studera ärenden som gått till rättslig prövning, har vi gått igenom samtliga tvistemålsdomar vid Stockholms Tingsrätt under åren 1999 och 2000. Av dessa har vi valt ut de domar där det uppstått personskada vid trafikolycka eller olycksfall där ett bolag stämts i rätten varvid endera eller båda parterna kallat läkare som vittnen.

 Av ca 12 000 tvistemålsdomar har 87 fall uppfyllt kriterierna.

 De 87 domarna har studerats och ett antal variabler registrerats. Således har registrerats hur lång tid efter skadetillfället som dom fallit i tingsrätt,  kärandes (den skadades) ålder vid olyckan, namn på dennes juridiska ombud och medicinska vittnen inklusive deras titlar och argument, så som dessa kommit till uttryck i domarna. På motsvarande sätt har registrerats försäkringsbolagens namn, dess ombud och medicinska vittnen samt deras titlar och argument. Slutligen har domarnas namn registrerats liksom domsluten och kommentarer till dessa.

 I samtliga studerade fall är det den skadade, som stämt försäkringsbolaget.

 Av studien framgår att det förekommer huvudsakligen två olika typer av tvister. Den ena är om skadan orsakat bestående lidande, den andra gäller ersättningsnivå.

 Nedan redovisas domarnas utfall uppdelat på bolag och typ av tvist med trafikskador för sig, och andra skador för sig.

 Trafikskador

 Genom ett antal fusioner mellan försäkringsbolag de senare åren har ägarförhållandena förändrats. I domarna anges namn på försäkringsbolag som köpts upp eller fusionerats av andra företag. I sammanställningarna nedan ingår de tidigare fristående företagen i de nya försäkringskonstellationerna.

 Trafikförsäkringsbolagens marknadsandel i relation till antal trafikförsäkringar som det var 2000-09-30, framgår enligt nedan: 

 1.      Tvist om samband mellan olycka och symptom  återfanns i 44 mål, varav 35 där nackskada helt eller till stor del dominerar bilden.

 Käranden vann 15 mål och försäkringsbolagen 29 mål.

 Fördelning av antalet mål mellan bolagen:

Av målen var tre tredskodomar mot bolag ( Länsförsäkringar, Trygg-Hansa och Aktsam)

 2.      Tvist om invaliditetsgrad förelåg i sju mål.

 Kärandena vann tre mål och försäkringsbolagen fyra mål.

Övriga skador, inklusive ej klart uttalade trafikskador

 1.      Tvist om samband mellan olycka och symptom förelåg i  åtta mål

2.      Tvist om invaliditetsgrad förelåg i 0 mål

Förlikning

 Endast förlikning som stadfästs genom dom ingår i studien, varför antal förlikningar kan därför vara betydligt större än vad som här angivits.

 Förlikning innebär att käranden (den skadade) erhåller en mer förmånlig ersättning  än vad vederbörande tidigare erbjudits av sitt försäkringsbolag. Bakgrunden till detta är vanligtvis att svaranden  (bolaget) under rättegången kommit till uppfattningen att käranden har stora förutsättningar att vinna målet. Förlikning kan således ses som en framgång för käranden.

 Innehållet i förlikningen redovisas inte alltid och ej heller regelmässigt om målet avser trafikskada eller annan skada. Beloppen kan även i förlikningsfallen vara avsevärda. Som exempel kan redovisas ett fall där den skadade fick ersättning för inkomstbortfall med SKR 1 160 574:-, i ett annat fall ersättning för lyte och men med SKR 146 240:- samt inkomstbortfall med SKR 1 164 033:-. I ytterligare ett annat fall fick den skadade ideell skadeersättning med SKR 266 890:- samt inkomstförlust med SKR 512 381:- och livränta med SKR 99 6299:- / år, vartill kom dröjsmålsränta med SKR 50 000:-.

 Förlikning förekom i 27 av de undersökta målen.

Fördelning av förlikning på bolag

Sammanvägning av domslut och förlikning

 Av avkunnade domar fick kärande bifall i 21 mål (36%) och avslag i 38 mål (64%). Vid beräkning, där kärande erhållit bifall av dom samt då kärande genom förlikning tilldelats förmån, blir antalet förmåner totalt 48 av 86 mål (ett mål är inte tillämpbart). Med en sådan beräkning har kärande genom stämning till domstol tillerkänts förmån i 55% av totalantalet mål.

Ålder på skadade vid tiden för olyckshändelse medförande nackskada/whiplashskada.

 Medelålder 34 år [Medianålder 35,5 år]

Antal år för domslut efter olyckan

 Medeltal och medianvärde för olika försäkringsbolag

Erfarenhet

 Den erfarenhet käranden (den skadade) respektive svaranden (bolaget) har av att hantera personskademål vid domstol kan ha betydelse för målets utgång. Det antal gånger som ett juridiskt ombud respektive medicinskt vittne har agerat inför domstol kan utgöra ett mått på sådan erfarenhet.

 Antal gånger juridiskt ombud respektive medicinsk vittne har agerat inför Stockholms tingsrätt vid dessa mål har därför beräknats för dels kärandesidan (skadelidanden), dels svarandesidan (försäkringsbolag).

 Nedan redovisas antal juridiska ombud för kärande samt hur många gånger respektive ombud har agerat i de 87 studerade målen.

 Totalt har 66 personer varit juridiska ombud för käranden (de skadade). Två käranden har inte haft något ombud. I förlikningsmål framgår inte alltid ombud.

 Fördelning av antal mål på juridiska ombud

Nedan redovisas antal juridiska ombud för svarande (försäkringsbolagen) samt hur många gånger respektive ombud har agerat i de 87 studerade målen.

 Totalt har 27 personer varit juridiskt ombud för svaranden. I förlikningsmål framgår inte alltid ombud.

 Fördelning av antal mål på ombud

Nedan redovisas antal medicinska vittnen för kärande  (skadade), samt hur många gånger de har agerat i de 87 målen.

Nedan redovisas antal medicinska vittnen för svarande (försäkringsbolag), samt hur många gånger de agerat i de 87 målen.

* Den ene av Trafikskadenämndens två medicinska rådgivare

** Varav en den andre av Trafikskadenämndens två medicinska rådgivare

Två medicinska vittnen har vid olika tillfällen vittnat för såväl kärande som svarande part.

 Totalt har avgivits 224 medicinska vittnesmål. Av dessa var 46% kärandes (de skadades) medicinska vittnesmål och 54% försäkringsbolagens medicinska vittnen.

Medicinska vittnens titlar

 Det går inte att bortse från att domstolen kan ta intryck av de titlar, som medicinska vittnen innehar. Olika titlar, så som de presenteras i de studerade domarna, förekommer nedan fördelade på kärande- respektive svarandesidan.

 I ett fåtal domar bär alla medicinska vittnen titeln ”doktor”, men mer vanligt är att vittnenas titlar anges utförligare än så.

 Titlarna varierar i mycket hög grad och blandas ofta, varför förteckningen nedan endast ger en översikt av förekomsten av dem. En del vittnen anges ibland som specialister inom ett område, ibland i ett annat. I studien har kunnat konstaterats att titeln ”docent”  förekommer utan att vederbörande är det. Domstolen synes ha svårt att hålla reda på alla dessa begrepp.

 Titlar på medicinska vittnen (en person kan ha mer än en titel)

 En och samma person kan vid olika tillfällen benämnas med olika titlar såsom exempelvis ”doktor”, ”specialist” eller ”professor”.

 I domarna förekommer hos svarandes (försäkringsbolagens) medicinska vittnen tillägg som att vederbörande är sakkunnig i Trafikskadenämnden, eller har varit det vid Kammarkollegium, vid länsrätt, kammarrätt, domstolsverket eller föredragande i ansvarsnämnd. En person uppges ha varit medicinalråd.

Inga sådana anteckningar finns för de kärandes (de skadades) vittnen.

Medicinska vittnens offentliga rättsstatus.

 Såväl kärandes som svarandes medicinska vittnen avlägger vittnesmål under ed.

 I fråga om att ta fram underlag för bedömning av ärendet skiljer sig förutsättningarna i hög grad mellan kärandens och svarandens vittnen.

 Enligt lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (1998:531) är begreppet läkare en yrkesskyddad titel, som förbehålles yrkesutövare, vilka står under samhällets tillsyn. Detta innebär krav på att följa de anvisningar som Socialstyrelsen utfärdar, samt att läkarens arbete kan prövas av styrelsen. För att stå under Socialstyrelsens tillsyn krävs bl. a. att det föreligger en patient-läkarrelation. Om sådan relation inte föreligger utan en legitimerad läkare utför uppdrag av exempelvis administrativ karaktär för ett bolag, står vederbörande inte under Socialstyrelsens tillsyn. Vederbörande utövar därvid inte heller sitt uppdrag under den yrkesskyddade titeln ”läkare” utan i egenskap av medicinsk rådgivare. Detta förhållande innebär en betydande skillnad i ansvarsförhållandena för den som utför ett uppdrag åt en kärande respektive åt en svarande.

 Kärandens (den skadades) medicinska vittnen har praktiskt taget undantagslöst personligen undersökt och bedömt vederbörande. Det medicinska vittnet har därvid gjort sin bedömning i egenskap av läkare och står således under Socialstyrelsens tillsyn. Vittnet har därvid skyldighet att utforma intyg på sätt som Socialstyrelsen anvisat med krav på bl. a. objektivitet och opartiskhet. Vittnets, d.v.s.  läkarens bedömning kan således bli föremål för prövning av Socialstyrelsen som tillsynsmyndighet.

 Svarandens (bolagets) medicinska vittnen har däremot alla gjort sina bedömningar utgående enbart från olika skriftliga handlingar. De har inte haft någon patient-läkarrelation utan har utför sitt uppdrag för bolaget på sätt som bolaget och vittnet kommit överens om. Detta vittne står till följd därav inte under Socialstyrelsens tillsyn och är under sin verksamhet för bolaget inte läkare på sätt som lagen enligt ovan anger, utan medicinsk rådgivare. Bolagens användning av benämning ”Sakkunnigläkare” för denna tjänst är vilseledande så till vida att den medicinske rådgivaren de facto inte är läkare i sin tjänst för bolaget. Förhållandet innebär att det formellt står den medicinske rådgivaren fritt att framföra sina synpunkter hur kortfattat eller uttömmande på sätt som denne vill. Innehållet i eller utformningen av upprättade handlingar kan i detta fall inte underställas Socialstyrelsen eller andra myndigheters prövning. Den enda som har ansvar för rådgivarens synpunkter är försäkringsbolagets verkställande direktör, som är ytterst ansvarig för bolagets upphandling av tjänster.

 De skadades respektive försäkringsbolagens medicinska vittnens offentliga rättsställning är således grundläggande helt olika, vilket otvetydigt är till nackdel för den skadade.

Argument framförda av kärandes (de skadades) medicinska vittnen.

 I domarna redovisas inte regelmässigt eller konsekvent vittnenas redogörelser, varför det inte går att göra en systematisk redovisning av dessa uppgifter. Vid läsning av domarna fäster man sig emellertid vid att kärandes medicinska vittnen praktiskt taget alltid personligen har undersökt vederbörande och mycket ofta hänvisar till att dennes symptom är helt förenliga med sådana, som förekommer efter whiplashskador. Bland dessa nämns smärtor i nacken, i huvudet, ut i armarna med domningar i fingrar, yrsel, koncentrationssvårigheter, ögon- och öronsymptom samt minnesproblem.

 Ibland noteras en anmärkningsvärt snabb utveckling av röntgenologiska förändringar i halsryggen efter olyckan.

Man pekar även på att uppgifter i journaler ofta är bristfälliga och inte utgör tillfredsställande underlag för bedömning av den skadades tillstånd vad exempelvis avser samband.

 Det hänvisas ofta till att det saknas konkurrerande faktorer som förklaring till symptomen samt att käranden före olyckan vanligtvis varit helt nackfrisk. Dessutom påpekas att det inte föreligger något enkelt samband mellan hastighetsändringen vid olyckan och den uppkomna skadan.

Argument hos svarandes (försäkringsbolagens) medicinska vittnen.

 Samma begränsning som redovisats ovan, gäller för kärandes medicinska vittnen.

 I denna undersökning har svarandens medicinska vittnen inte träffat den skadade utan har bedömt skadan enbart på grundval av handlingar. De hänvisar nästan regelmässigt till brister eller saknade uppgifter i journalanteckningar, som grund för avslag på kärandes framställning. Vittnena hänvisar ofta till uppgifter i kärandes medicinska journaler år före skadan och hämtar där uppgifter som de anser har relevans för kärandes nuvarande tillstånd.

 Vittnena framför ofta att man kan förlora i trovärdighet och opartiskhet vid skadebedömning om man träffar den skadade.

 Journalhandlingar kan saknas i samband med aktuell olycka till följd av att den skadade inte då sökte läkare. Vittnena framför då ofta att för att traumat skall vara orsak till symptomen skall skadan initialt ha gett så uttalade symptom att den skadade skulle ha sökt läkare. Det  kan förekomma att första uppgift om nacksymptom nämns i journaler först två år eller mer efter olycka.

 Nästan regelmässigt anför dessa vittnen att degenerativa tillstånd, som funnits före olyckan, orsakar kärandens besvär. Man anför även att besvär i nacken är okarakteristiska och att nackbesvär är mycket vanliga i befolkningen samt att whiplashskador har blivit en ”farsot”.

 Ofta påstås att depression, frustration, sociala problem och samlevnadsproblem förorsakar kärandens nackvärk.

 Sannolikheten för att käranden skulle ha utvecklat en skada avvisas ofta med hänvisning till att sannolikheten för att utveckla kronisk invaliditet är mycket liten. Man uppger att kroniska besvär enbart utvecklas hos 3-5% (enstaka vittne 10%) av dem som fått akut skada.

 Orsaken till yrsel och illamående vid dessa tillstånd förklaras ofta med att en virusinfektion har kunnat förorsaka symptomen eller att psykiska problem skapat dem.

 Om den skadade efter initial smärta haft ett symptomfritt intervall på månader och upp till år avvisas samband regelmässig som vetenskapligt omöjligt.

 Ibland uttalas att whiplashvåld inte kan ge upphov till degenerativa förändringar i halsryggen och inte heller utlösa diskbråck i nacken.

 Stickningar i händerna har framhållits som psykiska symptom.

Domslut

 Domarna präglas anmärkningsvärt ofta av de olika medicinska vittnenas uttalanden. Även om andra vittnens utsago tas upp till bedömning förefaller deras vittnesmål inte ha framförts som tungt vägande i förhören på ett sådant sätt att de får den framtoning, som borde vara av värde för bedömning av kärandens trovärdighet.

 Domsluten argumenteras  på ett rikt varierat sätt. Domarna är ibland mycket omfattande, ibland korta. Den längsta domen omfattar 27 sidor, den kortaste fyra sidor. För att överskådligt exemplifiera dessa beskrivs i det följande några vanliga motiv fördelade på domslut med bifall respektive avslag på framställningen. Det förekommer att samma domare i olika domar har samma argument för såväl avslag som bifall i dom.

 För att kärande skall vinna bifall fordras att dennes sakskäl skall vara klart mer sannolika än motpartens.

Domslut med bifall för kärande

 Brist på journalanteckningar utgör ej skäl för att inte fästa tilltro till den skadades uppgifter.

 Anteckningar i journalen utgör ingen absolut särställning för bedömning av målet, liksom att det inte är nödvändigt att vara sjukskriven vid ifrågavarande skada.

 Att bolagets läkare gjort sina bedömningar uteslutande på handlingar är en brist.

 I något fall har rätten framfört att behandlande läkare är den enda läkare som har ingående kännedom om käranden.

 Degenerativa förändringar och utveckling av sjukdomsbilden kan inte förklaras av annat än olyckan. Även förhållandet att käranden varit frisk före olyckan och ibland även arbetat tungt har talat för käranden.

 Då käranden är yngre hänvisas det ibland till att kärandens tillstånd inte kan förklaras av åldersförändringar.

 Brist på alternativ förklaring har även tagits till intäkt för bifall.

 Man har även noterat att två av svarandes läkare varit ortopedspecialister och sagt samma sak i ett mål, varför det inte tillfört något nytt med vittnesmål från två personer med samma specialitet.

 Trovärdigheten hos käranden eller annat icke medicinsk vittne, har talat för kärande i några fall, men anmärkningsvärt ofta noteras inte kärandens trovärdighet i domen.

 Den skadliga faktorn har ibland utpekats som mycket klar vilket vunnit bifall hos rätten. Exempel på detta är en trafikolycka där den skadade kastades i en luftfärd som beskrivits på ett trovärdigt sätt.

Domslut med avslag för kärande

 I några domar anges att svarandens läkare är fler än kärandens liksom att de är erfarna sakkunnigläkare och specialister. De beskrivs även ha gedigna samlade erfarenheter och lång erfarenhet som grund för att uppfattas som trovärdiga.

 Rätten lägger ganska stor vikt vid brister i journaler samt sätter stor tilltro andra förklaringar till besvären än trafikolyckan.

 Rätten har tagit intryck av att bolagets läkare ”samstämmigt och med eftertryck” avvisat möjlighet till samband mellan besvär och olycka.

 Domstolen har i ett mål accepterat att olycka inte klart sannolikt kan utlösa degenerativa förändringar.

 Det förhållandet att käranden inte sökte vård förrän två veckor efter olycksfall var del i avslagsmotivering.

 Rätten har inte uppfattat käranden som trovärdig och i något fall anfört att denne simulerar sitt tillstånd.

 Käranden har bedömts vara motsägelsefull i sin framställning eller inte givit tillräckligt klara uppgifter.

 Hastigheten vid påkörning har bedömts vara för låg för att kunna ge skada.

 I ett mål uttalade sig käranden mycket klart, men journalanteckningarna talade inte för käranden.

 I ett uppmärksammat mål (T 9-107-96) anfördes att sambandsfrågan är av medicinsk natur, varvid parternas respektive läkare bedömdes ha samma tyngd i sin argumentering. Genom att kärande har bevisbörda ”med hög grad av sannolikhet” med vilket avses mer än 50% bevisbörda, har han genom lika vittnesmål ej uppfyllt kraven på bevis. Rätten har i detta fall undvikit att ta hänsyn till framställda sakskäl i det rimliga i att en person vid 29 års ålder skulle få kroniska nackbesvär p. g. a. en infektionsutlöst smärta.

 I en annan dom ( T 10-759-98) uttalas att ”i beviskraven får även vägas in att försäkringspremierna inte får bli oacceptabelt höga”.

 Kärandes medicinska vittne talade i ett fall mot käranden.

 I de mål där kärandena inte haft juridiskt ombud (två fall) har de förlorat.

Juridisk hjälp (advokat eller annat juridiskt ombud)

 Vid bolagets skadereglering av trafikskada skall den skadade ha kostnadsfri rätt till juridisk ombud för nödvändiga och skäliga ombudskostnader. Praxis varierar dock mellan olika bolag om denna rätt.

 Vid tvist med stämning till domstol kan rättsskyddsförsäkring användas. Rättsskyddsförsäkring ingår i hemförsäkring eller motorfordonstrafikförsäkring med minst delkasko. I den obligatoriska trafikförsäkringen ingår inte rättsskydd. Rättsskyddet i hemförsäkring kan inte användas i trafikskademål. Den som inte har någon rättsskyddsförsäkring  får själv stå för kostnaderna vid rättslig tvist. Undantagsvis kan statlig allmän rättshjälp beviljas när rättsskyddsförsäkrings saknas. Praxis att bevilja allmän rättshjälp är dock numera mycket restriktiv.

 Det belopp som försäkringsbolagen betalar varierar mellan olika försäkringsbolag och därmed den ekonomiska förutsättningen för att kunna få sitt ärende rättsligt prövat.

 Den som förlorar en tvist vid domstol står som regel för egen kostnad samt även motpartens. Kostnaden för ett mål i tingsrätt kan beräknas till mellan SKR 50 000:- och SKR 100 000:-.

 Om man vinner i tingsrätt men motparten överklagar till hovrätt och vinner där, får den som förlorar regelmässigt betala såväl de egna som motpartens kostnader i både tingsrätt och hovrätt. Den totala kostnaden bör man då kalkylera till mellan SKR 150 000:-  och

SKR  200 000:- kronor. En skadad som stämmer sitt försäkringsbolag kan således räkna med att riskera ca/SKR 100 000:-  efter det att rättsskyddet utnyttjats.

 I undersökta domar har i ett extremt exempel ett försäkringsbolag (SalusAnsvar) i tingsrätten tillerkänts SKR 760 897:- av käranden för kostnader som bolaget haft i målet. Efter dom i hovrätten i detta mål blev kärande av hovrätten dömda att betala totalt SKR 1 213 671:- till bolaget, egna kostnader oräknade. 

Den skadades ekonomiska risk vid stämning av sitt bolag är således mycket stor.  

Diskussion

 De skademål, som här har studerats, drabbar ofta unga personer mitt uppe i ett aktivt arbetsliv och vid invaliditet medför detta stora kostnader för försäkringsbolagen. Även om bolagen strävar efter att göra en bra skadereglering, kan man inte bortse från att deras ekonomiska villkor kan påverka skaderegleringen i restriktiv riktning. Rättmätig ersättningen skall dock tillämpas fullt ut, enligt de villkor som försäkringen omfattar, och inte vara avhängig av verksamhetens ekonomiska intressen.

 Vid tvist utgör trafikskador den helt dominerade skälet till stämning. Så är fallet i 51 av de 87 mål (59%) som studerats. Av dessa 51 mål rör 44 mål (80%) frågan om den skadades tillstånd kan förklaras av olyckshändelsen eller av annan orsak (sambandsfråga). Särskilt stor uppmärksamhet får nackskador i trafiken, s. k. whiplashskador, som svarar för 35 av dessa 44 mål (80%)  avseende samband. 

Det föreligger en påtaglig skillnad mellan bolagen vad avser hur ofta de blir stämda av sina kunder. Antalet stämningar utgör ett mått på hur missnöjda kunderna är med ett bolags hantering av deras ärende. Med hänsyn till bolagens marknadsandelar stäms Länsförsäkringar mest och if… minst. Övriga bolag intar en mellanställning. Materialet är för litet för att i detta hänseende dra några långtgående slutsatser, men bolagen vinner vanligtvis två av tre mål med undantag av Folksam som förlorar flest mål. Det kan tolkas som att Folksam har det svagaste underlaget för en restriktiv hållning i sin skadereglering.

 Den tid, som det tar från skadetillfället tills skadan reglerats med dom, är helt oacceptabelt lång, 7-10 år. Länsförsäkringar framstår, trots oacceptabelt lång tid, som det bolag som reglerar snabbast och if… mest långsamt. Med hänsyn till att en skada definitionsmässigt är kronisk efter 1 år, är det högst rimligt att den administrativa tiden, vad avser hantering inom bolag och trafikskadenämnden samt handläggningstiden vid tingsrätt, skall vara avklarad inom 3-4 år. Missförhållandet har tidigare påtalats av tillsynsmyndigheten Finansinspektionen.

 Förlikning innebär att bolaget under domstolsförhandlingen kommit till uppfattningen att det framkommit nya fakta som stöder den skadades framställning och att försäkringsbolaget riskerar att förlora målet. Med hänsyn till att skaderegleringen pågått i 7-10 år framstår det som högst anmärkningsvärt, att sådana förhållanden framkommit först inför domstol och att förlikning därvid kan förekomma i 31 % av stämningarna. Förlikningarna beskrivs inte regelmässigt i domarna men de kan vara betydande ersättningar med miljonbelopp, vilket den skadade inte skulle ha erhållit om vederbörande inte stämt bolaget.

 De olika bolagen skiljer sig avseende benägenheten till förlikning. Denna skillnad kan tolkas på många olika sätt. Så kan man exempelvis ha en restriktiv skadereglering, eller att man vill minska ekonomiska följderna av en fällande dom, alternativt att man blivit mer lyhörd för kärandes argument. Med avseende på marknadsandelar i trafikförsäkring är i denna studie Trygg-Hansa mest benäget till förlikning med 37%. Minst benäget är Folksam med 7%.

 Det är rimligt att de juridiska ombudens erfarenhet att hantera personskademål vid tingsrätt har betydelse för utgången av målet. Antalet ombud, som företräder försäkringsbolag, är begränsat till 27 personer. Av dessa har nio haft endast ett mål vardera under det att de övriga 18 ombuden vardera haft fyra till 11 mål. De sistnämndas erfarenhet av att hantera denna form av tvistmål är således betydande.

 Antal ombud, som företräder den skadade är 66 personer. Av dessa har 59 endast haft ett mål vardera och sju ombud vardera två till åtta mål. Den samlade erfarenheten för att driva dessa mål för käranden är således betydligt mindre än vad som gäller för försäkringsbolagen.

Det är likaså rimligt att anta, att de medicinska vittnenas erfarenhet att uppträda vid domstol kan ha betydelse för målets utgång. Erfarenhet medför ett säkrare uppträdande samt kunskap om hur förhör går till med frågor och motfrågor. För den, som uppträder första gången som vittne, kan det innebära en osäkerhet i framtoningen, som inte står i överensstämmelse med vederbörandes kompetens.

Bolagen har haft 42 medicinska vittnen, varav 20 vittnat vid endast ett tillfälle, under det att 22 vittnat vid två till 13 tillfällen. Det vittne, som vittnat flest gånger (vid 13 tillfällen) är tillika medicinsk rådgivare till Trafikskadenämnden.

 Kärandes vittnen uppgår till totalt 73 personer, varav 63 vittnat vid ett tillfället och 10 i två till 12 mål.

 Antal vittnen för ena eller andra parten kan påverka domstolen. Vid analys av hur många av medicinska vittnen, som vittnat för försäkringsbolag respektive skadad, framkommer att av alla medicinska vittnesmål har försäkringsbolagen åberopat 54% av vittnena under det att den skadade har  åberopat 46 % av vittnena. Försäkringsbolagen använder sig således av åtta procentenheter fler medicinska vittnen än den skadade, vilket kan påverka domstolen i dess uppfattning.

 Sammanfattningsvis kan konstateras, att bolagens medicinska vittnen i regel har mycket större erfarenhet av att vara vittne samt även i högre grad är mer respresenterade vid domstolsförhandlingen än vad som gäller för kärandesidan.

 Det framkommer i några domar att man fäst vikt vid vittnenas titlar. Även om det inte direkt sägs ut i domarna, inger höga akademiska titlar som professor och docent en statuskänsla, som sannolikt kan påverka domstolen. En förteckning av titlar på de medicinska vittnena, som förekommer i domarna, har därför ställts upp på ett sätt, som möjligen kan representera en statusmässig rangordning. Professorstitel har satts högst och leg läkare lägst.

 Den sålunda uppställda rangordningslistan visar mycket klart, att bolagen har en mycket kraftig dominans vad avser höga akademiska titlar medan däremot kärandens medicinska vittnen tillskrives titlar med lägre akademisk rang. I några domar anges att domstolen tagit intryck av att den svarande åberopat sina vittnens högre akademiska titlar och att detta påverkat utgången av målet.

 Att parternas medicinska vittnen har grundläggande olika offentlig ställning genom att kärandes vittnen är läkare (står under Socialstyrelsens tillsyn) under det att svarandens vittnen inte utövar sitt arbete som läkare (står inte under Socialstyrelsens tillsyn) har inte i något fall varit föremål för domstolens värdering.

 Förhållandet att svarandens medicinska vittnen har gjort sina bedömningar enbart på medicinska handlingar har värderats i några mål. Dessa värderingar har tolkats olika på så sätt att de ibland tillmätts lägre, ibland högre värde. De allvarliga brister som journalhandlingar kan innehålla har kraftigt kritiserats som alltför dåligt underlag för att ligga till grund för rättslig bedömning (1).

 Det är inte möjligt att enbart genom att läsa domar, få en heltäckande uppfattning om de förhållanden som utgör underlag för domslutet. Faktorer som i en dom talar för käranden kan i en annan dom uppfattas som tala mot densamme. I flera domar framskymtar att rätten satt stor tilltro till bolagets medicinska vittnen till följd av att de uppfattats ha stor kompetens i frågan, men i några andra domar anser man att undersökande läkare haft bättre möjlighet att bedöma ärendet.

 Enligt västerländsk rättstradition skall kärandens trovärdighet vara av stor betydelse som underlag för dom. I fall, som varit uppe för bedömning i Trafikskadenämnden, har denna rättsprincip inte kunnat beaktas då personlig plädering inte får förekomma i nämnden. Att den personliga pläderingen har stor betydelse vid domslut framgår av att såväl kärande som eventuella icke medicinska vittnens (alltid kärandens) i flera fall utgjort skäl för bifall genom den trovärdighet de ingivit i sina vittnesmål. I några fall har dock trovärdigheten bedömts vara låg, till och med att käranden i ett fall har uppfattats som simulant, vilket varit underlag för avslag av framställningen. Att en whiplashskadad ofta har minnes- och koncentrationsrubbningar som följd av sin skada och på grund därav kan framstå som mindre trovärdig, borde vara ett problem att beakta men som ej gjorts i domsluten.

 Det förhållandet att det inte gått att få fram några enskilda, specifika faktorer som regelmässigt förklarar utgången av målen talar för att domstolen i varje enskilt fall gör en individuell  bedömning av ärendet.

 I en dom har domstolen gjort ett klart partiskt ställningstagande som faller utanför domstolens uppgift, då man i domen anför att i beviskraven även får vägas in att försäkringspremierna inte får bli oacceptabelt höga. Det är självklart så, att om rättslig bedömning medför högre kostnad för bolaget är det ett förhållande som skall regleras genom ändring i försäkringsavtal eller höjda premier och inte ha inflytande på ett enskilt mål enligt det avtal eller den lag, som prövas.

 Traumatiska nackskador (whiplashskador) utgör den helt dominerande orsaken till tvist vid domstol. Skadan kompliceras av att begreppet ”whiplashskada” inte är ett medicinsk begrepp för en specifik skada utan en uppkomstmekanism där många olika strukturer kan skadas i nacken och till följd därav ge upphov till en mängd olika symptom. Den vetenskapliga litteraturen avseende symptom är mycket omfattande (2,3,4,5,6) vartill kommer att sjukliga förändringar ofta är svåra att påvisa och prognosen vid längre tids besvär är dålig. Trots den varierande floran av symptom är sjukdomsbilden vid klinisk bedömning anmärkningsvärt lika från patient till patient (7). Psykologiska faktorer som orsak till besvären är nu avvisade men i stället är det vedertaget att smärtan i sig kan ge psykiska konsekvenser (8,9). I de fall där smärtan har kunnat behandlas har de psykiska besvären försvunnit efter behandlingen (10). Genom den forskning som kommit fram under senare år har whiplashskador allt mer entydigt kommit att framstå som organiska skador (11).

 I vittnesmål har den skadades (kärandes) medicinska vittne vanligtvis refererat till sina kliniska iakttagelser och erfarenheter. Bl. a. hänvisas ofta till att konkurrerande skadeorsaker saknas eller att käranden är alltför ung för att lida av åldersförändringar. Vid nackskador av whiplashtyp betonar dessa vittnen ofta, att den skadades symptom, med angivande av några exempel på sådana symptom, är typiska för detta tillstånd. Uppgifter, som bygger på vittnenas kliniska erfarenhet och kompetens, är inte möjliga att ta ställning till med hänvisning till vetenskaplig litteratur. Den rikhaltiga flora av symptom som kan förekomma vid denna nackskada och som vittnena hänvisar till, är emellertid i överensstämmelse med uppgifter i vetenskaplig litteratur (2,3,4,5).

 Det är något lättare att bedöma relevansen av de uppgifter som svarandes medicinska vittnen lämnar.

 Försäkringsbolagens medicinska vittnen anger nästan regelmässigt att invaliditet utvecklas hos bara  3-5% av de som skadas. I ett antal vetenskapliga sammanställningar anges emellertid att 14-42% av personer som söker för whiplashtrauma utvecklar kronisk nacksmärta och att ungefär 10% av dessa utvecklar svår, invalidiserande smärta (12). Vittnenas gemensamma uppfattning om den låga graden av invaliditet, som ej stämmer med vetenskaplig litteratur, indikerar ett synsätt hos dem att bagatellisera problemets omfattning.

 Dessa vittnen anger regelmässigt att nackvärk är mycket vanligt förekommande i befolkningen. Detta påstående är sant, men samtidigt vilseledande, då nackvärk inte är en entydig sjukdom och ej heller har en enhetlig klinisk bild. Variationen i sjukdomsbilden är betydande och olika alltefter orsaken till besvären. Således har nackvärk som utvecklas vid arbetsbelastning en sjukdomsbild, besvär vid s. k. degenerativa sjukdomar en från denna avvikande bild och traumatisk skador andra symptom. Den vetenskapliga litteraturen saknar med få undantag sådan särskiljande beskrivning, varför frekvensen av de olika tillstånden i befolkningen är svåra att redovisa på ett vederhäftigt sätt. Ett sätt att belysa problemets omfattning är dock att studera hur stor andel av befolkningen, som har dagliga, kroniska nackbesvär, vilket är fallet hos de whiplashskadade.

 I några studier (13,14,15) anges att 0,2- 2,1% har dagliga påtagliga nackbesvär. Även om dessa siffror kan diskuteras, ger de en mer rättvisande bild av kroniska nackbesvärs förekomst i befolkningen än bolagsläkarnas återkommande hänvisning till besvären som en folksjukdom.

 Bolagens vittnen förklarar nästan regelmässigt den skadades besvär med hänvisning till att det är degenerativa åldersförändringar som orsakar besvären. Diagnosen degenerativa förändringar är en röntgenologisk diagnos och sådana röntgenologiska förändringar är mycket vanligt förekommande i befolkningen. Man har tidigare satt stor tilltro till att sådana röntgenologiska förändringar orsakar smärta, men omfattande vetenskapliga undersökningar har klart visat, att sambandet mellan smärta och röntgenologiska förändringar är mycket svagt (16). Det är vanligt förekommande, att personer har uttalade förändringar utan smärta under det att andra har helt normala röntgenbilder men mycket uttalad smärta. Att betrakta degenerativa förändringar som orsak till nackbesvär står således inte i överensstämmelse med dagens vetenskapliga kunskap (16). Vittnena borde, om de vill stöda sig på vetenskapliga fakta, inte tillskriva degenerativa förändringar som orsak till den skadades besvären utan synnerligen noggranna kliniska utredningar.

 Bolagens vittnen har en benägenhet att framföra psykiska eller sociala faktorer som orsak till smärtan. De resonemang, som därvid förs, är i hög grad spekulativa och slutsatserna grundar sig inte på klara kriterier som fordras för att ställa en sådan diagnos. Underlaget för att ställa dessa diagnoser, grundande sig på journalanteckningar, är så bristfälligt och vagt att det inte på sedvanligt vetenskapligt sätt kan accepteras som vederhäftigt. Sålunda får inte psykiatriska diagnoser ställas som uteslutningsdiagnoser utan skall grundas på klara kriterier. Eftersom psykiska faktorer numera kunnat avvisats som orsak till kroniska besvär vid whiplashvåld, utan att de i stället har organisk grund (11),  framstår dessa resonemang som anmärkningsvärda.

 Man kan även notera, att bolagens vittnen ej beaktar de moderna kunskaper, som finns om förändringar i nervsystemets funktion, vilka uppstår vid kronisk smärta och därvid ger vissa symptom (17). Snarast förnekas dessa kunskaper. Även andra kända skador som nervavslitningar, blödningar inne i ryggraden, avslitningar av ligament och därav följande felaktiga funktioner förringas och förs inte fram till värdering.

Mot bakgrund av dagens medicinska kunskap om särskilt whiplashskadors klinik, framstår de svarandes medicinska vittnens uppgifter som anmärkningsvärt ensidiga, begränsade och schablonmässiga.

Slutsats

 Då en person beslutar sig för att driva en process mot ett försäkringsbolag befinner sig vederbörande i ett mycket starkt underläge gentemot bolaget.

 Personen har vanligtvis kronisk smärta, vilket nedsätter hans såväl fysiska som psykiska krafter. Till sin hjälp anlitar vederbörande vanligtvis ett juridiskt ombud, som har liten eller obefintlig erfarenhet av sådana mål. Kärandens medicinska vittnen har i allmänhet ingen erfarenhet av att vittna inför domstol och har dessutom sällan någon statusbringande akademisk titel. Käranden har dessutom bevisbördan att visa att sakframställningen är klart mer sannolik än motpartens. I fråga om trafikskada har käranden dessutom emot sig yttrande och ställningstagande i Trafikskadenämnden.

 Kärandens ekonomiska risktagande är betydande och om ärendet fullföljs till hovrätt genom motpartens agerande, kan han förlora ca SKR 100 000:-  eller mer efter det att rättsförsäkringen utnyttjats.

 Omvänt har bolaget juridiska ombud som regel en omfattande erfarenhet av dylika ärenden. Bolaget har även medicinska vittnen, som har höga akademiska titlar och dessutom vana att vittna i domstol. Bolaget har därtill närmast obegränsade ekonomiska resurser, vilket bl. a. visar sig i att bolaget vanligtvis har fler medicinska vittnen än kärandena. I trafikskademål har bolaget även stöd av Trafikskadenämndens utlåtande.

 Det framstår med dessa förutsättningar som i hög grad anmärkningsvärt, att käranden vinner bifall i dom vid tingsrätten i så mycket som 36% av fallen. Om man dessutom tar i beaktande att förlikning medför förmån för kärande har denne vunnit bifall i 55% av målen.

 Med hänsyn taget till att många skadelidande av ekonomiska skäl inte kan eller vågar gå till domstolsprövning med sitt ärende, kan resultatet av studien indikerar att försäkringsbolagen tillämpar en mycket restriktiv hållning vid personskadereglering och att många skadelidande får en oförmånlig ersättning eller ingen ersättning alls. Det råder dock en betydande skillnad mellan bolagen där Länsförsäkringar med avseende på marknadsandel har högsta frekvensen av stämningar och if… minsta. Bolagen synes således hantera ärendena olika.

 Kritiken innefattar även Trafikskadenämnden, vilken inte på ett tillfredsställande sätt tillgodoser de försäkrades intressen.

 Den långa tid som förflyter mellan skadetillfället och domstolsutslag är helt oacceptabel.

 1997 trädde en ny rättshjälpslag i kraft, vilken i hög grad begränsade möjligheten att få statlig rättshjälp vid tvist. I proposition 1999/2000:59 har föredragande statsråd hänvisat till att privata försäkringar skall täcka kostnader för processer vid vilka rättshjälp tidigare utgått. Det framgår dock av denna studie, att det privata försäkringsskyddet är mycket  dåligt vid denna typ av skador.  Statsrådets intentioner att privata försäkringar skall täcka kostnader för processer är inte infriat i dessa fall av skador vilket bör beaktas av tillsynsmyndighet eller departement. 

Frånvaron av erforderliga ekonomiska resurser till de skadelidande medverkar till ytterligare obalans i ett system, där dessa skadade redan från början befinner sig i ett svårt underläge.

 Referenser:

1. Johansson B, Timander T, Denker J. Läkarjournaler bör inte ligga till grund för rättstillämpning. Advokaten 2001;4:22-23.
2. Bannister G, Gargan M. Prognosis of whiplash injuries: A review of the literature. Spine: State of the art reviews 1993;7:557-569.
3. Bogduk N: Post whiplash syndrome. Australian Family Physician. 1994;23:2303-2307.
4. Stovner LJ: The nosologic status of the whiplash syndrome: A critical review based on a methodological approach. Spine 1996; 21: 2735-2746.
5. Gerdle B (Ed): Vårdprogram för Whiplashrelaterade besvär. Smärt- och Rehabiliteringscentrum, Universitetssjukhuset i Linköping. 1998.
6. Benoist M. Natural evolution and resolution of the cervical whiplash syndrome. Whiplash injuries: Current concepts in prevention, diagnosis, and treatment of the cervical whiplash syndrome. Ed. Robert Gunzburg and Marek Szpalski. Lippincott-Raven Publ, Philadelphia 1998. Pp 117-126.
7. Teasell RW. The clinical picture of whiplash injuries: An overview. SPINE: State of the art reviews. 1994;7:373-389
8. Radanov BP, Dvorak J: Impaired cognitive functioning after whiplash injury of the cervical spine. Spine 1996;21:392-397.
9. Tunks E, Crook J. Regional soft tissue pains: alias myofascial pain? Baillèr´s Clinical Rheumatology 1999;13:345-369.
10. Wallis BJ, Lord SM, Bogduk N. Resolution of psychological distress of whiplash patients following treatment by radiofrequency neurotomy: a randomised, double-blind, placebo-controlled trial. Pain 1997;73:15-22.
11. Johansson B. Whiplashskador har entydig organisk grund. Läkartidningen 2001;98:3061-3063.
12. Barnsley L, Lord S, Bogduk N: Whiplash injury, Clinical review, Pain, 1994;58: 283-307.
13. Cassidy JD, Carroll LJ, Côté P, Lemstra M, Berglund A, Nygren Å. Effect of eliminating compensation for pain and suffering on the outcome of insurance claims for whiplash injury. N Engl J Medicine 2000;342:1179-1186.
14. Reigo T, Timpka T, Tropp H. The epidemiology of back pain in vocational age groups. Scand J Prim Health Care 1999;17:17-21.
15. Hellsing AL. Back pain in men. A prospective study over a period of 20 years. Department of Orthopaedics, Inst Surg Sciences. Göteborg 2001. Thesis
16. Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU): Ont i ryggen, ont i nacken. En evidensbaserad kunskapssammanställning. Volym I. Stockholm 2000.
17. Lidbeck J; Centralt störd smärtmodulering förklaring till långvarig smärta. Läkartidningen 1999;96:2843-2851.

Hosted by         Skyddas av

Copyright © 2001-2011 Tomas Alsbro, Whiplash Info. All rights reserved.