Skilj mellan experter och proffstyckare!

Publicerings år: 1998

Nummer: 3-4

Utlåtanden av "experter" kan vara allt från vetenskap till ren spekulation och vidskepelse. Lita inte på experter utan fråga dem hellre vilket underlag de har för sina uttalanden.

Vad som är vetenskap och vad som är tro, förhoppningar eller bara vanföreställningar är inte klart för de flesta. Många representanter för allmänheten politiker, journalister och lärare saknar argument för varför till exempel astrologi inte är vetenskap medan astronomi är det.

I det offentliga samtalet litar man i stället till uttalanden av experter. Vad som är medicinskt vetenskapligt säkerställt tycks ofta bestämmas av expertkommittéer. Hur dessa har kommit fram till ett visst ställningstagande granskas nästan aldrig kritiskt vad gäller fakta, teoretisk underbyggnad, inre konsistens eller logik.

I medierna kommer påstående att stå mot påstående, och expert mot expert. Båda sidor hävdar att just deras resultat är det vetenskapligt riktiga. Det hela förvärras av att varken tid eller utrymme ges för logiskt underbyggda, vetenskapliga resonemang.

Flera års analys
När SBU efter flera års projektarbete kommer till en viss slutsats, och dess styrelse tar ställning på basis av detta, ska rapporten inte avspegla en grupp experters personliga åsikter utan en systematisk analys av all tillgänglig vetenskaplig kunskap på ett område. Det är något helt annat än en ett uttalande från en inbjuden expert som kan bygga sina åsikter på mer eller mindre lösa grunder, och som använder sin expertstatus för att ge trovärdighet åt uttalandet.
Det är viktigt att journalister, politiker och allmänhet vet vad vetenskaplig kunskap är, och vad experter grundar sina uttalanden på. En kvalificerad diskussion är en nödvändig del av den politiska processen. Förment vetenskapliga argument måste granskas och ifrågasättas. Det förutsätter en samsyn om vad vetenskaplig kunskap är. Man måste vara överens om att det existerar en oberoende yttre materiell verklighet, som uppvisar objektiva regelbundenheter som kan bestämmas genom systematiska observationer och experiment som kan upprepas. De hypoteser som framförs måste ha ett empiriskt innehåll, så att de åtminstone i princip kan falsifieras.

Även inom en sådan grundsyn ryms ett vitt spektrum av åsikter. En som däremot inte ryms är att naturvetenskapliga påståenden är subjektiva och har samma tyngd som personliga åsikter om naturvetenskapliga fenomen. De som tycker att man skall visa tolerans mot sådana ståndpunkter i stället för att kritiskt granska argumenten undviker ofta debatt i sakfrågor, men är snara att anklaga motståndare för intolerans.

Bara ett fåtal av dem som förespråkar alternativ medicin som zonterapi eller homeopati vill avskaffa vad de kallar skolmedicinen. Det vanliga argumentet är i stället att alla behandlingsformer ska betraktas lika och tillmätas samma betydelse. Förespråkarnas uttalanden om effekter ska väga lika tungt som kontrollerade studier.I en sådan atmosfär av falsk tolerans och pluralism finns ingen plats för kritisk analys av empiriskt underlag och teoretisk konsistens när det gäller olika teorier eller hypoteser. Sanning reduceras till en fråga om framgång på idémarknaden.

Granskar underlag
Evidensbaserad sjukvård är en rörelse som startades av forskare vilka betonar vikten av att systematiskt granska allt underlag för olika åtgärder inom medicinen. Genom att jämföra uttalanden av experter, eller expertkommittéer, med systematisk granskning av forskningsresultat har man visat hur experter ofta tar till näraliggande argument eller kunskaper, utan att kontrollera hur den vetenskapliga litteraturen kan ha ändrat sig under den senaste tiden.

Medierna presenterar ofta en expert utan att tala om, eller granska, hur denne uppnått sin status av expert. En professor anses kunna uttala sig om vad som helst oavsett om professuren omfattar fysik, medicin eller filmvetenskap.

Saknar verktyg
Detta är ett centralt problem för spridning av verklig kunskap. Majoriteten av den journalistkår som ofta är kompetent att bedöma komplicerade sociala och ekonomiska frågor saknar helt verktyg att göra elementära bedömningar på det naturvetenskapliga området. Det handlar inte bara om specialisering, utan om vad som skulle kunna kallas grundläggande vetenskapligt omdöme. Alla borde ha tillräckliga kunskaper och tillräckligt självförtroende för att ifrågasätta de många kvasivetenskapliga artiklar och böcker som presenteras. Det verkar emellertid finnas redaktörer på viktiga tidningar, och i etermedierna, som verkligen anser att god journalistik om naturvetenskap kan begränsa sig till referat av, i bästa fall flera och motstridiga, expertuttalanden.
Men det räcker inte! Pressens uppgift är inte att kritiklöst citera olika experter vare sig de är astrologer eller astronomer, homeopater eller fysiologer, utan att granska experterna, bedöma deras trovärdighet, analysera deras olika argument och ställa besvärliga frågor. Det fordrar en viss naturvetenskaplig allmänbildning snarare än specialkunskaper. Framför allt krävs grundläggande kunskap om vetenskaplig metodik.

I vissa tidningar och TV-kanaler kan man finna okritisk rapportering om kvasivetenskap som astrologi, spågummor, slagrutor, jordstrålning, utomjordingar och homeopati. Mediemarknadens lagar råder.

Det är trist, och potentiellt farligt, eftersom sådan rapportering faktiskt bidrar till att legitimera en vidskeplighet genom att inte ens försöka skilja på etablerade vetenskapliga resultat, mer eller mindre välgrundade hypoteser och fria fantasier.

Thors Hans Hansson, professor i teoretisk fysik, Stockholms universitet

Lars Werkö, professor, internmedicin

Hosted by Skyddas av