Sammanfattning

Svenska Läkarsällskapets och Whiplashkommissionens Medicinska Expertgrupp har i sitt arbete kommit fram till följande huvudsakliga slutsatser:

Whiplashbegreppet är så allmänt vedertaget att det bör användas även fortsättningsvis men begreppet whiplashvåld bör endast användas vid indirekta halsryggstrauma. Genom att ta bort WAD-grad 0 och IV från den klassifikation som infördes 1945 av Quebec Task Force (QTF) får diagnosen whiplashskada en mer exakt och mer verklighetsanpassad avgränsning, vilket minskar riskerna för missförstånd.

Incidensen av whiplashskador i Sverige varierar enligt olika undersökningar mellan 1,o och 3,2/1000 och år. Whiplashskador svarar för cirka en tredjedel av alla krav till försäkringsbolag i Sverige efter trafikolyckor med medicinsk invaliditet på 1o% eller mer. Resultaten mellan olika studier av hur eventuella försäkringsersättningar påverkar förloppet efter whiplashskada går i olika riktningar men generellt finns inga bevis för signifikanta skillnader i resultaten mellan de som sökt ersättning och de som inte sökt.

Det är sällsynt att ligamentskador påvisas i akutskedet efter whiplashvåld liksom det är sällsynt med radiologiskt verifierad instabilitet senare i förloppet. Experimentella studier har visat att whiplashvåld kan ge belastning på diskar och facettleder som skulle kunna medföra skador på dessa strukturer, men det saknas vetenskaplig dokumentation som verifierar sådana skador hos patienter med whiplashskada. Vissa studier antyder att dysfunktion i nervsystemet kan förekomma hos en liten del av patienter med whiplashskada.

Ett flertal fysiologiska förändringar sker både i det perifera och det centrala nervsystemet efter whiplashskada, och innefattar såväl perifer som central sensitisering. Det finns inga vetenskapliga belägg för att sådana fysiologiska förändringar är specifika för smärta vid whiplashskada. Liknande förändringar har kunnat påvisas vid ett flertal andra smärttillstånd, såväl akuta som långvariga.

Det är sannolikt att både tidigare eventuell psykisk ohälsa och det aktuella psykiska tillståndet är av betydelse för utveckling och förlopp av symtombild vid whiplashskada. För att minimera risken för långvariga besvär hos personer med akut whiplashskada bör samtidigt uppträdande av akut stressyndrom (ASD) och/eller posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) diagnostiseras och behandlas. Det är även viktigt att diagnostisera och adekvat behandla eventuell sömnstörning, depression eller ångest hos personer med whiplashskada.

Nackbesvär i form av värk och stelhet med eller utan objektiva undersökningsfynd som rörelseinskränkning och palpationssmärta (WAD-grad I-II) är vanligast. Symtomdebuten sker oftast inom ett dygn och upp till några dygn efter whiplash-våld. Huvudvärk är vanligt förekommande liksom smärtor i skuldror och bröst-rygg. Neurologiska symtom förekommer hos ca 20% men endast 3-4% har objektiva neurologiska fynd (WAD-grad III). Symtom som sömnstörning, minnes- och koncentrationssvårigheter samt tecken på stress rapporteras i ca 25% av fallen.

Prognosen vid whiplashskada är god och 90-95% av patienterna tillfrisknar eller har kvarstående lindriga besvär. Riskfaktorer finns ofta tidigt där hög smärtintensitet och hög WAD-grad är varningssignaler. Rörelserädsla inklusive andra psykiska reaktioner bör tidigt uppmärksammas. Patienter med whiplashskador utgör en heterogen grupp vad gäller svårighetsgrad, kliniska besvär och objektiva undersökningsfynd. Behandlingen bör individualiseras.

Om en patient klagar över yrsel som uppstått akut efter whiplashvåld skall i första hand godartad lägesyrsel misstänkas och tester för detta tillstånd utföras. Yrsel av ostadighetskaraktär är inte ovanligt vid sena whiplashrelaterade besvär, men bakgrunden till sådan yrsel är oftast oklar och diagnostiska test, som kan binda yrselbesvären till whiplashvåldet saknas. Om påtaglig hörselnedsättning eller tinnitus uppstår under det akuta skedet efter whiplashvåld bör hörselundersökning göras.

Tidigt omhändertagande av personer med whiplashskada skall innefatta dokumentation av smärtintensitet, eventuell stelhet samt eventuella neurologiska symtom och fynd, liksom eventuell stress, rädsla och oro. WAD-graden ska bedömas. Åtgärderna är beroende på smärtintensitet och WAD-grad med beaktande av patientens hela situation vid fördröjt tillfrisknande. Information och råd skall vara inriktade på snarast möjliga återgång till normal aktivitet eftersom de flesta blir återställda. Egna aktiva anpassade strategier som dagliga regelbundna huvud- och axelrörelser till smärtgränsen, avslappningsövningar samt promenader skall uppmuntras. Halskrage har ingen plats i behandlingen. Eventuell läkemedelsbehandling liksom annan behandling skall vara regelbunden, tidsbegränsad och följas upp. Vid kvarstående smärta efter i månad samt svårigheter med arbete och dagliga aktiviteter rekommenderas samordnad bedömning på primärvårdsenheten, alternativt smärtspecialistklinik.

I akutskedet är det inte motiverat att röntga patienter under 65 års ålder med WAD-grad I, med undantag för patienter med samtidig skelettsjukdom såsom Bechterews sjukdom och reumatoid artrit. Vid WAD-grad II rekommenderas slätröntgen eller DT. Om symtom på rot- eller ryggmärgspåverkan föreligger, förordas DT. Vid WAD-grad III med objektiva neurologiska fynd är DT förstahandsmetod och komplettering med MRT är ofta indicerad.

Neurofysiologiska undersökningar som ögonrörelsetest, neck torsion test, cervikal kinestesi/joint position error och posturografi ("ståplatteundersökning") bör inte användas inom rutinsjukvård, eftersom de inte har något säkerställt diagnostiskt värde vid whiplashskador. Testerna bör reserveras för användning inom ramarna för kliniska forskningsprojekt.

Det föreligger behov av ökad kunskap inom de områden som behandlas i detta dokument. Mot denna bakgrund är det angeläget med fortsatt forskning angående t. ex. skadeorsaker, smärtmekanismer och bakgrund till funktionsstörningar i samband med whiplashskada. Det är även angeläget med fortsatt forskning kring diagnostik och behandling, liksom kring försäkringsmedicinska aspekter. Genom fortsatt grundforskning och klinisk forskning kan förutsättningar skapas för förbättrade diagnostiska metoder och behandlingsprinciper i samband med whiplashskada.

Whiplashkommissionen har inte behandlat de svårare whiplashrelaterade följdskadorna.

Hosted by Skyddas av