LIV nr 3 1999

Artikeln nedan, som är publicerad med journalisten Justina Östers godkännande, ingår i en serie publiceras i RTP:s medlemstidskrift LIV.

Som vi har nämnt på annan plats i denna hemsida, är det många skadedrabbade som har erfarenhet av hur försäkringsbolagen bedriver ett cyniskt utmattningsspel mot de skadedrabbade. Vi som undersöker detta etiskt förkastliga och djupt omoraliska spel kan konstatera att den av staten inrättade övervakningsmyndigheten Finansinspektionen inte har kompetens (eller kan / vill) att på ett effektivt sätt sätta stopp för detta otäcka agerande från försäkringsbolagen.

I två granskningar, initierade av regeringen, har Finansinspektionen tittat på dessa alla klagomål (dessa granskningsrapporter har vi publicerat), men de har utförts på ett sätt som närmast kan misstänkas vara en partsinlaga från försäkringsbolagen. I ingen av dessa granskningar har RTP - Riksförbundet för Trafik- Olycksfalls- och Polioskadade kommit till tals och fått möjlighet att torgföra sina medlemmars erfarenheter och uppfattningar. Läs mer om dessa rapporter här!

"Så här får de inte fortsätta"

Ur tidskriften LIV, Riksförbundet för Trafik- Olycksfalls- och Polioskadade. Text & Foto: Justina öster.

Raymond om sin sega kamp mot försäkringsbolaget och Trafikskadenämnden

Försäkringsbolagen bedriver ett cyniskt utmattningsspel för att slippa betala ut ersättningar till trafikskadade, dundrar Raymond Berglund som själv drabbats av en whiplashskada.

Efter fyra års kamp utan ett öre i ersättning går han till advokat för att stämma sitt försäkringsbolag inför tinget.

- Jag är förtidspensionerad i dag, men försäkringsbolaget säger att det inte beror på mina skador efter olyckan. Vad beror det då på?

- När jag ilsknade till och frågade handläggaren på försäkringsbolaget sa hon: "Det är inte vår uppgift att svara på lilla vän."

Raymond Berglund bor i Nynäshamn. Två år efter olyckan tvingades han sluta arbeta för gott. Han kan omöjligt förstå försäkringsbolagets logik. Raymond ger en snabb tillbakablick till den där marsdagen 1987. Han var 23 år och på väg hem från jobbet som snickare. Bilen framför tvärbromsade.

Raymond ställde sig på bromsen och lyckades få stopp på sin bil, men det hjälpte inte. Bilen efter dundrade in i hans. I 70 km/h.

Chockad och vimmelkantig tog han sig hem. Senare har han ofta grubblat på varför ingen hjälpte honom till läkare. Först på tredje dagen blev han tvungen att uppsöka doktor. Då hade Raymond så ont att han inte tog sig ur sängen. Han blev sjukskriven i tre veckor. Längre hade han inte ro till, fastän huvudet och nacken värkte.

Först många år senare började kampen med försäkringsbolaget. Raymond lät sig inte nöja med att bolaget inte såg något samband mellan hans besvär och trafikolyckan. Hans fall gick vidare till Trafikskadenämnden, som ger försäkringsbolagen rekommendationer. Men nämnden kom fram till samma resultat som försäkringsbolagets läkare. Det är "inte övervägande sannolikt" att trafikolyckan orsakat Raymonds besvär.

- Försäkringsbolagets läkare påstår att jag haft ett besvärsfritt år efter olyckan, men det är inte sant! Felet jag gjorde var att jag gick tillbaka till jobbet så snabbt och kämpade på så länge jag orkade. jag ville inte tro att det var så allvarligt.

- Men jag kunde inte jobba med händerna ovanför huvudet. Platschefen skrev ett intyg och jag blev befriad från sånt arbete. När kompisarna åkte på golf kunde jag heller inte hänga med längre. Jag klarade inte svingen.

Raymond fick kontakt med läkaren Gunilla Bring, som doktorerat på whiplashskador. Hon gick igenom hela hans tjocka ärendeakt, men fann ingen annan eller bättre förklaring till besvären än trafikskadan. Hennes utlåtande gjorde emellertid inget intryck på försäkringsbolaget.

Är trafikskadenämnden opartisk?

Raymond tror inte att trafikskadenämnden är opartisk. Och att försäkringsbolagens sakkunnigläkare skulle vara det?

- Det ordet kan de inte ens stava till. Försäkringsbolagen har en fruktansvärd makt, menar Raymond. De långa väntetiderna på alla besked är en del i utmattningstaktiken. - De vet att de har att göra med hårt drabbade människor som tvingas kämpa på alla plan för att få sina liv att fungera efter olyckan. Bolagen räknar kallt med att människor inte ska orka, ge upp och finna sig i att bli utan ersättning, säger han.

Att ge sig in i en rättslig process innebär en stor risk för den enskilde. Förlorar man kan man dra på sig kostnader på flera 100 000 kronor.

- Ibland undrar jag om jag vågar själv... Om jag är galen? jag kan ju bli sittande där på pottkanten. Men jag gör det för att bolaget behandlat mig så illa.

Det handlar om att bli trodd

För Raymonds del handlar kampen om ersättning för lyte och men, sveda och värk och eventuell inkomstförlust i första hand - inte om pengar. Inga pengar i världen kan ge honom hans tidigare liv tillbaka. Men han vill få rätt. Han vill bli trodd. Och respekterad.

- Försäkringsbolaget ska betala ut de pengar jag är berättigad till utan att tvinga mig att gå till advokat. Nu måste jag ändå vänta ytterligare ett till två år innan fallet kommer upp i Tingsrätten.

- Det som retar mig är att försäkringsbolagen alltid har en liten bakdörr att ta till i sista hand, för trafikskadade som orkar driva sina fall tillräckligt långt. Bolagen kan erbjuda förlikning och överenskommelse utan rättegång.

Men Raymond vill lyfta fram fall efter fall i media.

- Försäkringsbolagen ska inte få vila. De ska känna att så här får de inte fortsätta!

Minerad mark

Läkaren Gunilla Bring tycker att Raymond Berglund har all rätt att känna sig kränkt av försäkringsbolagets agerande.

- Det här är minerad mark. Skillnaderna i uppfattning är påtagliga mellan läkare som träffar och skriver intyg åt sina patienter och sakkunnigläkare som sedan gör en bedömning. Dels träffar sakkunnigläkarna inte patienterna och det kanske är en omoj*lighet. Men de vet heller inte hur patienterna har det. De följer sällan nya vetenskapliga rön. I stället beskyller de läkare som gör det för att vara okunniga.

- Sakkunnigläkarna tar ingen hänsyn till om du stretar på, trots värk, efter olyckan. Ärendena är många och ska klaras av snabbt. Ibland tycks det som om läkarna på förhand bestämt sig för att säga nej till samband mellan skador och besvär. Om det gått en längre tid från olyckstillfället tills patienterna blir arbetshindrade avvisar de nästan alltid samband. Men vi som jobbar med whiplashskador vet att svåra symptom kan debutera och utvecklas lång tid efter en skada.

Den som vill vara säker ska söka läkare för minsta besvär och fortlöpande be att få läsa sina journaler, så att rätt saker skrivs in, tipsar Gunilla Bring.

Anne-Lie Sandin, jurist på Riksförbundet för Trafik- och Polioskadade (RTP), berättar att hela skadeståndsrätten bygger på kausalitet, det vill säga samband. Det är upp till den drabbade själv att bevisa att det finns ett samband mellan olyckan och skadan.

Sandin: beskriver en liknande rättegång där en whiplashskadad kvinna förlorade i Tingsrätten.

-Försäkringsbolaget trodde inte heller där på sambandet mellan olyckan och kvinnans besvär eftersom hon var besvärsfri i fyra månader. I rätten satt två läkare från försäkringsbolaget, en behandlande läkare och rättens sakkunnigläkare och alla fyra hade olika uppfattningar.

Anne-Lie Sandins råd är att tänka lite bredare när man vill bevisa ett samband, inte tro att man till varje pris måste anlita experter som läkare. Ett bra läkarintyg kan räcka, men sen kan man be närstående som barnet, maken eller frun att berätta hur man var och vad man kunde före olyckan, som att diska eller spela golf.

- Enligt vittnespsykologin talar människor i allmänhet sanning oavsett om det gäller en närstående eller ej. Den uppfattningen råder också i rätten.

Anne-Lie Sandin ger inga allmänna råd om man ska gå till Tingsrätten eller ej, alla fall är olika. Men hon påminner om möjligheten att skaffa sig juridiskt ombud på bolagets bekostnad, om man känner sig osäker under ärendets gång. När bolaget väl fattat beslut får man bekosta advokat själv.

RTP-ombudsmannen Monica Reinholdson förstår medlemmarnas irritation över Trafikskadenämnden, som i stor utsträckning går på samma linje som försäkringsbolagens sakkunnigläkare. Men hon påpekar att nämnden är rådgivande och att bolagen är fria att fatta vilka beslut de vill.

- Nämnden skulle däremot vinna på att vara tydligare, beskriva vilka frågor de har prövat, på vilket sätt och framför allt varför de kommit fram till ett beslut. Det skulle undanröja mycket irritation.

Reinholdson pekar också på två rapporter som visar att försäkringsbolagens handläggning av personskadefrågor tar för lång tid.

VAD SÄGER TRAFIKSKADENÄMNDENS LEDAMÖTER OCH FÖRSÄKRINGSBOLAGEN? LÄS l NÄSTA NUMMER AV LlV SOM UTKOMMER DEN 24 SEPTEMBER.

Artikeln ovan (återfinns i RTPs medlemstidskrift LIV nr 3-1999) är publicerad med författaren Justina Östers godkännande.

Hosted by Skyddas av