Bestämmelsernas närmare utformning 

Bestämmelsernas närmare utformning 

Regeringen anser att bestämmelserna bör utformas så att den som har en rättsskyddsförsäkring som täcker den aktuella angelägenheten inte skall få rättshjälp. Inte heller skall den som med hänsyn till sitt försäkringsskydd i övrigt eller sina ekonomiska och personliga förhållanden borde ha haft en rättsskyddsförsäkring kunna få rättshjälp, om det inte finns särskilda skäl.

  Regeringen menar att en fortsatt hög anslutningsgrad till rättsskyddsförsäkringarna måste säkerställas. Bestämmelserna bör därför knyta an till den rättssökandes försäkringsskydd i övrigt; den som har en hemförsäkring eller motsvarande försäkringsskydd men väljer bort rättsskyddsmomentet bör inte beviljas rättshjälp. Genom en sådan reglering anser regeringen att det saknas skäl för försäkringsbolagen att lansera nya försäkringar utan rättsskyddsmoment. En sådan lösning bör enligt regeringen kunna bidra till en fortsatt hög försäkringstäckning.

  Enligt regeringens mening bör rättshjälp heller inte komma i fråga för personer som helt och hållet avstått från försäkringsskydd men som haft möjlighet att skaffa ett sådant. Regeringen anser dock att det kan finnas situationer när någon blir inblandad i en tvist som är av särskilt stor betydelse för honom då det skulle vara stötande att neka rättshjälp även om han lever under sådana goda förhållanden att han borde ha haft rättsskyddsförsäkring. För sådana situationer, som alltså främst tar sikte på den rättsliga angelägenhetens art och betydelse, bör det enligt regeringen finnas en möjlighet till undantag från huvudregeln.

  Ett sådant exempel är enligt regeringen när åklagaren inte kan bistå ett brottsoffer och denne heller inte har rätt till målsägandebiträde. I ett sådant fall anser regeringen att det kan finnas anledning att staten bidrar till kostnaderna genom att bevilja rättshjälp. Andra situationer är enligt regeringen tvister där barn är inblandade.

  Regeringen framhåller att ett system som innebär att rättshjälpen blir subsidiär till rättsskyddet inte får utformas så att det ställer de svagaste grupperna utan något skydd. Många lever enligt regeringen under sådana omständigheter att det inte är möjligt att hänvisa dem till försäkringsalternativ. Som exempel på sådana personer nämns de som inte har något hem att försäkra eller nyligen skaffat sig en bostad, t.ex. efter en äktenskapsskillnad, utlandsvistelse, vräkning eller långvarig vistelse på sjukhus eller anstalt. Andra exempel är ungdomar som nyligen flyttat hemifrån samt personer med små ekonomiska resurser, språkproblem eller andra sociala problem. Dessa bör enligt regeringen även i fortsättningen kunna få rättshjälp. Regeringen framhåller det vidare som självklart att det aldrig kan bli fråga om att neka rättshjälp till den som avstått från försäkring för att få råd med mat och kläder till sig själv eller sina barn.

  Lagrådet har bl.a. pekat på att regeln om att rättshjälp inte skall beviljas den som borde ha haft en rättsskyddsförsäkring kan få en avsevärt mer begränsad effekt än som antagits om förutsättningarna för rättsskyddet ändras. Tolkningen av den s.k. borde-regeln blir därför enligt Lagrådet till stor del direkt beroende av om och i vilken utsträckning försäkringsbolagen väljer att behålla eller förändra rättsskyddets nuvarande omfattning och villkor i övrigt. Lagrådet framhåller att en flexibel tillämpning för berörda situationer torde vara ofrånkomlig, eftersom behoven av juridiskt biträde annars inte skulle tillgodoses i tillräcklig mån vare sig genom rättsskyddet eller genom rättshjälpen.

  Regeringen anför att dess förslag om utformningen av den aktuella bestämmelsen bör bidra till att främja det angelägna önskemålet om fortsatt hög försäkringstäckning.

  Regeringen konstaterar likväl att borde-regeln, som Lagrådet anför, kan få en mer begränsad effekt om rättsskyddsförsäkringarnas utformning förändras väsentligt. I en sådan situation torde enligt regeringen en flexibel tillämpning av borde-regeln vara ofrånkomlig från rättssäkerhetssynpunkt. Den nu föreslagna konstruktionen av bestämmelsen sammantaget med undantagsbestämmelsen om särskilda skäl ger enligt regeringens mening tillräckliga garantier för att den enskilde inte skall behöva lida någon rättsförlust till följd av eventuella förändringar på försäkringsmarknaden.

  Regeringen anför i sammanhanget också att den har för avsikt att följa upp det nya systemet och att göra en utvärdering av bestämmelserna när de har varit i kraft en tid. 

Regeringen följde mycket riktigt upp förändringen. Det gjorde man genom att fråga Domstolsverket hur deras uppfattning var. Du kan läsa deras sammanfattning här.

I rapporten framhålls att det är önskvärt med en utveckling av rättsskyddsmomenten i hemförsäkringarna, särskilt avseende det s.k. taket i försäkringarna som länge legat på 100 000 kr och hos vissa försäkringsbolag på 75 000 kr.