Riksdagen svek de trafikskadade

Majoriteten i Lagutskottet körde över de motioner som tar upp de skadades bristande rättsäkerhet.

Som förklaring anger Lagutskottet följande:

Utskottet kan konstatera att ersättningsnivån i rättsskyddsförsäkringar är en del av själva avtalet mellan försäkringstagaren och respektive försäkringsbolag. Utskottet är inte berett att ställa sig bakom en ordning som innebär att ersättningsnivån regleras i lag.

Enligt uppgift från Försäkringsförbundet pågår för närvarande en diskussion inom försäkringsbolagen om nivåerna i rättsskyddsförsäkringen och tendensen är att takbeloppen höjs. Ett bolag har beslutat att fr.o.m. den 1 januari 2003 höja takbeloppet från 75 000 kr till 3 basbelopp. (red anteckning: 3 basbelopp är med dagens basbelopp (38.600) 115.000 kronor.)

Med det anförda föreslår utskottet att motionerna L246, L278 yrkande 6 och L340 bör avslås

Lagutskottet  visar ett förtroende för Försäkringsbranschens utsagor som gränsar till naivitet. Det förtroendet delas inte av skadade och deras ombud.

Att man dessutom från Lagutskottets sida nöjer sig med en höjning av rättskyddsnivån till 115.000 kronor ter sig snarast nonchalant. Man kan spekulera i vad som föranlett Lagrådet att nämna att ett bolag beslutat att höja takbeloppet i rättsskyddsförsäkringen till 115.000 kronor. Det måste - i alla fall för insatta i problembilden för de skadade - te sig som att Lagrådet inte bryr sig ett skvatt om de som klagat på de nuvarande tingens ordning.

De skadade och deras organisationer tvingas nu bedriva en intensiv påverkan och lobbning så att riksdagen avvisar betänkandet.

Bakgrund:

Rättshjälpslagen ändrades i slutet av 1990-talet till att bli "subsidiär" till rättsskyddsförsäkringar. Det innebär i vanligt tal att rättskyddsförsäkringar i första hand skall anlitas.

När lagen förändrades / försämrades kunde riksdagsmajoriteten valt att uttala att Rättskyddsförsäkringen skulle omfattas av obligatorium, i likhet med exempelvis trafikförsäkringen. Nu gjorde riksdagsmajoriteten inte så utan valde att i stället "slänga ut konsumenten till marknaden". Att tillse allmänhetens rättsäkerhet och rättstrygghet är en av de grundläggande uppgifterna för varje demokrati, utom då i Sverige.

Det fanns en oro för att försämringen av den allmänna rättshjälpen skulle utsätta staten Sverige för kritik från EU och domstolen för de mänskliga rättigheterna, men sådant har vare sig förr eller senare hindrat staten. Om detta skrev man följande:

"resolutionen naturligtvis bör beaktas vid utformningen av reglerna om rättshjälp. En regel som innebär att rättsskyddet skall utnyttjas i första hand medför enligt regeringens mening inte att finansieringen av rättshjälpen överlåts, utan att statens ansvar kommer in först när en försäkringslösning inte står den rättssökande till buds. Om de övriga krav som ställs upp i rekommendationen uppfylls beror enligt regeringen på hur bestämmelserna utformas".

Att denna profetia kommit på skam genom rättsfall har hittills inte bekymrat regeringen. (Se bl.a. NJA 2000 sid. 400)

Att läsa Riksdagens voteringslistor är inte lätt! Besluten delas upp på de olika momenten som ingår i betänkandet. I de fall man inte kan hitta något sådant så har inte Riksdagen behövt rösta över huvudtaget.

Så här såg motionerna ut som föranledde Lagutskottet att skriva sitt betänkande.

Så här fördelade sig rösterna i Riksdagen

Så här rösta de enskilda riksdagsledamöterna:

Tomas Alsbro, WhiplashInfo