aktuellt Item

"Utlämnade till försäkringbolagen" - Wednesday, June 11, 2003 kl 17:19

Med dagens rättsskyddsförsäkring är det nästan omöjligt att driva en process gentemot ett försäkringsbolag. Många som skadar sig, till exempel i trafiken, är utlämnade till försäkringsbolagets ensidiga bedömning, skriver advokaten Henrik Dellborg tilsammans med läkaren Bengt H Johansson.

Ã„r det önskvärt med försäkringslösningar som ersättare för de allmänna välfärdssystemen? Grundläggande för en rättsstat är att tvist skall kunna lösas inför domstol. Förhållandet är så väsentligt att det ingår i den Europeiska konventionen om de grundläggande friheterna, antaget som svensk lag (1994:1219).

För att konventionen skall vara meningsfull måste dock en förfördelad person ha rimlig ekonomisk möjlighet att kunna få sin sak prövad. För detta ändamål fanns fram till 1997 en statlig allmän rättshjälp, men den togs då bort och staten överlät då till försäkringsbranschen att ordna detta skydd genom en försäkringslösning, så kallad rättsskyddsförsäkring. Sådan ingår i hemförsäkringen och kan ingå i motorfordonsförsäkringen.

Samtliga försäkringsbolag har en begränsning för hur stor ersättning som kan betalas ut. Gränsen ligger vanligtvis mellan 75 000 kronor och 100 000 kronor och har varit oförändrad sedan 1985. Ett bolag har nyligen höjt gränsen till tre basbelopp, 115 000 kronor.
För den drabbade är dessa belopp i dag helt otillräckliga i väsentliga frågor. Från 1985 till och med 2002 har inflationen för diverse varor och tjänster varit 166 procent. En rättsskyddsförsäkring med samma värde som 1985 skulle därför i dag egentligen ge en ersättning med minst 200 000 kronor. Med beaktande av kompensation för bortfallet av den statliga rättshjälpen borde en rimlig rättsskyddsförsäkring i dag vara 250 000 kr.

Frågan om beloppets storlek har aktualiserats i flera mycket uppmärksammade rättsfall. Till exempel då en skadelidande, som drabbats av invaliditet, stämt ett försäkringsbolag för att pröva om bolagets uppfattning är i överensstämmelse med gällande rätt.

Svårt få kompensation

Den vanligaste konflikten rör sig om nackskador i trafiken, så kallade pisksnärtsskador. Dessa drabbar ofta unga personer med svåra invalidiserande besvär, som leder till livslånga inkomstförluster som kan medföra en levnadsnivå på existensminimum. Om skadan accepteras och invaliditetsnivån blir anständigt bedömd, får de skadade kompensation till den lönenivå de skulle ha om de ej drabbats av skadan. Det medför öade kostnader för bolaget.

Vid skaderegleringen anlitar försäkringsbolagen läkare, som på konsultbasis bedömer om skadan orsakat besvären samt graden av invaliditet. Underlaget för bedömningen är huvudsakligen journalhandlingar och intyg. Vad den skadade själv uppger eller vad anhöriga eller arbetskamrat säger bedöms inte och någon personlig undersöning förekommer inte heller. Detta bedömningssätt har medfört stark kritik från patientorganisationer, främst när det gäller de medicinska rådgivarnas roll (Finansinspektionen 2003:1). Systemet är även mycket kritiserat inom läkarkåren. Till detta kommer att dessa läkare i sitt arbete för bolagen inte är underställda Socialstyrelsens kontroll, varför de kan göra godtyckliga bedömningar utan medicinskt ansvar.

Försäkringsbolagen försvarar systemet med att de anlitar medicinsk spetskompetens för dessa uppgifter och att de försäkrade vanligtvis är nöjda med skaderegleringen. Påståendet om spetskompetens är ett partsuttalande och kartläggning från patientförening motsäger att de skadade är nöjda med densamma.
Det är mot denna bakgrund lätt att inse att många personskaderegleringar blir av låg kvalitet och felaktiga och ger den skadade legitim grund för rättslig prövning av förhållandet. Enda möjligheten att få sådan gjord enligt Konventionen om mänskliga rättigheter är att stämma bolaget till domstol. En utredning visar dock, att om den skadade förlorar målet får han räkna med att efter att ha utnyttjat sin rättsskyddsförsäkring stå med en personlig skuld om minst 250 000 kronor! Det innebär att det med dagens rättsskyddsförsäkring nästan blir omöjligt att driva en rättslig process i en angelägen fråga och att många skadade är helt utlämnad till försäkringsbolagets ensidiga bedömning.

Högt mörkertal

Försäkringsbolagen har vid några tillfällen, då detta missförhållande förts på tal, framfört att försäkringen i sin nuvarande form fungerar eftersom den täcker de flesta fall. Man undviker dock att med detta påstående ta hänsyn till att det låga beloppet medför att processbenägenheten minskar och att många fall därför aldrig kommer att tas upp till prövning genom försäkringen. En samstämmig opinion från patientföreningar stödjer denna åsikt, varför mörkertalet är mycket högt.

Det är märkligt att försäkringsbolagen inte följt med och utvecklat sin egen försäkringsprodukt så att den bibehåller sin kvalitet. Ã„n mer märkligt blir förhållandet då behovet av sådan försäkring är en uppenbar följd av det sätt på vilket bolagen arbetar med personskaderegleringen.

Försäkringsbolagen har under senare år kommit att få ett skamfilat rykte genom att ha urholkat pensioner, visat urusel lönsamhet och givit häpnadsväckande optionsavtal. Till detta kan nu även läggas att bolagen försummar att ge och vidmakthålla den försäkringslösning som statsmakten gav dem förtroendet att ordna.

Försäkringsbranschen har nu en möjlighet att korrigera sin rättsförsäkring och därmed bidra till en bättre rättssäkerhet i landet. Det är särskilt angeläget eftersom det nu går ut över skadade och resurssvaga personer.

Henrik Dellborg
advokat, Henrik Dellborgs advokatbyrå AB. Göteborg

Bengt H Johansson
leg läkare, Belastningsskadecentrum, Umeå/Högskolan i Gävle

Debattartikel i GP den 10 juni 2003