Långvarig sjukskrivning leder till obestånd för nyblivna aktiebolagsföretagare

Nyföretagande är förknippat med extremt stora risker vid sjukdom.

Allt nyföretagande är förknippat med riskkalkyler, olika överväganden och beslut. Ett av de strategiskt viktigaste besluten gäller i vilken bolagsform verksamheten skall drivas. Många risker kan kalkyleras och värderas i olika termer. Det finns dock några risker som är ytterst svåra att sätta siffror eller andra adekvata värden på.

Okänd risk ger osäker riskkalkyl

En risk som inte många känner till och därför inte kan värdera är att de som väljer att starta ett nytt aktiebolag och inte omgående tar ut marknadsmässig lön ur bolaget 0-klassas i SGI av Försäkringskassan. Det innebär att i den allmänna sjukförsäkringens sjukpenninggrundande inkomst (SGI) sätts till 0 kronor av Försäkringskassan. Nyblivna aktiebolagsföretagare ställs med andra ord helt utanför det allmänna sjukförsäkringssystemet - dvs vårt grundläggande trygghetssystem.

En riskkalkyl som innefattar riskanalys vid eventuell sjukdom torde då visa att det inte går att bibehålla regelbunden inkomst vid eventuell långvarig sjukdom. Det krävs andra former av inkomster, såsom exempelvis kapitalinkomst. För att avkastningen av kapital kan ersätta frånvaro av arbetsrelaterad inkomst krävs en mångmiljonförmögenhet i botten.

Detta har, som framgår nedan, av regeringar sedan 1992 inte ansetts vara ett problem.

Ca 9 000 nyföretagare per år riskerar att drabbas (siffra från Företagarna, 1997).

Det problemet drabbade mig.

Konsolidering

Ett av de viktigaste strategiska besluten för en nyföretagare är att konsolidera den nya verksamheten under dess mest kritiska och känsliga första åren. Den företagare som under denna tid väljer att plocka ut medel från företaget i syfte att ge sig själv eller närstående "marknadsmässig" inkomst kommer i det närmsta att idiotförklaras av företagets andra intressenter, bl.a. banker.

Jag konsoliderade företaget. Det är egentligen inget val - det är självklart krav.

Konsolideringskravets frontalkrock med den allmänna försäkringen

Jag har tidigare arbetat inom försäkringsbranschen och var mycket väl bevandrad inom bl.a. socialförsäkringar. Jag har hållit kurser och utbildningar för nyföretagare. Som konsult har jag medverkat till att sätta åtskilliga företag på fötter.

I början och mitten av 1990-talet kämpade staten för att de som blivit arbetslösa i finanskrisens kölvatten skulle satsa på att starta eget. De som valde att starta eget informerades om att de under de känsliga första verksamhetsåren (3-5 år) kvarstod i den allmänna sjukförsäkringen.

Myndigheterna var och är mycket väl medvetna om att en nyföretagare oftast behövde några år på sig innan företaget visade överskott och blev bärkraftigt nog att belastas med företagarens egen lön och lönebikostnader. Det finns därför särskilda regler inom den allmänna sjukförsäkringen för egen företagare som drabbas av sjukdom under uppstartstiden, som av försäkringskassan definieras som de fem första verksamhetsåren. Dessa regler är till för att tillförsäkra företagaren sjukersättning trots att företagaren inte kan redovisa någon marknadsmässig inkomst från sitt företag.

Ändrad tolkning gav nya spelregler

Men det visade sig att spelreglerna hade ändrats genom nytolkning av gällande regelverk. Försäkringskassan meddelade mig, när jag anmälde mitt sjukdomsfall, att de pga ett rättsfall i Försäkringsöverdomstolen inte kunde betala ut min sjukpenning. Jag ansågs enligt detta nya rättsfall inte berättigad till sjukpenning oavsett hur hårt jag än arbetat. (Du kan läsa rättsfallet här).

Försäkringsöverdomstolen hade fattat ett vittgående beslut för alla nyblivna och presumtiva företagare med aktiebolag som bolagsform. Domstolen stödde sitt resonemang på den skattelagstiftning som tillkom "den underbara natten" 1982 och som definierade de olika inkomstslagen. Då definierades de olika inkomstslagen (tjänsteinkomst, rörelseinkomst, kapitalinkomst) och skillnaden mellan inkomst av tjänst från inkomst av rörelse ur ett skatterättsligt perspektiv. Detta skulle i och med Försäkringsöverdomstolens dom få dramatiska konsekvenser för nyblivna aktiebolagsföretagare. Någon sådan motsvarande lagbunden definition på företagare ur ett socialförsäkringsperspektiv fanns vare sig då eller nu.

Försäkringsöverdomstolen avstod från att diskutera kring med vilken logik och rättsstöd som valet av bolagsform skall avgöra socialförsäkringsskyddet. Man valde att tolka situationen ur det skatterättsliga perspektivet, och nekade den nyblivne sjuke aktiebolagsföretagaren allmän sjukförsäkring, pga utebliven redovisad inkomst av tjänst under uppstartstiden.

De som väljer annan bolagsform än aktiebolag drabbas inte

Nyföretagare med annan bolagsform än aktiebolag är berättigad till allmän sjukförsäkring oavsett om företagets verksamhet tillåter egen inkomst ur verksamheten eller inte. De får sjukpenning vid sjukdom under företagets fem första verksamhetsåren, även om deras "nettointäkt" (skattelagstiftningens definition inkomst vid annan rörelse än aktiebolag) är 0 kr.

Myndigheterna har i detta avseende valt att jämställa aktiebolagsföretagaren med vilken anställd som helst. De aktiebolagsföretagare som inte har någon aktuell inkomst från "anställning" skall heller inte ha sjukpenning oaktat att de är under uppstart med det nya företaget. De motiv och skäl som ligger till grund för övergångsreglerna vid alla andra bolagsformer anses inte gälla vid nyföretagande med aktiebolag som bolagsform.

Genom denna rättsordning tvingas en nybliven aktiebolagsföretagare, och den (i skattelagstiftningen) så kallade smittade kretsen (hustru, sambo, barn, barnbarn, syskon m.fl), att plocka ut marknadsmässig lön i stället för att konsolidera verksamheten. I annat fall straffas de ut från den allmänna sjukförsäkringen.

De tillåts inte heller att ersätta den frånvaron av allmänna sjukförsäkringen med privata alternativ. All privat sjukförsäkring - även så kallad tjänstepension är knutet till - och relativt till inkomst. Ingen redovisad aktuell inkomst = ingen privat sjukförsäkring.

Vid Försäkringsrätten för Mellansveriges dom i det ovan nämnda rättsfallet uttalade Joar Berglund, referent i målet, sin avvikande uppfattning.

Innan detta rättsfall avgjordes, tillämpades principen att den senaste anmälda inkomsten låg till grund för SGI-beräkning. I den förvissningen levde jag när jag inte kunde arbeta längre pga mina skador. Jag saknade kunskap om det så ödesdigra rättsfallet. Men det hade vid denna tid å andra sidan vare sig företrädare för ALMI, FR, AMS eller den lokala Arbetsförmedlingen, när jag sedan frågade dem om reglerna vid sjukskrivning. Riksförsäkringsverket hade dock sänt ut info om detta till de lokala Försäkringskassorna.

Till saken hör att man inte kan/får teckna några försäkringar som ersätter bortfall av den allmänna sjukförsäkringen, enligt KL. Man kan endast teckna kompletterande försäkringar som baserar sig på uppgiven/aktuell inkomst (med vissa få undantag som dock inte gäller vid nyföretagande).

Obestånd och Konkurs

I mitt fall ställdes jag helt utanför det allmänna försäkringsskyddet och sjukpenningen vilket ledde till akut obestånd och personlig konkurs. Det var inget fel på affärsidén - det var fel i min kropp - jag kunde inte jobba längre pga. följderna av en nack- och ryggmärgsskada.

Jag saknade inkomst och försörjningsmöjligheter och kunde fullfölja mina åtaganden och förpliktelser.

Min hustru är gravt funktionshindrad sedan mitten av 1980-talet och har hittills genomgått ett drygt tjugotal tyngre ryggoperationer i primärt syfte att nå någon smärtlindring - dock utan annat resultat än en progressiv försämring. Det har vi i stort klarat av att hantera på egen hand i familjen mycket tack vare mina möjligheter till flexible arbetstid, men när jag också drabbades behövde vi ta del av den omtalade välfärden.

Det samhällskontrakt vi föddes in i som svenskar innebar bl.a. att vi skulle avstå större delen av vår inkomst till samhället, som i gengälld bl.a. gav oss den allmänna socialförsäkringen. Vi hade med andra ord avstått från en större del av vårt konsumtionsutrymme i och med detta samhällskontrakt.

Men - när vi behövde ta del av den obligatoriska välfärden fanns den inte för oss. Det är mina tidigare personliga kontakter som hjälpt mig och min familj att överhuvudtaget överleva som familj. Jag tror inte jag behöver berätta vilket trauma det innebär att genomgå detta veritabla helvete som fortfarande förföljer oss.

Vi förlorade allt - inte bara materiellt - utan även vår värdighet, trovärdighet och vår självklara del i det samhällsliv vi tillhört i hela vårt vuxna liv. Vi förlorade vänner och förtroendekapital, och vi förlorade totalt kontrollen över våra egna liv. Vi blev totalt och absolut beroende av andra - inte bara av medicinska skäl utan även ekonomiska.

Vi blev isolerade.

Den 19 mars 2002 vräktes vi från vårt hem

Det blev vår konsekvens av nuvarande sjukregler för nyblivna aktiebolagsföretagare. Det som var vår bostad under 25 år - dvs sedan 1977 blev konfiskerade av staten som därefter auktionerade bort vårt hem.

Bostaden - ett radhus - var med hjälp av lagen om bostadsanpassning 1989 av offentliga medel handikappanpassad för ca 200 000 kr pga min hustrus funktionsproblem. Denna offentliga investering överläts till den friska familj som ropade in huset, och som var väl medvetna om orsak och verkan till varför auktionen hölls. Kommunen vi bor i hade inget att invända i vad som skedde. Den valde att inte bevaka sin investering av skattebetalarnas pengar.

Godkänd arbetsskada

Jag har en godkänd arbetsskada, men ingen arbetsskadelivränta, eftersom de förvaltningsrättsliga instanserna valde att fastställa visandedagen till en dag då FK redan beslutat att jag skulle åsättas 0 kronor i sjukpenninggrundande inkomst (SGI). Länsrätten kunde på laglig grund ha valt ett datum då jag fortfarande hade SGI-inkomst, men Försäkringskassan ansåg annat och överinstanserna fann, utan närmare motivering, inte anledning att ändra kassans beslut.

Idag vet jag genom mina kontakter med KFM att många av de som vräks i Sverige av idag gör det som en direkt följd av sjukdom.

Eftersom jag råkade ut för en trafikolycka och blev påkörd bakifrån - så var det en försäkringsfråga och kampen om ersättning drevs i domstol. Det pågick i mer än fem år. Enligt försäkringsbolagets jurist rörde det sig om ca tjugo miljoner i totalt åtagande för försäkringsbolaget inklusive livräntor - så det är väl inte undra på att de vägrar erkänna skadornas samband med olyckan.

Mina skador ansågs av försäkringsbolagets läkare bero på icke specifika och åldersrelaterade degenerativa förändringar. Min ryggmärgsskada ansågs vara ett bifynd utan relevans i mitt försäkringsfall. Ingen av mina kvarstående följdskador ansågs av min försäkringsgivare ha samband med trafikolyckan. Mina tre behandlande läkares samstämmiga utlåtande om orsakssamband räckte inte mot de sex försäkringsläkare som min försäkringsgivare mobiliserade mot mig. Jag förlorade mot bolaget i såväl tings- som hovrätt, och blev på köpet dömd att betala försäkringsbolagets rättegångskostnader på ca en halv miljon kronor.

Begrunda i detta sammanhang vad Sverige internationellt åtagit sig att följa

Ministerrådets Resolutioner 1975:7 - on Compensation for Physical Injury or Death samt
1978:8 -on Legal Aid and Advice.
Se även Europafördraget, artikel 6 och 13 (De mänskliga rättigheterna) och
Internationell konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter

Regeringen har valt passivitet

Som framgår av denna sida har regeringarna sedan 1992 känt till problemet för de ca 9 000 som årligen startar upp nya aktiebolag. Men man har aktivt valt att inte göra något.

1996 talade jag med dåvarande sakkunnige, numera departementsrådet Per Tillander. Jag frågade honom om regeringen var medveten om problemet och om man avsåg att göra något. Han svarade att man var väl medveten om saken, men inte hade för avsikt att vidta åtgärder. Välvilligt nämnde han för mig att det åvilar varje företagare att tillse sitt försäkringsskydd.

Det går dock inte att inom nuvarande lagstiftning kompensera bortfall av allmän sjukförsäkring, något som det borde vara tjänstefel för en så hög regeringstjänsteman att inte känna till.

Det är inte tillåtet enligt KL, vilket torde vara självklart för en sakkunnig inom socialdepartementet!

Socialminister Ingela Tahlén uttryckte i en intervju i TV4 2001 att "det var tråkigt att han var felinformerad", när hon konfronterades med följderna för mig av nuvarande regler.

Eftersom regeringen känt till problemet och vad det kan medföra för nyetablerade aktiebolagsföretagare utan att bry sig - kan jag inte tolka det annat än att regeringen är småföretagarfientlig.

Existensminimum

Som en direkt följd av detta är vi idag utblottade. De nedskärningar som därutöver har skett inom det allmänna har drabbat oss hårt, vilket direkt bl.a. återspeglas i mina tänders och munhålas nuvarande status. Vi lever idag under Riksförsäkringsverkets så kallade förbehållsbelopp - tidigare existensminimum.

Vi är totalt och absolut beroende av en mängd offentliga olika makthavares eventuella välvilja som kan manifesteras i mer eller mindra välvilliga tolkningar av föreskrifter och rättsfall. Ofrihet är vår lott.

Detta är synnerligen allvarligt för oss då våra pratiska möjligheter att komma igen genom eget arbete eller annan personlig försörjning är utesluten - vi är båda funktionshindrade pga skador och handikappade genom samhället och helt förtidspensionerade.

Statens sjukpenningsmonopol

Staten har monopol på den allmänna sjukförsäkringen. Du kan inte ersätta den med någon privat sjukförsäkring. Betänk också att Du, för att överhuvudtaget kunna teckna en privat sjukförsäkring, måste klara en godkänd hälsodeklaration - m.a.o. en individuell riskprövning hos försäkringsbolagen. All privat försäkringsverksamhet bygger på principen om att det inte går att försäkra ett redan brinnande hus. Är du inte fullt frisk får du inte teckna någon privat tilläggssjukförsäkring. Vare sig med kort eller lång karenstid.

IBIS

Hösten 1997 presenterade en enmansutredare en lösning på detta problem för nystartade aktiebolagsföretagare - SOU 1997-85 (kallas för IBIS-utredningen). Företagarnas Riksförbund hade beskrivit problemet för enmansutredaren i ett remissyttrande som Du kan läsa här.

Utdrag ur IBIS utredningens förslag kan Du läsa här.

Brevväxling med stadsrådet Leif Pagrotsky

Oxelösund den 13 april 2003

Bäste Näringslivsministern!

Jag läste idag med stigande förvåning Ditt svar till Åsa Torstensson, med anledning av hennes interpellation.

Sedan 1992 råder det faktum att den som vill starta eget företag i aktiebolagsform leker rysk roulette i händelse av att nyföretagaren råkar bli sjuk under uppstartstiden.

Problemet för dessa nyföretagare har uppmärksammats vid ett flertal tillfällen, men ni har konsekvent vägrat att åtgärda denna obalans i det sociala skyddsnätet beroende av vilken bolagsform man råkar välja att etablera sitt företag i.

I mitt fall har det lett till personlig konkurs, förutom att båda mina företag försattes i konkurs.

Jag kan, mot bakgrund av de svar såväl jag som andra som frågat er i regeringen om varför ni inte åtgärdat detta, inte tolka er brist på agerande som annat än rent förakt för drabbade och att ni framför munnens bekännelse.

Ni påstår er vilja främja företagande och särskilt nyföretagande! Jag tror er inte längre!

Den sakkunnige inom socialdep (Per Tillander) som till mig per telefon 1996 framförde att det åvilar varje företagare att tillse sitt försäkringsskydd - och alldeles uppenbarligen själv levde i trodde att man (i strid mot KL) som företagare kan ersätta frånvaro av den allmänna sjukförsäkringen - har nu blivit befordrad till departementsråd! Olika falla ödets lott!

mvh

Tomas Alsbro, WhiplashInfo

Ministerns svar

dock i lite skannad oordning när det gäller brevets layout.

REGERINGSKANSLIET Näringsdepartementet Näringsministern		N2002/8399/NL

Bäste Tomas!

Tack för ditt mail från den 14 april 2003 som tar upp frågan om att starta eget företag i aktiebolagsform och det sociala skyddet. Du frågar varför regeringen inte åtgärdat den obalans som finns i det sociala skyddsnätet beroende av vilken bolagsform man råkar välja att etablera sitt företag i ?

Du har själv råkat mycket illa ut och jag förstår din upprördhet.

Jag är medveten om den problematik du tar upp och jag är angelägen om att få tillstånd förändringar i den riktning som du pekar på.

Näringsdepartementet har nyss avslutat ett projekt som haft till uppgift att kartlägga förändringar i företags- och anställningsformer i gränssnittet mellan företagande och anställning. Resultatet av kartläggningen publicerades för ett par veckor sedan i rapportenFöretags- och anställningsformer i förändring (Ds 2003:27).

Rapporten belyser skillnader i befintliga regelsystem mellan företagare och anställda när det gäller bl.a de sociala trygghetssystemen och vilka hinder det kan innebära för företagande. Frågan om skillnader mellan företagsformer behandlas särskilt i rapporten.

Med detta som grund kommer vi nu att fortsätta arbetet och jag har gott hopp om att vi skall kunna genomföra förbättringar i trygghetssystemet för företagare.

Med vänlig hälsningar

Leif Pagrotsky

Bif. rapporten

Mycket snack och ingen verkstad

Brevsvaret från Leif Pagrotsky visar enligt min mening att beslutsfattarna i bästa fall ägnar sig åt mycket snack och lite verkstad, och en anmärkningsvärd nonchalans mot småföretagare. I värsta fall ägnar man sig åt kvalificerat - men fullt lagligt svindleri.

Jag har läst rapporten som ministern hänvisar till. Det är rent ut sagt skrämmande läsning. Den visar att företagare vet lika lite om företagandets risker med avseende på den allmänna försäkringen som någonsin "på min tid". Och inget har hänt inom vare sig riksdag eller regeirngskansliet.

Sedan IBIS-utredningen, dvs 1997, har mängder av lagar och förordningar hunnit komma och gå, men man har aktivt valt att inte tillse att aktiebolagsföretagare får jämförbart samma grundläggande förmåner som vilken annan svensk som helst.

Jag kan alltså än en gång konstatera att Staten, denna gång i form av vår näringslivsminister Leif Pagrotsky, fullständigt nonchalerar de resolutioner företrädare för regeringen under årens lopp de så stolt skrivit under.

Företagarnas Riksorganisation - FR

Jag har vid flera tillfällen talat med företrädare för FR. De har dock hittills manifesterat ytterst lite litet intresse för sjukförsäkringsproblemet för nyetablerade aktiebolagsföretagare. 1998 talade FR vid ett möte med regeringen vid Harpsund om problemet, men sedan dess har man - mig veterligen - inte lagt många strån i kors för oss redan drabbade aktiebolagsföretagare eller de 9 000 presumtiva.

Jag har ännu inte sett Företagarnas Riksorganisation ryta ifrån i denna fråga.

Den 18 april 2005 tillskrev jag FR:S ordförande och VD i ärendet, men har inte fått någon reaktion eller svar.

Läs gärna mer:

Artikel i FÖRETAGAREN 11-99 Sjukskriven utan ersättning och jämför gärna med hur LRF - Lantbrukarnas Riksförbund - bistått, stöttat och hjälpt den lantbrukare och skogsägare som råkade ut för stormfällning under januari 2005.

Exekution, funktion och bevekelsegrund för att betala i tid

I en festbok tillägnad Per Henrik Lindblom läste jag en artikel med rubriken "Exekution, funktion och bevekelsegrund för att betala i tid" skriven av universitetslektorn Hugo Friden år 2004.

Så vitt jag tolkar artikeln tvingar man människor till exekutionsförfarande därför att eliten inom den svenska juridiken anser att viljan till att göra rätt för sig inte finns hos de som hamnar i kronofogdens garn. Exekutionen skall verka förebyggande. Vi skall veta vad som hotar om vi inte betalar i tid. Har vi av olika skäl inte förmågan att betala så måste kreditväsendet skyddas till varje pris - något vi vanliga dödliga också lärde oss i samband med bankkrisen i början av 1990-talet. Åtskilliga små- och medelstora företag och företagare tvingades då antingen lämna sina livsverk och/eller försattes i konkurs av företag närstående bankerna - oavsett om det fanns bakomliggande verkliga företagsekonomiska skäl eller inte.

Artikel "Exekution, funktion och bevekelsegrund för att betala i tid" visar på en okunnighet om verkligheten som skakade mig som drabbats av exekutionens verkningar. Denna juridiks makthavare lever helt enkelt i en annan värld och verklighet än mig

Hur många obestånd och konkurser är direkt orsakade av sjukdomstillstånd?

I detta sammanhang kan jag nämna att jag spenderat åtskilligt med tid i att söka kunskap om hur många som försätts i konkurs och blir föremål för utmätning pga sjukdom, handikapp eller annat funktionshinder. Ingen vet och ingen har heller efterfrågat kunskap och information om detta.

Det finns ingen statistik eller annan kunskap om detta hos någon myndighet. Kort sagt - ingen har hittills intresserat sig för detta. Vare sig myndigheter, forskare eller doktorander - ingen. Vi som drabbas blir, enligt min erfarenhet från Whiplash Info, bara fler och fler.

Jag kommer att verka för att

Sverige lever upp till de åtaganden som Sverige har iklätt sig internationellt.
rättstillämpningen när det gäller rätten till sjukersättning från det allmänna - (det är endast tillämpningen det är frågan om - lagen behöver inte ändras) - ändras så att inte andra skall behöva uppleva det trauma det innebär att förlora absolut allt man äger i händelse av att man blir sjuk eller skadad.
utsökningsbalken ändras. Det är rent stötande att man pga svår sjukdom eller skada skall tvingas till obestånd. Än värre att denna grupp skall kunna försättas i konkurs som en direktföljd av sjukdomen och eller skadorna, och tvingas till förnedringen och kränkningen att utsättas för utmätning av sjukpensionen.

Tomas Alsbro