Debatt om jäv i processrättsliga diskussionsklubben

Källa: Tidskrift för Rätt och Rättssäkerhet

Debatt om jäv i processrättsliga diskussionsklubben, Stockholms tingsrätt

1998-02-18

Rubrikförteckning

Ökat intresse för jäv
Samma domare vid häktning och dom
Fallet Kartaschev
Domare tar ställning före domen
Reflexioner

Onsdagen den 4 februari 1998 hade docenten i processrätt Anders Stening inbjudits av processrättsliga diskussionsklubben vid Stockholms tingsrätt för att tala om domarjävsreglerna i belysning av Europadomstolens domar om opartiskhet. Ca 30 personer hade kommit till mötet, flertalet av dem domare.

Ökat intresse för jäv

Stening slog först fast att jävsfrågorna hade fått en ökad aktualitet på senare tid. Den ökade uppmärksamheten var, enligt Stening, berättigad då inget är så förödande för domarkåren som jäv. Stening angrep domarna för att de ofta gjorde en alltför teknisk bedömning i jävsfrågor. När en jävsinvändning riktas mot en domare eller när en domare själv misstänker sig vara jävig grundas jävsbedömningen på om han kan tänkas klara av döma i målet på ett opartiskt sätt. Denna klarar-vi-av-det-här-mentalitet" (Stenings uttryck) missar helt kärnan i Europadomstolens resonemang om objektiv opartiskhet. Under hela den två timmar långa debatten fick Stening vid olika tillfällen påpeka för de olika talarna att de styrdes av denna mentalitet.

De flesta ur publiken verkade tolkade begreppet objektiv opartiskhet som att de skulle göra en bedömning utifrån objektiva kriterier av huruvida de kommer att döma på ett opartiskt sätt.

Chefsrådman Leif Carbell, som var debattledare, hävdade att de ökade antalet jävsinvändningar riskerade att underminera domarnas auktoritet. Carbell brukade nästan aldrig låta domare vid Stockholms tingsrätt avträda målen p g a jäv. Processekonomin var enligt Carbell, ett mycket starkt skäl till detta.

Samma domare vid häktning och dom

Stening uppehöll sig länge kring systemet med att ha samma domare vid häktning och huvudförhandling, vilket han ansåg kunde ifrågasättas. Ingen av de närvarande domarna såg dock något problematiskt med dessa dubbla roller. Carbell hävdade, att domaren var ett häktningsbeslut enbart tar ställning till om en person på sannolika skäl kan misstänkas för brottet, inte om han har begått brottet. Till stöd för denna åsikt anfördes Ekelöf. Däremot var flera av de närvarande domarna kritiska mot systemet att samma domare häktar och omhäktar.

I sammanhanget diskuterades Europadomstolens dom i fallet Hauschildt (dom 1989-05-24 nr 154). Fallet rörde huruvida en domare, som i ett beslut om häktning funnit att en regel om "saerligt bestyrkt" misstanke var tillämplig, var jävig att deltaga i prövningen av skuldfrågan. Europadomstolen fann att jäv förelåg. Domen medförde en ny bestämmelse i de svenska jävsreglerna (4 kap 13 § p 8):

"Domare är jävig att handlägga mål vid huvudförhandling i brottmål om han före denna huvudförhandling har prövat frågan om den tilltalade begått gärningen."

I propositionen till ovanstående paragraf (prop 1992/93:25) sägs att den motsattsvis skall tolkas så att domare som deltagit i häktningsbeslut inte är jävig att döma vid huvudförhandling. Stening såg inte denna slutsats som självklar och undrade om inte motsatt ståndpunkt gick att förena med paragrafens ordalydelse. Något gehör för denna åsikt vanns inte hos flertalet deltagare. Stening pekade på att Svea hovrätts beslut i fallet Kartaschev innebar en extensiv tillämpning av fallet Hauschildt.

Fallet Kartaschev

Tingsrätten i Nacka beslöt i december 1996 att den mordmisstänkte Maximilian Kartaschev skulle genomgå rättspsykiatrisk undersökning. Enligt 2 § lagen om rättspsykiatrisk undersökning får beslut om rättspsykiatrisk undersökning bara om meddelas om den misstänkte har erkänt gärningen eller om övertygande bevisning förebragts att han har begått den. Kartaschev nekade till brottet.

Senare framkom nya omständigheter, bl a ett yttrande av en vapenteknisk expert, som gjorde Kartaschevs uppgifter att den mördade kvinnan begått självmord troliga. Kartaschev begärde ny huvudförhandling med ny sammansättning av rätten med hänvisning till kap 13 § p 8 rättegångsbalken och fallet Hauschildt. Tingsrätten ogillade Kartaschevs yrkanden (mål B 1179-96, protokoll 1997-01-28, rådmannen Yvonne Hållstrand, nämndemännen René Hedström, Addi Huledal, Bertil Jansson, Britt-Marie Ohlsson och Lena Simmerud). Tingsrättens beslut överklagades till Svea hovrätt.

Hovrätten (mål B 345/97, beslut 1997-03-17, hovrättslagmannen Bengt G. Nilsson, hovrättsråden Ingrid Fenborn och Göran Rosenberg) fastslog att fallet Hauschildt rörde ett beslut som fattats före huvudförhandling och inte som i förevarande fall under huvud-förhandling. Dock måste, enligt hovrätten, även beslut som innebär att domstolen funnit övertygande bevisning föreligga om den tilltalades skuld medföra jäv även om beslutet fattats under huvudförhandling. För att rätten skall bytas ut krävs dock att den nya bevisningen kan bedömas bli av betydelse för de överväganden som rätten har att göra.

Stening ansåg att hovrättens dom kunde åberopas mot systemet med samma domare vid häktnings- och huvudförhandling.

Att mål som återförvisas sänds tillbaka till samma underrättsdomare kunde också kritiseras enligt Stening. Flera i publiken ansåg dock att domareden förbjöd personlig animositet gentemot parterna och att det gällde att alltid vara objektiv i sitt domarämbete. Prestige fick aldrig diktera utgången av ett mål. Iakttog domaren sin domared förelåg således ingen fara för jäv i ett sådant fall.

Domare tar ställning före domen

Carbell tog upp ett fall där hovrättsrådet Ulf Sterner före huvudförhandlingens avslutande i ett våldtäktsmål bevistat en debatt om kriminaljournalistik. Vid debatten diskuterades om det varit pressens rapportering om målet, i vilket Sterner skulle döma som lett till en av de åtalades självmord. Domaren applåderade advokaten Leif Silbersky, som företrädde en av de tilltalade i målet, när denne hävdade att även pressen hade ett etiskt ansvar. Domstolen ansåg att det fanns en, om än liten, risk att applåden kunde uppfattas som ett ställningstagande i målet och fann domaren jävig (hovrätten i Sundsvall, beslut B 99/87 1988-01-29, hovrättslagmannen Sigfridson, hovrättsråden Englund och Grefberg). Carbell ansåg att beslutet utgjorde en extrem tillämpning av jävsbestämmelserna.

Nyutnämnde justitierådet Torgny Håstad, som var närvarande vid debatten, ansåg att den praxis som utbildats kring domares ställningstagande före dom egentligen innebär ett stort hyckleri. Endast i de fall domaren visar att han bestämt sig i frågan anses han jävig. Stening vidgick detta. I verkligheten förhöll det sig naturligtvis inte så att domarna var helt nollställda fram till dess domen skulle skrivas.

En av de närvarande domarna hade själv förklarat sig jävig i ett fall där åklagaren anlitat en skotsk professor som hade utvecklat en metod för att identifiera personer på suddiga foton. Samme domare hade i ett tidigare mål förklarat att professorn och dennes metod var trovärdiga. Därmed ansåg sig domaren i förväg ha tagit ställning i målet. Stening ansåg att det var osäkert om denna situation kunde betecknas som en klar jävssituation. Om en domare tillmäter en viss rättsvetenskapsman stor betydelse torde det svårligen kunna innebära att domaren är jävig att döma i ett mål där någon av parterna åberopar samme rättsvetenskaps-man. Det skulle vara orimligt om en domare inte fick hysa bestämda åsikter i rättsfrågor. Det var viktigt att skilja mellan sakfrågor och allmänna rättsfrågor.

Reflexioner

Ett bestämt intryck av debatten är att de flesta närvarande domare tycks uppfatta varje jävsinvändning som ett ifrågasättande av deras förmåga att döma på ett opartiskt sätt. Carbells yttrande, att en jävsinvändning undergräver domarens auktoritet, blir endast förståeligt om utgångspunkten är, att jävig är endast den som dömer jävigt. Tvärtom torde just situationen, att en domare dömer trots att jäv kan tänkas föreligga, försvaga domstolens auktoritet.

Möjligen borde Europadomstolens definition av objektiv opartiskhet ha diskuterats mer ingående. Europadomstolen har fastslagit att det räcker med att finns omständigheter som är sådana att de kan medföra berättigad tvivel hos part om domares opartiskhet se fallet Holm 1993-11-25 A 279) för att objektiv opartiskhet inte skall anses föreligga. Huruvida domaren verkligen kommer att döma partiskt saknar betydelse för frågan om objektiv opartiskhet.

Det mest beklagliga med diskussionen är inte, att närvarande domare inte förmått tillägna sig Europakonventionens definition av objektiv opartiskhet. Det mest beklagliga är, att de inte synes ha förstått en långtmer grundläggande princip, fundamental för alla rättsstater: rättvisa skall inte bara skipas, den skall även synas skipas.

[ Hem ] [ Upp ]

Hosted by Skyddas av