3 kap. 13 §, 7 kap. 1–3 b §§, 13 kap. 1 §, 16 kap. 1–2 och 7 §§, 18 kap. 15 § samt 22 kap. AFL
15 och 17 §§ förvaltningslagen (1986:223) (FL)
Förordningen (1975:1157) om ersättning för vissa läkarutlåtanden m.m.
Förordningen (1991:1321) om rehabiliteringsersättning
RFV:s föreskrifter (RFFS 1977:27) om ersättning för vissa läkarutlåtanden m.m.

Medicinsk nedsättning av arbetsförmågan

Ett grundläggande villkor för rätt till förtidspension/sjukbidrag är enligt AFL att den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan. Den medicinska faktorn kan vara en kroppslig eller psykisk sjukdom eller ett följdtillstånd efter sjukdom. Det kan även vara ett medfött handikapp.

För rätt till förtidspension/sjukbidrag krävs vidare enligt AFL att den försäkrades arbetsförmåga skall vara varaktigt eller för avsevärd tid nedsatt med minst en fjärdedel, se även under avsnitt 3.4.

Vid bedömningen av i vilken mån arbetsförmågan är nedsatt skall enligt AFL beaktas den försäkrades förmåga att försörja sig själv genom sådant förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden eller genom annat lämpligt arbete som är tillgängligt för den försäkrade. Bedömningen skall göras efter samma grunder oavsett arten av den föreliggande nedsättningen av prestationsförmågan. Med inkomst av arbete likställs i skälig omfattning värdet av hushållsarbete i hemmet.

Att bedömningen skall göras efter samma grunder oavsett arten av den föreliggande nedsättningen av prestationsförmågan innebär enligt förarbetena att samma grunder gäller för bedömningen av arbetsförmågans nedsättning även i fall där alkoholmissbruk, andra former av missbruk samt blandformer av missbruk föreligger. Det gäller även fall där det föreligger sociala anpassningssvårigheter eller psykopati, se vidare under avsnitt 3.7.

Invaliditetsbegrepp

Vid bedömningen av en försäkrads arbetsförmåga tillämpas ett invaliditetsbegrepp som kan beskrivas som arbetsinvaliditet grundad på medicinska faktorer.

Arbetsförmågebegrepp

I förarbetena sägs att grundläggande i fråga om arbetsförmågebegreppet är att var och en som bedöms kunna klara av att försörja sig själv genom något sådant förvärvsarbete som normalt förekommer på arbetsmarknaden skall anses ha full arbetsförmåga. Rätt till ersättning från försäkringen föreligger då inte. Bedömningen avser förmågan att utföra arbete. Kan den försäkrade inte få ett arbete är han att anse som arbetslös. Det innebär att den försäkrades bibehållna arbetsförmåga inte enbart skall bedömas i förhållande till de arbeten som finns direkt tillgängliga. Andra arbeten än sådana som är normalt förekommande på arbetsmarknaden skall däremot bara beaktas om de finns faktiskt tillgängliga för den försäkrade.

Rätten till ersättning i form av sjukpenning och förtidspension bör enligt förarbetena förbehållas de fall där sjukdom eller ett därmed jämställt medicinskt tillstånd sätter ned den försäkrades arbetsförmåga och den nedsatta arbetsförmågan har konsekvenser för förmågan att försörja sig genom ett på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete. Det innebär att rätten till försäkringsersättning skall baseras på medicinska kriterier utan att särskilda arbetsmarknadsmässiga eller sociala förhållanden vägs in i bedömningen av om sjukdom föreligger.

Enligt förarbetena bör de regelförändringar som görs i syfte att renodla försäkringen samtidigt leda till att arbetsmarknadsmyndigheterna tar ett större och tidigare ansvar för personer som har en arbetsförmåga, helt eller delvis, men som antingen inte har en arbetsgivare eller som inte bedöms kunna återgå i arbete hos arbetsgivaren. Även de sociala myndigheterna får anledning att ta ett större och tidigare ansvar för enskilda där arbetsoförmågan helt eller delvis har sin grund i sociala förhållanden.

I förarbetena sägs vidare att inriktningen bör vara att markera den medicinska grunden för rätten till sjukpenning och förtidspension. För att vara berättigad till ersättning från sjukförsäkringen eller förtidspensioneringen skall nedsättningen av arbetsförmågan vara orsakad av sjukdom eller ett därmed jämställt medicinskt tillstånd. Med detta är det emellertid inte sagt att det inte skall gå att ta hänsyn till individuella förhållanden med avseende på hur sjukdomen i det enskilda fallet påverkar den försäkrades arbetsförmåga, se vidare under avsnitt 3.2.

För nivån en fjärdedels förtidspension/sjukbidrag markeras i förarbetena kravet på att det finns ett klart samband mellan de medicinska faktorerna och nedsättningen av den försäkrades arbetsförmåga samt att tyngdpunkten vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning skall läggas på medicinska faktorer, se vidare under avsnitt 3.3.

Steg-för-steg-bedömningen, steg 1–6

Bedömningen av arbetsförmågan skall enligt förarbetena göras stegvis enligt en steg-för-steg-modell. Bedömningen när den försäkrade inte kan återgå till sitt vanliga arbete relateras i första hand till annat arbete hos arbetsgivaren. Saknas möjligheter till annat arbete hos arbetsgivaren, eller kräver sådant alltför långvariga rehabiliteringsinsatser, skall den försäkrades arbetsförmåga prövas mot arbetsmarknaden i övrigt. Om den försäkrade, trots den sjukdom han eller hon har, kan klara ett annat på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete har han eller hon inte rätt till ersättning från försäkringen. Om en försäkrad inte längre på heltid klarar sitt vanliga arbete, annat förvärvsarbete hos arbetsgivaren eller annat på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete, men en restarbetsförmåga ändå bedöms föreligga, kan den försäkrade ha rätt till partiell förmån, se RFV:s allmänna råd 1998:2 Rätten till sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring (AFL).

Steg-för-steg-bedömningen, steg 7

Om utredningen i ett sjukpenningärende visar att den försäkrades arbetsförmåga är varaktigt eller för avsevärd tid nedsatt skall enligt AFL prövas om sjukpenningen skall bytas ut mot förtidspension/ sjukbidrag. En motsvarande prövning skall ske i de fall den försäkrade själv ansöker om förtidspension/sjukbidrag.

Utredning av arbetsförmågan

Ett fullgott beslutsunderlag är väsentligt inför beslut om förtidspension samt vid en eventuell omprövning av fortsatt rätt till förtidspension i ett löpande pensionsärende. I ett beslutsunderlag av god kvalitet finns redovisat de omständigheter som är relevanta i det enskilda fallet. Redovisningen skall ge en så fullständig bild av den försäkrade så att rätten till förtidspension/sjukbidrag kan bedömas enligt reglerna i AFL. En utredning av den försäkrades arbetsförmåga måste därför göras innan försäkringskassan fattar beslut i ärendet. Utredningens innehåll och omfattning beror på omständigheterna i det enskilda fallet. Orsaken till nedsättningen av den försäkrades arbetsförmåga och i vilken omfattning arbetsförmågan är nedsatt måste klarläggas.

För att kunna göra en bedömning av arbetsförmågan behövs en omfattande utredning. Grundläggande uppgifter som behövs, förutom allmänna uppgifter, är försäkringshistorik, medicinskt underlag och en redovisning av den försäkrades arbetsförhållanden inklusive uppgifter om bisysslor och uppdrag. Om försäkringsläkaren har hörts ingår dennes yttrande i beslutsunderlaget. Ytterligare grundläggande uppgifter som är nödvändiga är en redovisning av den försäkrades sociala förhållanden i relevanta delar. Det gäller t.ex. i vilken omfattning den försäkrade utför hushållsarbete i hemmet och, i de fall den försäkrade har små barn, hur barntillsynen är ordnad. Vidtagen rehabilitering samt bedömning av den försäkrades möjligheter att efter arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder kunna skaffa sig inkomst av arbete är andra exempel på nödvändiga uppgifter i beslutsunderlaget. Det är även viktigt att omfattningen av den försäkrades fritidssysselsättningar och föreningsaktiviteter redovisas.

Eftersom försäkringskassan som huvudregel enligt AFL skall utgå enbart från medicinska kriterier vid bedömningen av rätten till förtidspension/sjukbidrag har diagnosen och läkarens övriga medicinska uppgifter stor betydelse vid arbetsförmågebedömningen. Det gäller i första hand sjukdomar som det är svårt att objektivt fastställa och där sambandet mellan sjukdom och arbetsoförmåga är oklart.

Medicinsk utredning

För att försäkringskassan skall kunna bedöma i vilken grad och för hur lång tid den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt krävs ett medicinskt underlag. Ett utförligt läkarutlåtande som innehåller en redogörelse för den försäkrades medicinska status och hur denna påverkar hans arbetsförmåga är nödvändigt för bedömningen av arbetsförmågans nedsättning. Reglerna om att bedöma arbetsförmågan renodlat utifrån medicinska kriterier innebär enligt förarbetena inte något ökat krav på den enskilde att styrka att han är sjuk. Det som tidigare har godtagits som sjukdom skall godtas även med de nya reglerna. Något ökat krav på medicinsk objektivt verifierbara fynd skall därför inte ställas. Renodlingen innebär istället att en befintlig arbetsförmåga skall tas till vara i högre grad än tidigare.

En renodling av försäkringen skall enligt förarbetena inte leda till att en arbetsoförmåga som huvudsakligen grundar sig på medicinska orsaker skall ”delas upp” för att i olika delar hänföras till andra orsaker såsom arbetsmarknadsmässiga eller sociala förhållanden, när sådana finns. Där en medicinsk orsak innebär en nedsatt arbetsförmåga skall ersättning kunna utges från sjukpenningförsäkringen eller förtidspensioneringen även om det finns inslag av t.ex. social karaktär som inverkar på arbetsoförmågan. Detta gäller redan vid tillämpningen av huvudregeln och naturligtvis i än högre grad när särskilda skäl föreligger och en rimlighetsbedömning skall göras, se vidare under avsnitt 3.2.

Om den försäkrade har uppburit sjukpenning före pensionsprövningen har i många fall den utredning som behövs av den försäkrades arbetsförmåga redan gjorts. Bedömningen av arbetsförmågan görs enligt den tidigare redovisade steg-för-steg-modellen. I de fall utredningen i sjukpenningärendet omfattningen och varaktigheten av nedsättningen av arbetsförmågan och därmed rätten till förtidspension innebär reglerna i AFL om utredningsskyldighet att försäkringskassan, när det kan anses nödvändigt, skall begära att den försäkrade genomgår undersökning av viss läkare eller annan utredning, såsom arbetsprövning eller arbetsträning för bedömning av det medicinska tillståndet, arbetsförmågan inte ger tillräckligt underlag för bedömningen av och behovet av och möjligheterna till rehabilitering.

När det anses nödvändigt skall försäkringskassan enligt AFL även begära in läkarutlåtande eller utlåtande av annan sakkunnig. Med annan sakkunnig avses t.ex. sjukgymnast eller arbetsterapeut. Kassan kan också enligt AFL göra förfrågan hos den försäkrade och i förekommande fall hos hans arbetsgivare, läkare eller annan som kan antas kunna lämna nödvändiga uppgifter. Kassan kan t.ex. gå till arbetsgivaren direkt och ställa kompletterande frågor utan att gå via den försäkrade. RFV rekommenderar att den försäkrade informeras om de förfrågningar kassan gör hos andra. Detta ersätter dock inte skyldigheten enligt förvaltningslagen (FL) att med den försäkrade kommunicera de uppgifter kassan fått.

Försäkringskassan skall enligt AFL, när det kan anses nödvändigt för bedömningen av rätten till förtidspension, även besöka den försäkrade samt undersöka om han efter rehabilitering helt eller delvis kan försörja sig själv genom arbete.

Enligt AFL kan dessa åtgärder vidtas även under tid som pension utges, se vidare under avsnitt 5.

I förarbetena sägs att det i första hand är för den enskilde mindre ingripande utredningar som det kan begäras att han deltar i. Det kan vara undersökningar av specialistläkare, sjukgymnaster, arbetsterapeuter eller liknande. Ju mer ingripande utredningen är för den enskilde desto mer måste försäkringskassan beakta principerna inom hälso- och sjukvården om den enskildes integritet och möjlighet till medverkan och inflytande när det gäller utredning och behandling. Kassan måste även beakta andra faktorer än ekonomiska som kan innebära svårigheter för den enskilde att t.ex. vara borta från hemorten flera dagar.

Mer omfattande utredningar

Försäkringskassan kan även begära att den försäkrade genomgår en mer omfattande medicinsk undersökning. Enligt AFL har kassan möjlighet att som villkor för rätt till förtidspension/sjukbidrag föreskriva att den försäkrade skall undersökas av viss läkare eller vara intagen på visst sjukhus under högst 30 dagar. Ett sådant föreläggande kan ges när det är fråga om nybeviljande av pension eller vid ansökan om ökning av pension. Föreläggandet kan även användas i syfte att få underlag för ställningstagande till om förutsättningarna för redan beviljad pension fortfarande föreligger.

Försäkringskassans krav på den försäkrade att genomgå viss utredning t.ex. vid ett diagnostiskt centrum eller hos en bestämd specialistläkare, innebär inte någon inskränkning i den enskildes rätt att söka den läkare han önskar och till kassan inge de intyg och utlåtanden som sådana läkarkontakter kan ge upphov till.

Den försäkrades kostnader

I förarbetena till AFL sägs att försäkringskassan bör stå för den försäkrades kostnader i samband med en kompletterande utredning. Av förordningen om ersättning för vissa läkarutlåtanden m.m. framgår att patientavgift och den enskildes egenavgift vid sjukresor kan ersättas. Däremot betalas inte ersättning för vårdavgift avseende sjukhusvård eller motsvarande avgift.

Vad avser ersättning för läkarutlåtande gäller RFV:s föreskrifter om ersättning för vissa läkarutlåtanden m.m. Vad gäller övriga kostnader rekommenderar RFV att dessa ersätts i enlighet med vad som gäller enligt förordningen om rehabiliteringsersättning t.ex. vad som gäller för resor.

För kostnader som inte täcks av förordningen om rehabiliteringsersättning är det lämpligt att kassan ersätter den försäkrades kostnader i skälig omfattning. En rimlighetsbedömning får göras från fall till fall.

Exempel

Försäkringskassan anser det nödvändigt med en utredning för att kunna bedöma rätten till förtidspension/sjukbidrag. För att kunna genomgå utredning behöver den försäkrade vara borta över natten. Då den försäkrade har hund kan han inte vara borta så länge som behövs. Efter utredning ersätter kassan kostnaden för hundens vistelse på hundpensionat eftersom det är den enda möjligheten för att den försäkrade skall kunna åka.

Försäkringsläkare

Innan beslut fattas om medicinsk utredning skall enligt AFL försäkringsläkarens bedömning inhämtas.

Försäkringsläkaren skall enligt AFL biträda försäkringskassan i frågor som kräver medicinsk sakkunskap samt verka för ett gott samarbete mellan kassan och de läkare som är verksamma inom dess område.

Försäkringsläkarens uppgift är att bedöma kvalitet och innehåll i tillgängligt medicinskt material rörande det medicinska tillståndet och dess konsekvenser i förhållande till arbetsförmågan. Försäkringsläkaren har en rådgivande funktion i medicinska frågor. Det innebär att försäkringsläkarens uppgift är att bedöma den försäkrades medicinska tillstånd och hur detta påverkar arbetsförmågan. Försäkringsläkaren undersöker eller behandlar däremot inte själv den försäkrade. Det ingår inte i försäkringsläkarens uppgift att ta ställning till den försäkrades rätt till ersättning från socialförsäkringen. När det gäller rätten till förtidspension/sjukbidrag är det socialförsäkringsnämnden som fattar beslut om rätten till ersättning, se vidare under avsnitt 7.

Rehabilitering

En försäkrad som är inskriven hos allmän försäkringskassa eller som har rätt till sjukpenning trots att han inte är inskriven har enligt AFL rätt att få sina möjligheter till rehabilitering prövade. Detta gäller även den som uppbär förtidspension eller sjukbidrag.

Försäkringskassans ansvar för rehabilitering innebär att hjälpa försäkrade i yrkesverksam ålder att återfå sin arbetsförmåga för att försörja sig genom eget förvärvsarbete. För att nå målet kan såväl medicinska, sociala och arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder behövas. Kassans rehabiliteringsansvar gäller all rehabilitering, dvs. inte enbart arbetslivsinriktade åtgärder utan också insatser för att skynda på den medicinska och sociala rehabiliteringen. Kassan ansvarar för att dessa åtgärder samordnas på ett effektivt sätt.

Rehabiliteringsåtgärder skall enligt AFL planeras i samråd med den försäkrade och utgå från dennes individuella förutsättningar och behov. I förarbetena sägs bl.a. att vid bedömningen av lämplig rehabiliteringsåtgärd skall beaktas vad som kan begäras av den försäkrade med hänsyn till hans sjukdom, utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och andra sådana omständigheter. Följaktligen ges möjlighet för försäkringskassan att göra individuella bedömningar av förutsättningar och behov i varje enskilt fall. Vidare sägs i förarbetena att vid bedömningen av den försäkrades möjligheter att få ett lämpligt arbete bör kassan vid behov samråda med arbetsmarknadsmyndigheterna. Utarbetande av en rehabiliteringsplan och genomförande av en sådan plan sker i nära samverkan med den försäkrade. Det ankommer på kassan att avgöra när och hur rehabilitering lämpligen kan genomföras.

Inriktningen på rehabiliteringsarbetet bör vara att en försäkrad skall ha återfått sin arbetsförmåga efter ett år och att i vart fall en eventuell utbildning bör vara avslutad inom denna tid. Detta gäller också då den försäkrade uppbär förtidspension/sjukbidrag. Ett övergripande mål är dock att en sjuk person verkligen blir rehabiliterad och kan komma tillbaka i arbete. Utbildningstiden kan också vara beroende av utbildningsbehovet och omständigheterna i det enskilda fallet. Särskilt när det gäller handikappade personer kan det bli nödvändigt med längre utbildningstider. Det är viktigt att försäkringskassan hela tiden ser till att rehabiliteringen fortlöper i enlighet med den plan som upprättats, se även RFV:s allmänna råd 1991:12.

Rehabiliteringskrav före pensionering

Som tidigare nämnts skall enligt förarbetena i sjukpenningärenden en prövning göras enligt en steg-för-steg-modell. I steg 6 bedöms om den försäkrade kan klara andra på arbetsmarknaden normalt förekommande arbeten efter vissa rehabiliterande insatser. Vid prövning av rätt till förtidspension eller sjukbidrag ingår rehabiliteringen som ett naturligt och betydelsefullt led i bedömningen av arbetsförmågan. I förarbetena sägs bl.a. att det primära bör vara att en sjuk eller skadad person återvinner hälsa och arbetsförmåga och inte att försörjningen tillgodoses genom pension. Rätt till förtidspension föreligger inte förrän det i rehabiliteringshänseende har gjorts vad som rimligen kan komma i fråga i det enskilda fallet. I princip gäller att nedsättningen av arbetsförmågan skall bedömas efter det att möjliga rehabiliteringsåtgärder – medicinska och arbetsmarknadsmässiga – har vidtagits:

RFV rekommenderar att försäkringskassan vid bedömningen av den försäkrades förmåga att försörja sig genom arbete även tar hänsyn till om den försäkrade har gjort flera arbetsförsök eller har genomgått flera arbetsprövningar där det visat sig att han inte klarar av att arbeta. Den försäkrade kan i detta fall få förtidspension/sjukbidrag trots att han ur strikt medicinsk synpunkt bedöms ha en viss restarbetsförmåga.

Det förhållandet att den försäkrade är bosatt utomlands och därför inte kan genomgå rehabiliterande åtgärder medför inte att kravet på rehabilitering upphör. Är sjukdomstillståndet sådant att en rehabiliteringsåtgärd normalt skulle ha vidtagits kvarstår kravet på att utredningen i ett pensionsärende även i dessa fall skall visa att den försäkrade inte kan arbeta.

Sjukbidrag under rehabilitering

I vissa situationer kan det bli aktuellt med att nybevilja sjukbidrag under rehabilitering. Det kan t. ex. bli aktuellt då medicinsk rehabilitering beräknas pågå under lång tid, dvs. i minst ett år. I de fall den försäkrade själv ansöker om sjukbidrag under arbetslivsinriktad rehabilitering som beräknas pågå under minst ett år kan det också bli aktuellt att nybevilja sjukbidrag.

Under tiden den försäkrade genomgår medicinsk eller arbetslivsinriktad rehabilitering som anges i AFL skall arbetsförmågan under tiden för rehabiliteringsåtgärden anses vara nedsatt i den mån den försäkrade på grund av åtgärden är förhindrad att förvärvsarbeta. Detta innebär att om den försäkrade har kvar så stor arbetsförmåga att han är berättigad till endast halv pension så kan han under den tid han genomgår rehabilitering få helt sjukbidrag om han på grund av rehabiliteringsåtgärden inte kan utnyttja sin restarbetsförmåga. Vad gäller utbyte av sjukpenning mot pension utan ansökan från den försäkrade då rehabilitering pågår, se vidare under avsnitt 4.2.

Det kan förekomma att en försäkrad har valt att genomgå en flerårig utbildning trots att försäkringskassan har bedömt att en väsentligt kortare utbildning hade varit tillräcklig för att han skulle kunna få ett för honom lämpligt arbete. Om kassan på den grunden inte har beviljat den försäkrade rehabiliteringsersättning under utbildningstiden rekommenderar RFV att kassan inte heller på grund av nämnda anledning beviljar den försäkrade förtidspension/sjukbidrag, eftersom arbetsförmågan inte kan anses för avsevärd tid nedsatt i sådan omfattning som krävs för rätt till pension.

Vad gäller handikappade studerande ungdomars rätt till förtidspension/sjukbidrag, se vidare under avsnitt 3.5.

Även i fall där sjukbidrag har beviljats kan det senare finnas anledning att vidta rehabiliterande åtgärder. Sådana åtgärder kan vidtas när som helst under den tid som sjukbidraget löper. Det är inte nödvändigt att avvakta tills dess den försäkrade ansöker om fortsatt pension.

Den som uppbär förtidspension eller sjukbidrag och som påbörjar arbetslivsinriktad rehabilitering har rätt att ha kvar sin pension under rehabiliteringstiden. Upphör sjukbidrag under tid rehabilitering pågår kan den försäkrade beviljas fortsatt sjukbidrag. Den omständigheten att rehabilitering pågår innebär i och för sig inte att den försäkrade kan anses arbetsför.

Om den försäkrade avbryter rehabiliteringen rekommenderar RFV att försäkringskassan utreder orsaken till detta och tar ställning till den försäkrades fortsatta rätt till sjukbidrag, se vidare under avsnitt 6.3.

Enligt förarbetena får ställningstagandet i frågor som påverkar arbetsförmågan (invaliditetsprövningen) i stor utsträckning karaktären av en skälighetsbedömning, som förutsätter en noggrann och fullständig utredning i varje enskilt fall.

Den grundläggande förutsättningen för rätt till pension är att arbetsförmågan till följd av medicinska skäl är nedsatt i betydande grad. Detta är dock inte i sig tillräcklig grund för pension. Det fordras också att den fysiska eller psykiska nedsättningen av arbetsförmågan medför betydande konsekvenser för den försäkrades förmåga att försörja sig genom eget arbete och att dessa konsekvenser inte kan neutraliseras genom olika åtgärder för att återställa arbetsförmågan, t.ex. rehabiliterande åtgärder.

Heltidsarbete grund för bedömningen

När det gäller rätten till förtidspension bedöms enligt AFL arbetsförmågans nedsättning i förhållande till heltidsarbete. Bedömningen av den försäkrades förmåga att arbeta heltid görs oavsett hans eller hennes faktiska arbetstid. Det innebär att personer som arbetat deltid eller aldrig har arbetat har rätt till förtidspension i händelse av att arbetsförmågan blir helt eller delvis nedsatt.

Exempel

En försäkrad som en längre tid har arbetat halvtid klarar på grund av sjukdom inte längre av sitt arbete. Han genomgår omskolning och får därefter ett till hans sjukdom anpassat arbete. Trots dessa åtgärder klarar han inte av att arbeta mer än halvtid. Arbetsförmågan kan i detta fall anses vara varaktigt eller för avsevärd tid nedsatt med minst hälften och den försäkrade är berättigad till halv förtidspension/ sjukbidrag.

Arbete utöver heltid

Enligt AFL skall bedömningen av arbetsförmågans nedsättning göras i förhållande till ett heltidsarbete. Det innebär enligt förarbetena att arbetsförmåga utöver heltid inte skall beaktas vid bedömningen av arbetsförmåga. När den försäkrade kan arbeta heltid måste han eller hon anses ha förmåga att försörja sig själv genom sådant förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden. I förarbetena sägs vidare att en person som trots sin sjukdom bedöms klara att utföra ett heltidsarbete inte längre får ersättning även om han eller hon tidigare klarade av två heltidsarbeten. Varken den tidigare förvärvsinkomsten eller den tidigare arbetstiden bör alltså inverka på bedömningen av arbetsförmågan i de fall då det rör sig om en arbetstid som översteg ett heltidsarbete. Av detta följer att en försäkrad som kan arbeta heltid inte har rätt till förtidspension/sjukbidrag.

Försörja sig själv genom arbete

Vid bedömningen av i vad mån arbetsförmågan är nedsatt skall enligt AFL den försäkrades förmåga att försörja sig själv genom arbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden beaktas. Med uttrycket ”försörja sig själv genom arbete” avses att arbeta heltid och få en lön som överensstämmer med gällande kollektivavtal eller som i övrigt är gängse inom det nya arbetet/yrkesområdet. Detta får till följd att det inte finns utrymme att bevilja partiell förtidspension då den försäkrade arbetar heltid. Härav följer att hänsyn tas endast till i vilken grad en anställd försäkrad kan arbeta och inte till eventuell inkomstminskning när han på grund av sjukdom byter arbete/arbetsuppgifter. Det innebär att en försäkrad som har möjlighet att få ett nytt arbete som ger betydligt lägre lön än det arbete han tidigare haft inte har rätt till ersättning från försäkringen. När det gäller egenföretagare, se under avsnitt 3.8.

Partiell arbetsförmåga

Görs bedömningen att det medicinska tillståndet inte utgör något hinder för den försäkrade att arbeta heltid eller i ett ytterligare deltidsarbete i ett annat arbete har han inte rätt till ersättning från försäkringen. När den försäkrade bedöms arbetsför i ett annat arbete kan han sägas vara partiellt arbetslös om något annat arbete inte finns tillgängligt. Det innebär att en försäkrad som har förmåga att arbeta heltid i ett på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete men som väljer att återgå i ett halvtidsarbete på sin tidigare arbetsplats inte är berättigad till förtidspension/sjukbidrag utan får stå till arbetsmarknadens förfogande för ytterligare ett halvtidsarbete.

Vid bedömningen av i vad mån arbetsförmågan är nedsatt skall enligt AFL beaktas den försäkrades förmåga att försörja sig själv genom arbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden eller genom annat lämpligt arbete som är tillgängligt för den försäkrade. Av detta följer att det för en försäkrad som på grund av sjukdom endast kan arbeta deltid skall göras en helhetsbedömning där hänsyn tas inte bara till hur sjukdomen påverkar förmågan att arbeta i tid räknat utan även till hur sjukdomen påverkar förmågan att skaffa sig inkomst av arbete. Vid prövningen av rätt till förtidspension/ sjukbidrag för försäkrad som på grund av sjukdom minskat sin arbetstid rekommenderar RFV att försäkringskassan vid sin helhetsbedömning beaktar om minskning skett av arbetsinkomsten och om så är fallet denna minskning står i rimlig proportion till arbetstidsminskningen.

Som tidigare nämnts under kantrubriken Heltidsarbete grund för bedömningen kan personer som tidigare enbart arbetat deltid eller aldrig förvärvsarbetat ha rätt till förtidspension i händelse av att arbetsförmågan är helt eller delvis nedsatt.

Heltidsarbete

RFV rekommenderar att med heltidsarbete avses en arbetstid om 40 timmar i veckan om det inte finns kollektivavtal inom arbetsområdet som reglerar annat.

Exempel

En försäkrad arbetar heltid 38 timmar per vecka som försäkringstjänsteman och dessutom som affärsbiträde 10 timmar per vecka. På grund av sjukdom kan han inte återgå i sitt arbete som affärsbiträde. Han bedöms inte heller kunna klara av något annat extra arbete på grund av sjukdomen. Han ansöker därför om en fjärdedels förtidspension. Eftersom han klarar av att arbeta heltid är han inte berättigad till förtidspension/sjukbidrag.

Exempel

En läkare kan på grund av sjukdom inte längre klara av att arbeta som läkare. Arbetsgivaren kan inte erbjuda några andra arbetsuppgifter. Efter utredning och arbetsprövning konstateras att han klarar av vissa administrativa uppgifter men endast på halvtid. Lönen i det nya arbetet motsvarar en fjärdedel av tidigare heltidslön som läkare. Han ansöker därför om tre fjärdedels förtidspension. Eftersom han klarar av ett normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden på halvtid och där får avtalsenlig lön är han inte berättigad till mer än halv förtidspension/sjukbidrag.

Exempel

En försäkrad kan på grund av sjukdom inte längre arbeta som tandläkare på heltid. Han väljer att fortsätta att arbeta som tandläkare på halvtid trots att en bedömning gjorts att han efter viss arbetslivsinriktad rehabilitering skulle klara av ett annat på arbetsmarknaden normalt förekommande förvärvsarbete på heltid. Han är därför inte berättigad till förtidspension/sjukbidrag.

Exempel

En försäkrad ansöker om halv förtidspension då han på grund av sjukdom inte klarar av att arbeta mer än halvtid. Det medicinska underlaget styrker att hans arbetsförmåga är nedsatt med minst hälften men inte med tre fjärdedelar i förhållande till ett på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete. Vid försäkringskassans utredning framkommer att han arbetar och är delägare i ett aktiebolag. Delägarna har avtalat att löneavdrag inte skall göras i det fall en delägare på grund av sjukdom endast kan arbeta deltid. Eftersom hans förmåga att försörja sig själv genom arbete inte har påverkats bedöms han inte berättigad till förtidspension/sjukbidrag.

Exempel

En försäkrad som uppbär halvt sjukbidrag ansöker om fortsatt sjukbidrag. Av ansökan framgår att han bytt arbetsgivare. Han fortsätter att arbeta halvtid men inkomsten ökar väsentligt. Den nya lönen kan jämföras med den lön en heltidsarbetande person inom samma yrkesgrupp har. Den försäkrade är i detta fall inte berättigad till fortsatt förtidspension/sjukbidrag då hans försörjningsförmåga inte bedöms nedsatt i sådan grad som förutsätts för att rätt till pension skall föreligga.

Normalt förekommande arbeten

Enligt förarbetena påverkas vad som kan anses vara normalt förekommande arbeten av faktorer som inte är statiska. Med den övergripande benämningen normalt förekommande arbeten kan tillämpningen anpassas till förändringarna på arbetsmarknaden utan att reglerna behöver ändras. När det gäller rätten till förtidspension avses med normalt förekommande förvärvsarbete ett heltidsarbete.

Enligt förarbetena bör de som av försäkringskassan bedöms vara arbetsföra i ett på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete också anses arbetsföra av arbetsmarknadsmyndigheterna. Det är i första hand personer som helt klart har en arbetsförmåga som kan utnyttjas på den öppna arbetsmarknaden som inte skall få ersättning från försäkringen. RFV rekommenderar att försäkringskassan samråder med arbetsmarknadsmyndigheterna vad gäller bedömningen av vad som skall anses vara på arbetsmarknaden normalt förekommande arbeten såväl i enskilda fall som mer generellt.

Enligt förarbetena skall den bibehållna arbetsförmågan ställas i relation till på arbetsmarknaden normalt förekommande arbeten. Omfattningen och det förvärvsmässiga värdet av den trots sjukdomen bibehållna arbetsförmågan är naturligtvis beroende av vilken sjukdom eller skada som drabbat den försäkrade. Det innebär att bedömningen i ett enskilt fall måste göras med utgångspunkt i den försäkrades sjukdom. Avgörande blir vilken sjukdom som föreligger och på vilket sätt denna sjukdom inskränker den försäkrades förmåga att utföra arbete. En fysisk sjukdom får andra konsekvenser än en psykisk sjukdom. Samma sjukdom kan också påverka olika personer på olika sätt. Den förvärvsförmåga som finns kvar trots sjukdomen kan behöva bedömas i förhållande till arbeten som på en rad skilda sätt ställer fysiska eller psykiska krav. Först när sjukdomen och dess konsekvenser är fastställda bör enligt förarbetena bedömas om den bibehållna arbetsförmågan kan utnyttjas av den försäkrade för att försörja sig själv genom ett förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden. Bedöms den försäkrade kunna klara ett normalt förekommande arbete föreligger inte längre rätt till ersättning. Kan den försäkrade inte få ett sådant arbete är han eller hon att anse som arbetslös. Avgränsningen innebär att den försäkrades bibehållna arbetsförmåga inte enbart skall bedömas i förhållande till de arbeten som finns direkt tillgängliga.

Om sjukdomen medför att den försäkrade enbart kan klara ett speciellt arbete som endast förekommer i mycket begränsad utsträckning kan det inte vara rimligt att bedöma hans arbetsförmåga i förhållande till detta arbete med mindre än att han faktiskt erbjuds detta arbete.

Exempel

En försäkrad med en svår allergisk sjukdom har på grund av sin sjukdom skaffat sig en yrkesutbildning som finmekaniker. Den försäkrades sjukdom kräver en extremt dammfri och sanerad arbetsmiljö. Han kan inte omgående erbjudas något sådant arbete som förekommer i mycket begränsad omfattning. I avvaktan på att arbete kan erbjudas den försäkrade bedöms han ha rätt till ersättning från försäkringen. Bedöms kriterierna för varaktighet uppfyllda kan han beviljas sjukbidrag i avvaktan på att han erbjuds detta speciella arbete.

Den nationella arbetsmarknaden

Enligt förarbetena måste den krets av arbeten som den försäkrades arbetsförmåga skall bedömas i relation till ges en praktisk och rationell avgränsning. Med det avses att den försäkrades arbetsförmåga skall ställas i relation till på arbetsmarknaden normalt förekommande arbeten. Bedömningen av vad som avses med normalt förekommande arbeten bör göras i förhållande till den nationella arbetsmarknaden. Någon begränsning till att låta bedömningen endast omfatta arbetsmarknaden på lokal eller regional nivå bör inte ske.

Exempel

En försäkrad som arbetat inom tung industri kan på grund av ryggbesvär inte fortsätta med sitt arbete. Han genomgår rehabilitering i form av utbildning inom el-/teleteknik. Efter avslutad utbildning kan han inte beredas något arbete eftersom det på grund av lågkonjunktur råder arbetsbrist inom hans nya yrke. Han ansöker om förtidspension. Försäkringskassan bedömer att hans arbetsförmåga i det nya yrket inte är nedsatt med minst en fjärdedel. Han beviljas därför inte förtidspension/sjukbidrag.

Exempel

En försäkrad som är bosatt i glesbygden arbetar som sekreterare. Hon kan på grund av sjukdom inte fortsätta med detta arbete. Hon bedöms kunna klara ett heltidsarbete som inte ställer lika stora krav på armarna som det tidigare. Något sådant arbete finns dock inte i den del av landet där hon bor. Eftersom bedömningen av arbetsförmågan skall göras mot den nationella arbetsmarknaden är den försäkrade inte berättigad till förtidspension/sjukbidrag. I det fall hon endast har en kort tid kvar till ålderspension kan bedömningen bli en annan, se vidare under avsnitt 3.2.

3.2 Särskilda skäl

7 kap. 3 § AFL
15 och 20 §§ FL

Enligt AFL får, om det finns särskilda skäl för det, vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning, beaktas den försäkrades ålder samt den försäkrades bosättningsförhållanden, utbildning, tidigare verksamhet och andra liknande omständigheter.

Inriktningen bör enligt förarbetena vara att markera den medicinska grunden för rätten till sjukpenning och förtidspension. Huvudregeln är att enbart medicinska kriterier ger rätt till ersättning. Av förarbetena framgår att det dock bör ges en viss möjlighet att beakta annat än rent medicinska förhållanden som i det enskilda fallet kan påverka arbetsförmågan och därmed den försäkrades förmåga att, trots sin sjukdom, försörja sig genom förvärvsarbete.

Även om rätten till förtidspension bör baseras på medicinska kriterier är det enligt förarbetena nödvändigt att det finns ett utrymme att väga in även andra omständigheter, dvs. att det finns någon form av ”säkerhetsventil”. Om inte omständigheter som t.ex. ålder och bosättningsförhållanden kan beaktas vid prövningen av arbetsförmågans nedsättning kan resultatet enligt förarbetena i vissa fall bli stötande.

Möjligheten att väga in andra faktorer än rent medicinska innebär inte att den medicinska faktorn helt kan ersättas av andra faktorer. RFV rekommenderar att försäkringskassan väger in andra faktorer än rent medicinska endast när den försäkrades arbetsförmåga av medicinska skäl är nedsatt med minst en fjärdedel i ett på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete, se även avsnitt 3.3.

Definition

Någon definition av begreppet ”särskilda skäl” finns inte vare sig i lagtexten eller förarbetena. Av förarbetena framgår att hänsyn kan tas till den försäkrades ålder och bosättningsförhållanden samt utbildning och tidigare yrkeserfarenhet. En samlad bedömning av förhållandena i det enskilda fallet bör därför i vissa fall kunna leda till att en försäkrad som rent medicinskt har en viss restarbetsförmåga ändå bedöms inte kunna försörja sig på rimliga villkor och därför har rätt till ersättning.

Detta innebär att det endast är i de fall det finns speciella omständigheter, som avviker från det generella, som särskilda skäl kan anses föreligga och en rimlighetsbedömning får göras. Det kan enligt förarbetena röra sig om personer som har nära till den allmänna pensionsåldern och som dessutom befinner sig i en socialt och arbetsmarknadsmässigt utsatt situation.

Om det konstateras att särskilda skäl föreligger får enligt AFL vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning den försäkrades ålder samt bosättningsförhållanden, utbildning, tidigare verksamhet och andra liknande omständigheter beaktas. En sammanvägning av nämnda faktorer, där åldersfaktorn bör väga tyngst, bör enligt förarbetena i det enskilda fallet i begränsad omfattning kunna påverka bedömningen av den försäkrades förmåga att försörja sig själv genom arbete. Detta innebär inte att det i varje ersättningsfall skall vägas in andra faktorer än de medicinska. Möjligheten att i begränsad omfattning väga in andra förhållanden utöver de rent medicinska bör alltså ses som en möjlighet till ett mer balanserat synsätt i ärenden där en bedömning på grundval av enbart medicinska kriterier skulle ge ett icke acceptabelt resultat.

Ålderskriteriet

Det som åsyftas med ålderskriteriet är hur lång tid den försäkrade har kvar till den allmänna pensionsåldern. Den försäkrade bör enligt förarbetena ha relativt kort tid kvar till ålderspension för att en bedömning med beaktande av ovanstående faktorer skall kunna leda till ett annat resultat än en bedömning av rent medicinska förhållanden. Ju längre tid en försäkrad har kvar till ålderspension desto mindre är utrymmet för att beakta annat än medicinska förhållanden. I förarbetena framhålls att möjligheten att i begränsad omfattning göra undantag från huvudregeln, att enbart medicinska kriterier ger rätt till ersättning, inte skall ses som ett återinförande av de s.k. äldrereglerna som gällde före den 1 januari 1997.

RFV rekommenderar att ju längre tid den försäkrade har kvar till den allmänna pensionsåldern desto starkare faktorer krävs för att hänsyn skall tas till hans ålder vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning. I det fall den försäkrade är under 60 år bör det finnas andra mycket starka omständigheter som tillsammans med åldern försvårar försörjningsförmågan.

Försäkringskassan har att ta ställning till om rehabiliterande åtgärder kan förbättra den försäkrades arbetsförmåga även i de fall där särskilda skäl anses föreligga. Av förarbetena till AFL följer att ju närmare den försäkrade har till den allmänna pensionsåldern desto lägre ställs kravet på att den försäkrade skall genomgå rehabilitering. Det är därför inte rimligt att ställa samma krav på att genomgå rehabiliterande åtgärder för personer som är närmare 60 år jämfört med personer som är betydligt yngre.

Tidigare uppburit sjukbidrag

I vissa ärenden kan det vara uppenbart att resultatet av prövningen blir stötande om inte hänsyn tas till det faktum att den försäkrade under flera perioder uppburit sjukbidrag och därmed varit borta från arbetsmarknaden under lång tid. Vid en ny prövning av rätten till förtidspension/sjukbidrag kan de nya kriterierna, som ställer högre krav på medicinsk nedsättning, i vissa fall innebära att den försäkrade inte uppfyller kraven för att beviljas samma grad av pension som tidigare. RFV rekommenderar att försäkringskassan vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning i ett på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete, förutom ålder och andra icke medicinska faktorer, beaktar att den försäkrade uppburit sjukbidrag och därmed varit borta från arbetsmarknaden en längre tid.

RFV rekommenderar att den omständigheten att den försäkrade inte längre är berättigad till ersättning från arbetslöshetskassa inte betraktas som en sådan speciell omständighet som leder till att en rimlighetsbedömning bör göras. Inte heller bör det förhållandet att äldre arbetskraft kan vara dåligt efterfrågad på arbetsmarknaden utgöra en sådan omständighet som gör att särskilda skäl föreligger för att göra en rimlighetsbedömning.

Exempel

En 63-årig försäkrad kan på grund av sjukdom inte fortsätta med sitt tidigare arbete men han skulle kunna klara ett annat för honom lämpligt arbete. Något sådant arbete kan inte beredas honom på bostadsorten eller inom rimligt pendlingsavstånd. Med hänsyn till att en flyttning skulle leda till avsevärda negativa sociala konsekvenser för den försäkrade anser försäkringskassan att det föreligger särskilda skäl att beakta även andra omständigheter än rent medicinska. De omständigheter som beaktas är den försäkrades ålder och hans bindning till bostadsorten. Den försäkrades arbetsförmåga bedöms med beaktande av dessa omständigheter vara helt nedsatt och han beviljas hel förtidspension/sjukbidrag.

Exempel

En försäkrad ansöker om förtidspension. Han är 57 år, lokalvårdare och har erfarenhet endast från detta arbetsområde som han på grund av sjukdom inte längre klarar av. Intygsskrivande läkare bedömer att den försäkrade kan klara ett fysiskt lätt arbete, t.ex. kontorsarbete. Hans nuvarande arbetsgivare har inga sådana arbetsuppgifter att erbjuda honom. Någon utredning av den försäkrades möjlighet att med eller utan rehabiliterande åtgärder kunna klara av ett arbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden har inte skett. Så länge möjligheten till rehabiliterande åtgärder inte är uttömda har den försäkrade inte rätt till förtidspension/sjukbidrag. Vid bedömningen av arbetsförmågan tas hänsyn endast till medicinska faktorer och att rehabiliteringsmöjligheterna inte är uttömda. Försäkringskassan avslår därför hans ansökan om förtidspension/sjukbidrag. I det fall det, efter att rehabiliterande åtgärder har prövats, framkommer att den försäkrade inte har någon förmåga att utföra förvärvsarbete kan förtidspension/sjukbidrag beviljas.

Exempel

En 63-årig försäkrad ansöker om hel förtidspension. Han har kort tid kvar till ålderspension och arbetsmarknadsmyndigheten bedömer att han inte kan få något lämpligt arbete med hänsyn till hans bristande utbildning, yrkeserfarenhet och att han inte kan tala eller förstå det svenska språket. Av det medicinska underlaget framgår att den försäkrades medicinska problem är så ringa att arbetsförmågan inte kan bedömas nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom. Den försäkrades ansökan avslås på grund av att det medicinska kravet inte är uppfyllt och en rimlighetsbedömning därför inte är aktuell.

Exempel

En försäkrad ansöker om hel förtidspension. Hon är 53 år och har tidigare arbetat som lokalvårdare och som egen företagare i restaurangbranschen. Det medicinska underlaget styrker att arbetsförmågan är nedsatt i mindre grad än tre fjärdedelar men med minst hälften i förhållande till ett på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete, dvs. hon uppfyller kraven för att beviljas en halv förtidspension/sjukbidrag. Av ansökan framgår att hon har en bristfällig utbildning och en ensidig yrkeserfarenhet och att dessa faktorer i kombination med hennes sjukdom gör att hon anser att hon inte kan arbeta. Försäkringskassan anser, med tanke på den försäkrades ålder, att det inte finns särskilda skäl att beakta andra faktorer än rent medicinska vid pensionsprövningen. Hon beviljas med anledning av sin ansökan halv förtidspension/sjukbidrag.

3.3 En fjärdedels förtidspension/sjukbidrag

7 kap. 2, 3 och 11 §§ AFL

En fjärdedels förtidspension/sjukbidrag utges om arbetsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel. Enligt förarbetena bör nivån en fjärdedels förtidspension/sjukbidrag tillämpas med restriktivitet. Den bör komma ifråga främst när det efter en längre tids sjukskrivning och rehabilitering konstateras en varaktig eller för avsevärd tid nedsatt arbetsförmåga med minst en fjärdedel till följd av sjukdom eller skada. För att en så – relativt sett – liten nedsättning av arbetsförmågan som en fjärdedel skall kunna konstateras föreligga, ställs höga krav på att det finns ett klart samband mellan de medicinska faktorerna och nedsättningen av den försäkrades arbetsförmåga.

Exempel

En försäkrad har skadats i en trafikolycka. Efter en längre tids behandling och rehabilitering och successiv upptrappning av arbetstiden bedöms han kunna klara att arbeta sex timmar per dag men inte mer. Om försäkringskassan bedömer att arbetsförmågan för avsevärd tid är nedsatt med minst en fjärdedel kan en fjärdedels sjukbidrag beviljas.

Exempel

En 55-årig försäkrad som har ledbesvär arbetar heltid som lärare. Han uppger i ansökan om förtidspension/sjukbidrag att han har svårt att orka med sitt heltidsarbete och vill därför ha pension. Den försäkrade har inte varit sjukskriven och några rehabiliteringsåtgärder har inte varit aktuella. Eftersom försäkringskassan inte finner det klarlagt att arbetsförmågan varaktigt eller för avsevärd tid är nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom avslås ansökan.

Exempel

En försäkrad har under en längre tid varit sjukskriven och uppburit en fjärdedels sjukpenning på grund av en kronisk muskelsjukdom. Försök att återgå till arbetet på heltid och försök att omplacera henne till ett lättare arbete på heltid har misslyckats. Om försäkringskassan bedömer att arbetsförmågan är varaktigt nedsatt på grund av sjukdom kan en fjärdedels förtidspension beviljas.

3.4 Förtidspension eller sjukbidrag

7 kap. 1 § AFL

Visar utredningen att den försäkrades arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är varaktigt nedsatt med minst en fjärdedel är han enligt AFL berättigad till förtidspension. Är arbetsförmågan inte varaktigt, men för avsevärd tid nedsatt är han enligt AFL berättigad till sjukbidrag. Detta gäller oavsett ålder.

RFV rekommenderar att sjukbidrag beviljas om det kan bedömas att arbetsförmågan är nedsatt ett år framåt men inte varaktigt och en arbetslivsinriktad rehabilitering inte är aktuell inom den närmaste tiden. Den omständigheten att medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering pågår eller kan komma att behövas utgör inte hinder för sjukbidrag. Förtidspension bör beviljas när ett mera definitivt medicinskt tillstånd har inträtt samt arbetslivsinriktade åtgärder inte bedöms bli aktuella.

Enligt förarbetena förstås med avsevärd tid en tid av minst ett år. RFV rekommenderar att ett beslut om sjukbidrag omfattar en tid om högst tre år.

Som framgår av avsnitt 4.1 längre fram står det inte den försäkrade fritt att välja mellan förtidspension och sjukbidrag. Vad gäller förutsättningarna för sjukbidrag alternativt förtidspension i de fall pensionsprövningen sker på försäkringskassans initiativ, se vidare under avsnitt 4.2.

Partiell förtidspension och partiellt sjukbidrag samtidigt

Vid prövningen av rätten till pension skall alltid en helhetsbedömning göras. Av detta följer att den försäkrade i normalfallet beviljas/tillerkänns endera förtidspension eller sjukbidrag. RFV rekommenderar att partiellt sjukbidrag och partiell förtidspension endast utges samtidigt i det fall den försäkrade sedan tidigare uppbär partiell förtidspension. Vid nybeviljande av pension bör försäkringskassan endast bevilja/tillerkänna den försäkrade antingen förtidspension eller sjukbidrag.

Exempel

En försäkrad har halv förtidspension och sjukpenning har betalats ut till honom under ett antal månader. Försäkringskassans utredning visar att arbetsförmågan på den del han inte redan uppbär förtidspension för, inte är nedsatt varaktigt men bedöms nedsatt för avsevärd tid. Han tillerkänns halvt sjukbidrag förutom den halva förtidspension han redan har.

Exempel

En försäkrad har uppburit sjukpenning en längre tid och ansöker om hel pension. Det medicinska underlaget visar att hans arbetsförmåga på grund av sjukdom är helt nedsatt i ett på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete. Utredningen i övrigt visar att möjligheten till arbetslivsinriktad rehabilitering är helt uttömd för tillfället men att medicinsk rehabilitering som beräknas pågå i mer än ett år delvis kan förbättra den försäkrades arbetsförmåga på sikt. Vid den helhetsbedömning försäkringskassan har att göra vid ställningstagandet till rätt till förtidspension eller sjukbidrag beviljas den försäkrade helt sjukbidrag. Förtidspension beviljas inte då nedsättningen inte bedöms varaktig eftersom möjligheterna till medicinsk rehabilitering inte bedöms vara helt uttömda.

3.5 Studerande ungdomar

7 kap. 3 § och 13 kap. 1 § AFL

FÖD har i ett antal domar prövat frågan om handikappade ungdomars rätt till sjukbidrag under tiden de studerar. Domstolen har i dessa domar slagit fast att sjukbidrag kan beviljas ungdomar som inte har arbetslivserfarenhet om handikappet är av sådan omfattning att någon förmåga att försörja sig genom arbete av betydelse inte kan förväntas innan den försäkrade fått en lämplig yrkesinriktad utbildning. Sjukbidraget får härvid enligt FÖD ses som ett stöd under rehabilitering. För dessa ungdomar innebär det att sjukbidrag kan beviljas från 16-års ålder, oavsett handikappets art, under erforderlig utbildningstid. Vid bedömningen av en handikappad studerandes försörjningsförmåga rekommenderar RFV att försäkringskassan begär synpunkter från ansvarig myndighet för utbildning och arbetsmarknadsmyndighet om det inte bedöms onödigt.

Om försäkringskassan konstaterar att en försäkrads handikapp är av sådan omfattning att någon förmåga av betydelse att försörja sig genom arbete inte kan påräknas utan en individuellt anpassad yrkesinriktad utbildning, rekommenderar RFV att kassan beviljar sjukbidrag till dess utbildningen har slutförts, se även avsnitt 3.4. Rätten till pensionsförmån efter utbildningens slut får prövas i anslutning till att utbildningen avslutats.

Exempel

En försäkrad som är gravt hörselskadad har uppburit helt sjukbidrag under gymnasieutbildning i hörselgymnasium. Hon söker därefter fortsatt sjukbidrag under fortsatta studier på högskolenivå. Någon mer ingående utredning genom arbetsmarknadsmyndigheterna har inte väglett henne i valet av studieinriktning. Ingen annan utredning har heller gjorts som visar att hon behöver en individuellt anpassad yrkesutbildning för att kunna stå till arbetsmarknadens förfogande. Hon anses därför inte berättigad till fortsatt sjukbidrag.

Exempel

En försäkrad har uppburit helt sjukbidrag under fyraårig samhällsekonomisk gymnasieutbildning i hörselgymnasium. Han söker därefter fortsatt sjukbidrag under utbildning till fritidspedagog. Eftersom den gymnasieutbildning han genomgått inte är yrkesinriktad skiljer sig hans utbildningsmöjligheter inte från övriga studerandes. Utbildningen till fritidspedagog anses inte som en sådan nödvändig utbildning som praxis avser. Hans ansökan om sjukbidrag avslås därför.

Exempel

En försäkrad har uppburit sjukbidrag under en tvåårig handels- och kontoristlinje vid riksgymnasiet för döva. Hon söker fortsatt sjukbidrag under en ettårig påbyggnadskurs vid samma skola. Påbyggnadskursen förstärker hennes konkurrenskraft på arbetsmarknaden. Den tvååriga utbildning hon fått bedöms ge henne grunden till en egen försörjningsförmåga. Den omständigheten att läget på arbetsmarknaden är besvärligt och att hon därför valt att vidareutbilda sig ger henne inte rätt till sjukbidrag. Hennes ansökan avslås därför.

3.6 Hushållsarbete i hemmet

7 kap. 3 § och 13 kap. 1 § AFL

Vid bedömningen av arbetsförmågan skall enligt AFL värdet av hushållsarbete i hemmet i skälig omfattning likställas med inkomst av arbete. Detta gäller den som tidigare förvärvsarbetat deltid eller den som uteslutande varit hemarbetande med barn.

Heltids förvärvsarbetande

Den som förvärvsarbetat heltid och som på grund av sjukdom helt saknar förmåga att förvärvsarbeta har rätt till hel förtidspension/sjukbidrag trots att han eller hon i begränsad omfattning kan sköta hem och barn.

Som framgår av avsnitt 3.1 krävs ett fullgott underlag inför beslut om förtidspension/sjukbidrag. Det är viktigt att det i beslutsunderlaget för hemarbetande ingår bl.a. uppgift om antal barn, barnens ålder, hur barnomsorgen är löst, kvaliteten på det utförda arbetet i hemmet samt det arbete i hemmet som utförs av andra, t.ex. familjemedlemmar, kommunens hemtjänst, släkt och vänner. I hushåll där båda föräldrarna förvärvsarbetar bör man förutsätta att man delar på hemsysslorna och ansvar för barnen, t.ex. ta hand om dem när de kommit hem från barnomsorgen och följa dem på olika aktiviteter.

Den omständigheten att den försäkrade klarar av att utföra arbete i hemmet kan tyda på att den försäkrade har förmåga att utföra förvärvsarbete i viss omfattning. Endast det faktum att den försäkrade tar ett normalt föräldraansvar påverkar inte rätten till pension. Det förhållandet att den försäkrade kan sköta vissa hushållssysslor, t.ex. laga mat till familjen, påverkar inte heller bedömningen av arbetsförmågans nedsättning i ett på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete.

RFV rekommenderar att försäkringskassan vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning tar hänsyn till sjukdomens art, hur sjukdomen påverkar förmågan att förvärvsarbeta, det arbete den försäkrade utför i hemmet och, om det finns barn, insatsen i skötseln av barnen. För att arbete i hemmet skall påverka bedömningen av rätten till pension bör utredningen visa att arbetsinsatsen skulle kunna utnyttjas i ett på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete och att den försäkrades arbetsförmåga därmed inte kan anses vara helt eller i det närmaste helt nedsatt.

För bedömningen av rätten till en fjärdedels förtidspension/sjukbidrag, se under avsnitt 3.3.

Exempel

En försäkrad ansöker på grund av sjukdom om hel pension. Den försäkrade är gift och har två barn som är 11 och 15 år gamla. För det yngsta barnet som kräver mer tillsyn och vård än vad ett barn i den åldern normalt kräver uppbär den försäkrade ett halvt vårdbidrag. Det är den försäkrade som i huvudsak vårdar barnet. Den försäkrade utför endast lättare sysslor i hushållet. De tyngre sysslorna utför maken/makan som arbetar heltid. Med hänsyn till att den försäkrade uppbär vårdbidrag beviljas endast partiell pension.

Exempel

En försäkrad som tidigare arbetat heltid ansöker på grund av sjukdom om hel förtidspension/sjukbidrag. Den försäkrade är gift och har fyra barn i åldrarna 3–11 år. Vid försäkringskassans utredning framkommer att barnen är i skola, fritidshem och daghem större delen av dagen. Den försäkrade lagar mat till familjen och skjutsar barnen till och från daghem, fritidshem, skola och fritidsaktiviteter. I övrigt kan den försäkrade på grund av sjukdom inte göra någon nämnvärd insats i hemmet. Det hushållsarbete den försäkrade kan utföra bedöms vara av en sådan begränsad omfattning att hans/hennes förmåga att förvärvsarbeta bedöms vara varaktigt helt eller i det närmaste helt nedsatt på grund av sjukdom. Den försäkrade beviljas hel pension.

Exempel

En försäkrad som tidigare arbetat heltid ansöker på grund av ryggbesvär om förtidspension/sjukbidrag. I familjen finns tre barn som är 2, 4 och 8 år gamla. De två yngsta barnen vistas i hemmet på dagarna och det äldsta barnet går i skolan. Det är den försäkrade som dagtid svarar för skötseln av barnen. Den försäkrade utför även huvuddelen av hushållsarbetet. Försäkringskassan bedömer att den arbetsinsats den försäkrade gör i hemmet skulle kunna utnyttjas i ett på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete. Den försäkrade beviljas partiell pension.

3.7 Alkoholmissbrukare m.fl.

7 kap. 3 § och 13 kap. 1 § AFL

Alkoholmissbrukare

Rätt till förtidspension/sjukbidrag för alkoholmissbrukare förutsätter i allmänhet en massiv socialförhistoria som innehåller alkoholmissbruk under en följd av år och frånvaro från arbetslivet under en längre tid samt att den försäkrade gjort flera rehabiliteringsförsök. Frågan om alkoholmissbruket har lett till följdsjukdomar och hur den försäkrade fungerar i s.k. avgiftat tillstånd har inte någon avgörande betydelse för rätt till förtidspension/sjukbidrag.

En helhetsbedömning av den försäkrades sociala situation måste alltså göras. Det är av stor betydelse att verkligt meningsfulla försök görs att rehabilitera den som missbrukar alkohol. Det är speciellt viktigt när det gäller yngre försäkrade. Beslut om pension får inte ersätta meningsfulla rehabiliteringsåtgärder. Det är dock möjligt att vid mer långvariga rehabiliteringsåtgärder bevilja sjukbidrag under tiden som rehabiliteringsåtgärderna genomförs.

I dessa ärenden är det viktigt att det medicinska beslutsunderlaget innehåller en detaljerad beskrivning inte enbart av det medicinska tillståndet utan också av den försäkrades beteende, attityder etc. Det krävs också en omfattande utredning om den försäkrades sociala förhållanden och om vidtagna rehabiliteringsförsök. Det kan vara lämpligt att försäkringskassan hämtar in uppgifter om gjorda rehabiliteringsförsök från kommunens socialförvaltning och arbetsmarknadsmyndighet. Sådan utredning är inte nödvändig om alkoholmissbruket lett till svåra följdskador eller om den försäkrade av andra medicinska orsaker uppenbarligen är arbetsoförmögen.

Narkotikamissbrukare

När det gäller narkotikamissbrukare sägs i förarbetena att då det oftast rör sig om yngre personer blir frågan om förtidspension/sjukbidrag sällan aktuell. I dessa fall bör rehabiliteringsmöjligheterna prövas särskilt ingående.

RFV rekommenderar att sjukbidrag endast beviljas om den försäkrade medverkat i olika rehabiliteringsförsök och om det därefter framstår som sannolikt att ytterligare rehabilitering kommer att kräva avsevärd tid under vilken inte någon ökad arbetsförmåga kan förväntas, se även under avsnitt 3.1.

Enligt förarbetena gäller vad som sagts om alkohol även andra former av missbruk och blandformer av missbruk eller fall där det förekommer sociala anpassningssvårigheter eller psykopati. Karaktären av den sjukdom eller den nedsättning av prestationsförmågan av annan art som förekommer måste alltid prövas ingående i det enskilda fallet i fråga om bl.a. prognos och rehabiliteringsmöjligheter. Vidare sägs att när det gäller personer med obestämda huvuddiagnoser som psykopati och sociopati ligger det i sakens natur att enbart ett påstående om nedsatt arbetsförmåga inte kvalificerar till förtidspension/sjukbidrag. Visar en noggrann utredning av den försäkrades hela situation med hänsyn tagen till relevanta sociala omständigheter, att det inte är rimligt att begära av den försäkrade att han skall kunna försörja sig genom förvärvsarbete bör han enligt förarbetena kunna få pension.

Exempel

En försäkrad har nedsatt psykisk prestationsförmåga på grund av tidigt grundad grav personlighetsstörning med starkt nedsatta intellektuella resurser och omogenhet beträffande utvecklingen av känslo- och viljeliv. Bedömningen har gjorts av psykiatriker att den försäkrade inte är rehabiliteringsbar. De faktorer som medför nedsättningen av arbetsförmågan bedöms vara så manifesta att den försäkrade anses lida av annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan och hel förtidspension beviljas.

3.8 Egenföretagare

7 kap. 3 § och 13 kap. 1 § AFL

Vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning för egenföretagare kan värdet av det arbete företagaren själv utför bedömas med ledning av vad han måste betala någon annan person för att få arbetet utfört. Vid beaktande av rörelseinkomster måste hänsyn tas till att dessa kan vara att anse som kapitalavkastning i skiftande utsträckning. Dessutom måste hänsyn tas till att rörelseinkomster kan vara starkt konjunkturkänsliga och i vissa yrken vara beroende av förhållanden som en företagare inte kan råda över.

Enligt förarbetena skall försäkrade som saknar arbetsgivare, t.ex. egenföretagare och uppdragstagare, bedömas enligt steg-för-steg-modellen förutom steg 3 och 4 se vidare RFV:s allmänna råd 1998:2.

Vid bedömningen av en egenföretagares förmåga att försörja sig genom arbete (arbetsförmåga) rekommenderar RFV att hänsyn tas till

den medicinska utredningen i ärendet
den försäkrades arbetsinsats och arbetsuppgifter i företaget före och efter insjuknandet
utvecklingen av företagets omsättning och nettoinkomsten före och efter insjuknandet och
om den försäkrades arbetsuppgifter helt eller delvis har övertagits av någon annan.

Se även RFV:s allmänna råd 1998:2.

Exempel

En jordbrukare minskar på grund av sjukdom sin arbetsinsats i jordbruket. Hans hustru och barn övertar dessa arbetsuppgifter utan att ta ut någon ersättning ur jordbruksrörelsen. Även om nettointäkten av jordbruksrörelsen inte har minskat väsentligt kan den försäkrade vara berättigad till pension.

Även andra förhållanden än rörelseresultatet kan ha påverkats av den försäkrades sjukdom. Sådana förhållanden är därför viktiga att ta med vid bedömningen av egenföretagarens rätt till förtidspension/sjukbidrag. Sådana förhållanden kan t.ex. i lantbruk vara förändringar av maskinutrustning, djurbesättning och skogsavverkning.

I de fall företaget helt eller delvis har avvecklats, måste bedömas om avvecklingen är en följd av den försäkrades sjukdom eller om det kan antas att han skulle fortsätta utföra arbete inom företaget.

Exempel

En försäkrad som är egen företagare har under flera år haft en arbetstid på 60 timmar i veckan. På grund av hjärtbesvär klarar han endast av att arbeta 30 timmar per vecka i sitt företag. Han ansöker därför om halv förtidspension. Försäkringskassan bedömer att han inte kommer att kunna återgå i sitt tidigare arbete i samma omfattning som tidigare. Han bedöms inte heller kunna återgå till annat arbete på heltid. Eftersom arbetsförmågan bedöms varaktigt nedsatt är han berättigad till en fjärdedels förtidspension

3.9 Pensionsfallsår och försämringsår

5 kap. 9 och 10 §§ samt 13 kap. 1 och 4 §§ AFL
4 § kungörelsen med vissa bestämmelser rörande ansökan om pension enligt AFL m.m.
Övergångsbestämmelser till lagen (1992:1277) om ändring i AFL

Folkpension i form av förtidspension utges enligt AFL på grundval av den bosättningstid som kan tillgodoräknas den pensionsberättigade t.o.m. året före pensionsfallet. Som bosättningstid tillgodoräknas även tiden därefter till och med det år då den pensionsberättigade uppnår 64 års ålder.

Fastställandet av pensionsfallsår har betydelse för beräkningen av dels bosättningstid i Sverige dels antagandepoäng och därigenom för storleken av den försäkrades förtidspension i form av folkpension respektive tilläggspension. Folkpension i form av förtidspension/ sjukbidrag beräknas på grundval av dels den bosättningstid i Sverige som kan tillgodoräknas den försäkrade t.o.m. året före pensionsfallet dels framtida bosättningstid.

I förarbetena sägs bl.a. att pensionspoäng som har tillgodoräknats den försäkrade för samma tid som han har fått förtidspension/ sjukbidrag inte skall påverka den utgående pensionen. Så länge pension betalas ut med anledning av samma inkomstförlust skall de pensionspoäng som har tillgodoräknats den försäkrade för den tiden inte föranleda vare sig omräkning av utgående tilläggspension eller fastställande av ny sådan pension. Detta innebär att pensionspoäng som har tjänats in för tid då förtidspension/sjukbidrag har betalats ut inte skall beaktas när fråga är om att med anledning av samma inkomstförlust fastställa en ny förtidspension respektive ett nytt sjukbidrag efter ett kortare avbrott. Sådan pensionspoäng skall inte heller beaktas när pensionen ändras i samband med omprövning som föranleds av förbättring eller ytterligare nedsättning av arbetsförmågan. Undantaget tar sikte på den situation då pensionen har dragits in till följd av att den försäkrade har återvunnit sin arbetsförmåga och det därefter blir aktuellt att fastställa en ny pension på grund av annan sjukdom eller återfall i den gamla sjukdomen. I det fallet skall alltså de pensionspoäng som kan ha förvärvats tidigare beaktas.

Beträffande en utförligare beskrivning av sambandet mellan tidpunkten för pensionsfallet och antagandepoäng, se RFV:s allmänna råd 1996:4 avsnittet TILLÄGGSPENSION under rubriken Antagandepoäng.

Av kungörelsen med vissa bestämmelser rörande ansökan om pension enligt AFL m.m. följer att pensionsfallsår inte skall fastställas när en försäkrad beviljas förtidspension/sjukbidrag genom förenklat ansökningsförfarande. Se vidare under avsnitt 6.2.

RFV rekommenderar att försäkringskassan fastställer pensionsfallsår vid nybeviljande av förtidspension/sjukbidrag. Detsamma bör gälla när tidigare beviljad pension har dragits in eller har upphört till följd av att den försäkrade har återvunnit sin arbetsförmåga och han därefter åter beviljas pension såvida han inte har beviljats pension efter förenklat ansökningsförfarande.

Fastställande av pensionsfallsår

Enligt förarbetena anses pensionsfallet ha inträffat vid den tidpunkt då nedsättningen av den försäkrades arbetsförmåga har nått det stadium vad gäller grad och varaktighet som förutsätts för rätt till förtidspension/sjukbidrag. Pensionsfallsåret är det år då arbetsförmågan har blivit nedsatt i sådan grad att rätt till pension föreligger och nedsättningen kan betraktas som varaktig eller väntas bli bestående avsevärd tid.

När pensionsfallsåret fastställs tas hänsyn till om rehabiliteringsförsök har gjorts. FÖD har bl.a. i en dom ansett att pensionsfallet har inträffat först sedan rehabiliteringsförsök har avslutats och det medicinska tillståndet har utretts.

Exempel

En person som är 30 år kommer till Sverige och bosätter sig här år 1993. Han är på grund av ett olycksfall helt arbetsoförmögen sedan år 1989 då han var 26 år. Han ansöker om förtidspension år 1994. Pensionsfallet fastställs till år 1989. Han har enligt AFL varken rätt till ersättning i form av tilläggspension eller folkpension.

Undantag från regeln att pensionsfallet måste ha inträffat efter bosättningen i Sverige gäller enligt AFL om pensionsfallet inträffat före 18 års ålder.

Fastställande av försämringsår

Fastställandet av försämringsår kan ha betydelse för beräkningen av bosättningstid i Sverige och därigenom för folkpensionens storlek. En försäkrad som har beviljats partiell förtidspension/sjukbidrag och som får sin arbetsförmåga ytterligare nedsatt så att han blir berättigad till en högre grad av pension skall enligt AFL få förtidspensionens folkpensionsdel beräknad med hänsyn tagen även till bosättningstiden efter pensionsfallet.

Ny beräkning av bosättningstid

Av AFL följer att en ny beräkning av bosättningstid skall göras i det fall den försäkrades arbetsförmåga blir ytterligare nedsatt så att förtidspension/sjukbidrag skall utges med en högre nivå än som tidigare beviljats och den försäkrade under någon period fr.o.m. 16 t.o.m. 64 års ålder har varit bosatt utanför Sverige. Detta innebär att det görs en beräkning av faktisk bosättningstid t.o.m. året före det år då försämringen av arbetsförmågan inträdde liksom en beräkning av framtida bosättningstid fr.o.m. året för försämringen av arbetsförmågan. Dessa regler gäller dock inte den som redan före ikraftträdandet den 1 januari 1993 uppbär partiell förtidspension/sjukbidrag och som efter detta datum blir berättigad till större grad av pension. Någon ny beräkning av bosättningstid görs inte heller vid förbättring av arbetsförmågan.

Vid fastställande av försämringsår görs motsvarande bedömning som vid fastställande av pensionsfallsår, dvs. försämringen anses ha inträffat vid den tidpunkt då nedsättningen av den försäkrades arbetsförmåga har nått det stadium vad gäller grad och varaktighet som förutsätts för rätt till en högre grad av förtidspension/sjukbidrag än som tidigare beviljats.

Bedömningen av när pensionsfallet eller försämringen har inträffat påverkas inte av tidpunkten för ansökan om pension respektive förhöjd pension eller den tidpunkt fr.o.m. vilken pensionen respektive den förhöjda pensionen börjar utgå.

[ Hem ] [ Upp ]

Hosted by Skyddas av