Hur ont är ont?

Om smärtan och dess ursprung

Så här skrev Pfizer:

Kroppens eget varningssystem

Smärta är en skyddsmekanism och kroppens sätt att tala om för oss att vi är skadade eller på väg att skada oss.

Ett vanligt exempel på detta är när vi tar i något som är för varmt. Avsändare av varningssignalerna är smärtnerver som finns utspridda över hela kroppen och bildar ett nätverk. Smärtnerverna skickar signalen till hjärnan, där själva upplevelsen av smärtan skapas.

De tillfällen där smärtan fungerar som varningssignal är givetvis någonting bra för oss. Vi skulle helt enkelt inte överleva utan detta skyddssystem. Men när smärtan av en eller annan anledning blir ett permanent inslag i livet, är det förstås svårare att se något positivt i den.

I all smärta finns också ett visst mått av påverkan på vårt psyke. Oro, smärta och depressivitet förstärker varandra (särskilt vid långvarig smärta) och vårt beteende och tankemönster kan helt komma att domineras av smärtan.

Hur ont är ont?

Smärta är en subjektiv upplevelse och kan vara svår att mäta exakt. Det är därför svårt att avgöra hur ont en annan individ har. Smärtupplevelsen styrs inte bara av grundorsaken till smärtan, utan även av våra tidigare erfarenheter av smärta. Man kan registrera och mäta olika kroppsliga reaktioner, men detta utgör bara en begränsad del av smärtupplevelsen.

Känsligheten varierar också med dagsformen och är beroende av trötthet, humör, stress, kondition och andra yttre faktorer. Detta är något som människor med kronisk smärta känner igen mer än väl. Det man klarar av galant ena dagen kan vara helt omöjligt nästa.

Med kronisk smärta menar man i allmänhet smärta som pågått i minst sex månader (i vissa fall används tre månader som gräns). Man sätter alltså inte likhetstecken mellan kronisk och livslång i det här fallet. Det finns trots allt många sätt att behandla och komma till rätta med smärta. Men för att kunna sätta in rätt behandling måste man i möjligaste mån ta reda på var smärtan har sitt ursprung. Det är nämligen skillnad på smärta och smärta.

Vävnadssmärta

Den vanligaste typen av smärta är den vi kallar nociceptiv smärta eller vävnadssmärta. Det är det vi känner när någon vävnad i kroppen är skadad till följd av trauma, inflammation eller sjukdom. De flesta människor tänker automatiskt på den här formen av smärta när man pratar om orsaker till att man har ont.

Namnet kommer av nociceptor, som betyder smärtreceptor. Sådana receptorer har vi i hela kroppen, förutom på ett fåtal ställen såsom i hjärnan, vissa ligament och benstrukturer. Till nociceptiv smärta hör alltså t ex benbrott, brännskador, sårskador, reumatisk värk och olika typer av muskelvärk.

Smärta från nerver

Så kallad neuropatisk smärta uppstår till följd av skada eller förändrad funktion i själva nervsystemet. Man skiljer på central och perifer neuropatisk smärta, beroende på var skadan eller störningen har uppstått. Central neuropatisk smärta uppstår på grund av skada eller störning i hjärnan eller ryggmärgen, medan perifer neuropatisk smärta orsakas av skada eller störning i resten av kroppens nervsystem.

Ett exempel på neuropatisk smärta är långvariga smärtor efter bältros (postherpetisk neuralgi). Bältros orsakas av att viruset, efter en genomgången vattkoppsinfektion, kan finnas kvar i våra nervceller och där "väckas" till liv igen senare i livet, men då som bältros.

Äldre människor löper större risk att drabbas av bältros och smärtan kan ibland finnas kvar flera månader efter att utslagen läkt ut. Man kan också drabbas av neuropatisk smärta som en följd av t.ex diskbråck, amputation (fantomsmärta) och diabetes (diabetesneuropati).

Smärtor till följd av psykisk sjukdom

Psykogen smärta kallas smärtor som har sitt ursprung i ett psykiskt sjukdomstillstånd. Det kant ex vara person med schizofreni vars psykotiska upplevelser beskrivs som fysiskt smärtsamma.

Ungefär två tredjedelar av patienter som lider av svår depression har också fysisk smärta som kan vara svår att förklara. Möjligen har det ett samband med rubbningar i vissa av hjärnans signalsubstanser som har betydelse för såväl depression som aktivitet i smärtbanorna.

När det gör ont utan uppenbar orsak då?

Ibland kan man trots omfattande undersökningar inte finna någon bakomliggande skada eller sjukdom som orsakar smärtan. Man talar då om idiopatisk smärta, vilket betyder smärta av okänd anledning. Detta är naturligtvis en otillfredsställande diagnos för såväl läkare som patient och oerhört frustrerande att leva med i det långa loppet.

Förfinade undersökningsmetoder gör att man i framtiden hoppas kunna minska denna patientgrupp, då ökad förståelse för smärtmekanismer kan förklara denna smärta. Men trots detta, finns det patienter som till slut blir tvingade att nöja sig med denna diagnos. Det betyder inte att smärtan inte finns. Det kan dock ta lite längre tid att finna lämpliga behandlingsmetoder avseende både farmakologisk och ickefarmakologisk behandling.

"Att få ro för smärtan ger ork att möta nästa dag."

Att acceptera är inte att ge upp...

Att drabbas av långvarig smärta som är så svårbemästrad att den får allvarliga konsekvenser för vår dagliga livsföring och vårt sociala liv är naturligtvis besvärligt. Nästan alla drabbade ägnar i inledningsskedet lång tid åt att förneka och dölja sitt lidande. Många gånger av rädsla för att uppfattas som gnällig av omgivningen.

Att acceptera sin situation är i allmänhet första steget på väg mot en bättre tillvaro. Det blir också lättare för omgivningen att förstå att du har ont och acceptera det, om du faktiskt erkänner det själv. Men att acceptera smärtan är inte samma sak som att ge upp. För även om man inte helt kan bli av med sina besvär kan det många gånger bli mycket bättre med rätt behandling.

Ett värdigt liv trots smärtan

Det finns idag läkemedel för behandling av olika typer av smärta. I de fall där grundorsaken är klarlagd kan man ofta finna ett alternativ som ger bra smärtlindring. Sjukgymnastik, TENS, avslappning, akupunktur och psykologisk behandling kan också vara till stor hjälp.

Att röra på sig och motionera i mesta möjliga mån är också viktigt, även om det ibland kan bära emot. Fysisk aktivitet ökar nämligen vår förmåga att tillverka endorfiner, vilket är kroppens egna smärtstillande ämnen, som hjälper till att höja smärttröskeln.

Inställningen till och kunskaperna kring smärtproblematiken har också ändrats mycket under de senaste årtiondena. Idag är smärtproblematiken allmänt accepterad och sjukvården gör allt man kan för att lindra smärtan hos de drabbade.

På de flesta större sjukhus finns det numera speciella smärtmottagningar och smärtkliniker. Har du och din läkare tillsammans inte lyckats finna tillräcklig lindring för dina smärtproblem inom tre månader, bör du remitteras till en sådan smärtklinik eller smärtmottagning.

Källa: Pfizer

[ Hem ] [ Upp ]

Hosted by Skyddas av