Smärta

SkadePortalen / WhiplashInfo

[ Hem ] [ Upp ] [ About WhiplashInfo ] [ Behöver Du hjälp? ] [ Försäkring ] [ Juridik och Juristhjälp ] [ Läsvärt ] [ Om WhiplashInfo ] [ Skadereglering - Inledning ] [ Whiplash - pisksnärt - nakkesleng ] [ Övrigt på WhiplashInfo ] [Bloggen] [Här kan du ställa frågor och läsa svar på det mesta om whiplash/pisksnärt]

Hem
Upp
Chronic fatigue Syndrome
Smärta
Syndrom
Temporomandibular

Smärta

Smärta är kroppens signal om att något är fel.

Innan du fortsätter att läsa vill jag att du tittar hur med dr Bo Christer Bertilsons med hjälp av en patient förevisar hur en noggrann undersökning på en smärtpatient bör gå till.

Vid smärtanalys är det viktigt att ta hänsyn även till omgivande faktorer. En patient med svår smärta har inte kraft att ta itu med övriga problem, t.ex. familjeproblem, sociala, ekonomiska eller existentiella problem, eftersom smärta stjäl tid. Omvänt ökar smärtlidandet vid störningar i dessa omgivande faktorer (Smärta & Smärtanalys, Tomas Wolff, Mads Werner, Peter Strang, kap 14, sid 324)

Innehåll

Inledning

Smärtsyn - etiska aspekter

Smärtans ursprung

Smärtfysiologi

Smärta får stort utrymme

Psykogen smärta

Neurogen smärta

Smärtan är ensam

Kulturkrock mellan hälsa och sjukdom

"Den svenska mentaliteten"

"Tortyr"

Referenser

Riksföreningen mot smärta.

Arbetsskyddsstyrelsen om smärta

Länkar om smärta

Inledning

Smärta är kroppens signal om att något är fel. Att känna smärta är nödvändigt för att skydda kroppen.

Rent fysiologiskt är smärta en biokemisk reaktion på stimuli - beröring, kyla, värme, tryck, akut trasig vävnad mm. Smärtan kan ha olika karaktärer allt från stickande, brännande, sveda, molande, huggande etc. Den kan vara diffus och/eller mycket framträdande. Smärtan kan också ha olika karaktär beroende av var i kroppens vävnader smärtan genereras från.

Kroppen har ett antal olika receptorer för stimuli som kan upplevas som smärta i kroppens olika delar och vävnader. Den i stort enda kroppsdel som inte har receptorer som är känsliga för smärta är hjärnan.

Det är i hjärnan som upplevelsen av smärta genereras. Olika stimuli i exempelvis huden kan framkalla en beröringskänsla eller smärta beroende av antingen beröringens intensitet och/eller ett sjukligt tillstånd. Vid vissa sjukdoms- eller skadetillstånd kan ett normalt stimuli överreta nervreceptorerna så att det upplevs som intensivt smärtande. En sådan sjukdom är exempelvis bältros som orsakas av ett virus.

Smärta är något alla whiplash drabbade beskriver som ett av det värsta med skadan. Den blir ofta central i den skadades liv - ja även hos den skadades anhöriga. Det beror bl.a. på att smärtan ofta svårbemästrad. De har ofta provat en mängd olika preparat - ofta utskrivna av flera olika läkare.

I Sverige av idag är det en sällsynthet att man får träffa en och samma läkare vid de besök man gör - i synnerhet om man råkar bo i en mellan- eller storstad. Bland skadade talas det också mycket om smärta. Man utbyter erfarenheter och / eller tips på mediciner, läkare, rehabiliteringsställen etc. men smärtan och smärtbehandling är ofta det återkommande ämnet vid sammankomster mellan whiplash och för den delen även fibromyalgipatienter.

Det forskas intensivt inom smärta. Forskningen är dels inriktad på att lära sig att bättre förstå smärtans fysiologi och biokemi, dels att finna bättre terapier mot smärtan.

En del av denna forskning bedrivs vid Belastningsskadecentrum i Umeå.

Enligt Svenska Försäkringsförbundets (försäkringsbolagens intresseförening) sakkunniga läkare (ett annat ord för försäkringsläkare eller försäkringsmedicinska rådgivare) är smärta idag inget problem som bör föranleda någon nämnvärd medicinsk invaliditet, enligt det av Förbundet utgivna medicinska tabellverket. Det skall enligt uppgift motiveras med att smärtterapin nu blivit så framgångsrik att ingen behöver lida av smärta.

Att försäkringsläkare har denna uppfattning kanske inte förvånar när man inser hur stort ekonomiskt värde denna åsikt har för försäkringsläkarnas uppdragsgivare. Om smärta inte anses föranleda någon nämnvärd medicinsk invaliditet spar försäkringsbolagen åtskilliga miljoner kronor i minskade ersättningsutbetalningar.

Många av oss som lever med ständig smärta upplever sådana uttalanden från bl.a. försäkringsläkare som kränkande. Men, som jag nämnt ovan, tänk på att dessa sakkunnigläkare har stora ekonomiska bindningar till försäkringsbranschen. De betalas av de privata och vinstdrivande försäkringsaktiebolagen på samma sätt som när de eller andra läkare genomför uppdrag åt tobaksbolagen.

Försäkringsläkarna är inte opartiska - de står i ett ekonomiskt beroendeförhållande till sin uppdragsgivare. Deras lojalitet riktas i första hand mot arbetsgivaren. Konstigare är det inte. Jämför gärna docenten och försäkringsöverläkaren vid Försäkringskassan i Södermanland, som för några år sedan stod på tobaksgiganten Philip Morris lönelista i en kampanj för att motarbeta lagstiftning och debatt kring tobakens skadeverkningar. Skandia ville inrättat en professur i försäkringsmedicin åt honom i Uppsala.

Eller försäkringsläkarna Jorma Styf och Artur Tenenbaum, som du kan läsa mer om på bl.a. WhiplashInfos nyhetsklipp.

Så här skrev Astra Zeneca:

Smärtsyn - etiska aspekter

Värdeetiska bedömningar baseras på den bakomliggande människosynen. Detta innefattar inte bara sjukvårdspersonal, utan också politiker och administratörer som ska fördela resurser inom sjukvårdssektorn. Dessa ytterst ansvariga behöver dessutom inte se patienten som drabbats.

Om man ser den äldre eller den av smärta gravt handikappade människan som en utsliten maskin, kan det vara svårt för resursfördelaren att känna sig motiverad att arbeta för en god vård av den människan.

En princip som kommer i konflikt med viljan att lindra smärtan är risken att utsätta patienten för skada. Denna konflikt är som tydligast när det gäller att behandla smärta hos små barn. Fram till relativt nyligen behandlades barn utan adekvat smärtlindring. Argumentet var att behandling med effektiv analgetika kunde ge bestående skador. Utvecklingen går dock idag mot en bättre smärtbehandling.

Insikten att smärta i sig är mycket skadlig har gjort att smärtlindring idag är av högre prioritet än tidigare. Kunskapen att opioider sällan ger beroende vid behandling av svår smärta har ändrat inställningen till opioidterapi under det senaste decenniet.

Smärtans ursprung

Smärta kan komma från muskler, skelettet och/eller nerver. Det kan också vara en kombination. Smärtan kan också generera sig själv, dvs att om man har smärta så kan kroppen reagera med mer smärta. Man hamnar i en ond cirkel. Forskning har indikerat att neurogen smärta kan utlösas av obalans i nervernas kemi. Det pågår en intensiv forskning kring smärtmekanismer och vi tillförs kontinuerligt ny kunskap. Myalgipatienter kan nu trösta sig med att man så sent som år 2002 upptäckt nya smärtmekanismer som kan förklara deras många gånger intensiva och förödande smärta. (Länken ovan kopplar till en artikel i Dagens Medicin som refererar forskningen inom området).

Smärtfysiologi

Smärtfysiologi, skriven av Glenn Heagerstam, vänder sig i första hand till läkare och annan berörd sjukvårdspersonal. Skadade, andra smärtpatienter och anhöriga kan dock ha glädje av att läsa detta. Här ges många gånger förklaringar till vad som händer i kroppen vid smärta.

Smärta får stort utrymme

Eftersom smärta är ett så stort och svårt problem för de drabbade ägnar WhiplashInfo stort utrymme åt den problematiken. "Smärtans ansikte" beskrivs - såsom drabbade beskriver den och vi följer aktuell forskning om smärta.

Psykogen smärta

Professor emeritus i klinisk neurofysiologi, Lars-Erik Larsson skriver i sin bok Neurofysiologi - En bok om hur hjärnan fungerar, Studentlitteratur, 2000, ISBN 91-44-01330-2 följande om ett för smärtpatienter ack så välkänt begrepp - att smärttillståndet har psykogena orsaker (kap 22, Smärta, sid 211):

"Bristande insikt om förekomsten av sensitiseringsmekanismerna (1) leder och har ofta tidigare lett till misstanken att smärttillståndet i fråga har sk. psykogena orsaker. Den som använder ett sådant tillägg till diagnosen bör avkrävas en detaljerad definition på begreppet psykogen. De grunda kunskaper som då ofta avslöjas kan i bästa fall bilda en bas för en förbättrad diskussion av patientens problem."

Se också nedan föredraget Psykogen genes eller neurogen dysfunktion?

Neurogen smärta

Lidocain behandling

De som i likhet med mig har neurogent smärtinslag känner väl till att den är oerhört svårbehandlad - för att inte säga omöjlig att lindra helt. Det enda som bitit på mig är intravenöst tillförd xylocain (lidocain). Det är helt underbart - som att sväva på moln! Tänk er att ni har så svår smärta så att ni aldrig får en natts ordentlig sömn - tänk er att få kramper och spasmer i fötterna som formligen sliter itu foten när det slår till - och så helt plötsligt känna att det klingar av för att släppa helt. Det är som att ha varit på en stojigt sammankomst och sedan gå ut och lyssna på tystnaden! Eller som att ha stått ute i den kalla snålblåsten och sen runda husknuten och få lä med en varm sol strålande på kroppen. Jag kan känna det som sockerdricka i ben och vad som sakta kryper nedåt. En veritabel befrielse.

Baksmälla

Men som alla goda mynt har även detta en baksida - givetvis. När den smärtbefriande effekten av xylocain-behandlingen klingar av blir smärtan extremt svår att stå ut med. Kroppens har ett mystiskt smärtminne som är extremt kort. med det menar jag att när man äntligen blir befriad från den - om än under endast några timmar - så upplever man den återkommande smärtan som svårare. Det kan bero på att den kroppsegna endorfinproduktionen lägger sig snabbt, men tar längre tid att aktivera igen, med en ökad smärta som resultat. Det kan också bero på att smärtminnet inte hängt med i svängarna. Hjärnan vänjer sig mao relativt smärtan. Men jag kommer att skriva mer om det i särskilda sidor.

Smärtan är ensam

Många lider av smärta i sin ensamhet. Smärtan är privat - den syns inte för omgivningen - den är dold för alla utom den smärtdrabbade. Vår kultur accepterar smärta när det är frågan om dramatik ex.vis vid cancer eller vid skador som syns såsom ett benbrott. När smärtan inte har sitt ursprung i sådana för omgivningen påtagliga orsaker - då upplever den smärtdrabbade ensamheten.

Basil Finer har skrivit om smärta och hur vi upplever den i "Den oförklarliga smärtan och patientens upplevelser av denna: omhändertagande?". Här kan Du se ett utdrag ur den som jag tycker säger oerhört mycket om de smärtdrabbades situation:

Smärta är det som känns när det gör ont. Kronisk smärta är smärta som är kontinuerligt ihållande längre tid än sex månader. Den oförklarliga kroniska smärtan är kronisk smärta, som vi inom sjukvården inte kan förklara. Det är inte fråga om några konstiga patienter; snarare har inte sjukvården förmåga att ställa rätt diagnos.

Efter att ha lyssnat på och behandlat smärtpatienter under många år har vi på Samariterhemmets sjukhus i Uppsala i allt högre utsträckning blivit medvetna om att det finns en mängd faktorer som påverkar patientens upplevelse av kronisk smärta. Dessa faktorer bereder också svårigheter vid omhändertagande och bemötande av kroniska smärtpatienter. Jag skall därför beskriva vad man kan kalla kulturella skillnader mellan friska och sjuka. En annan faktor är den svenska mentaliteten. Till sist skall jag nämna något om hur den kroniske smärtpatienten kan känna en upplevelse av att undergå tortyr.

Kulturkrock mellan hälsa och sjukdom

I boken "Bland Sverige" av Åke Daun och Billy Ehn (1989) kan läsas "Kultur är en grupp människors gemensamma regler, värden och symboler". Vidare att en delkultur är en grupp människor som har tillräckligt med idéer, föreställningar och värderingar gemensamt för att därigenom känna samhörighet. Samhörigheten är så stark att den ger upphov till en "vi och dom-känsla".

När individen blir en kronisk smärtpatient, lämnar hon den kultur hon tidigare tillhörde för att i stället ingå i en helt annan. För den kroniske smärtpatienten finns ingen väg tillbaka. Trots att rehabilitering innebär en återgång till ursprungsläget, dvs. den tidpunkt då patienten var frisk, kan den kroniske smärtpatienten aldrig rehabiliteras till de friskas kultur. Resultatet kan bli att patienten tycker sig sakna värde för att hon eller han inte motsvarar de krav som doktorn eller sjukvården ställer på en rehabilitering. Den kroniske smärtpatienten ställs inför en kulturkrock när denne lämnar "kronisk hälsa" och plötsligt ingår i "kronisk sjukdom". Förändringen är markant, vanor och begrepp får nya betydelser och andra värden. Kommunikation och umgänge blir komplicerat, eftersom det har sin grund i andra förutsättningar.

Hälsokulturen saknar sjukdomskulturens begränsningar. Är man smärtpatient har man alltid en begränsning i sitt sätt att leva och att vara. All planering och alla göromål utgår då från den egna smärtan. För den som har kronisk smärta kan enkla saker som dagliga livsmedelsinköp vara omöjliga. Att gå på bio eller restaurang kan vara ogenomförbart, därför att smärtan gör att man inte kan sitta stilla etc.

Tillhör man hälsokulturen har man möjlighet att vara utåtriktad, man bjuder på sig själv, man umgås, man ifrågasätter. Detta är oftast inte möjligt när all ork och kraft går åt till att leva vidare i den ständiga kampen mot smärtorna. Den som är frisk är också stolt över sin kropp och sin själ och känner sig ofta vacker och framgångsrik. Att se någon som är kroniskt sjuk kan då innebära att man ibland visar irritation ("så ont har han väl inte", "nog borde han väl kunna skärpa sig" etc.) Den som är sjuk känner sig underlägsen. När man inte ens kan bemästra sin egen kropp, hur skall man då kunna inse sitt värde tillsammans med de friska? Att sjukdom är en del av livet är självklart för den sjuke, men inte för den som har hälsan och är frisk.

Är man frisk talar man om friska saker. Hälsospråket präglas av optimism och utgör en bas för kommunikation. Sjukdomsspråket däremot är pessimistiskt och innehåller mörka nyanser som är svåra att förstå för den som är frisk. Det innebär att kommunikation förs på olika plan och att förståelse förutsätter en gemenskap i den sjuka respektive den friska kulturen. Att vara en del av det samhälle, som man lever i, är naturligt och en förutsättning för den friske. Den kroniske smärtpatienten däremot känner sig vara beroende och ibland till och med snärjd. Kontakter till exempel med försäkringskassa eller sjukvårdsmyndigheter kan upplevas som mycket svåra.

Att själv kunna besluta i sin egen tillvaro, att planera och av egen kraft forma och påverka sin omgivning är för den friske naturligt. Den sjuke ser alltid sin vardag bli formad av den kroniska smärtan, han får aldrig själv bestämma ens över sin egen kropp. Detta ger ofta en känsla av att vara omyndig. Att leva utanför de friskas samhälle i en annan kultur innebär helt enkelt att man känner sig som sekunda vara.

"Den svenska mentaliteten"

I boken "Svensk mentalitet" (Åke Daun 1989) beskrivs de särdrag som möjligen kännetecknar svenskar. De viktigaste är blyghet och tystlåtenhet, självständighet och oberoende samt konfliktundvikande med behov av att följa den kollektiva meningen. Andra särdrag är den skarpa gränsdragningen mellan det offentliga och det privata. Daun menar att detta är följdverkningar av Sverige som samhällsorganisation och historisk produkt samt av de institutioner och naturförutsättningar som gäller i vår del av världen. I ett sådant samhälle upplever smärtpatienterna otillräcklighet och främlingskap på samma sätt som invandrare gör i samband med att försöka anpassa sig i den svenska kulturen. Detta bäddar även för kommunikationssvårigheter och missförstånd mellan vårdpersonal och patienter.

"Tortyr"

En del av patienterna med kronisk smärta upplever sig själva som torterade. I boken "Tortyr och existens" (Charles Westin 1989) beskrivs tortyroffrens inre värld. Utöver rena smärtor rapporteras upplevelser av kränkningar, viljeförlamning, handlingsförlamning och slutligen utstötning från det existerande samhället. Liksom tortyroffren har smärtpatienterna ofta en förmåga att kunna distansera sig från sin egen kropp, en form av självhypnos. De drabbade upplever då kropp och själ som två skilda väsen. De kan tänka "man kan plåga min kropp, men inte min själ". Rehabiliteringen kan genom detta vara mycket smärtsam och frigöra mycket ångest. Patienten kan liknas vid ett musselskal och kan inte nås med sunt förnuft.

För rehabilitering krävs att patienten åter upplever kropp och själ som en enhet. Ett sätt är att använda hypnos som ger patienten möjlighet att slappna av och bearbeta sin ångest. Att vara ett tortyroffer leder till ett kroppsförnekande; behandlingen måste därför vara kroppsbejakande.

Redan år 1933 skrev den norsk-danske författaren Aksel Sandemose Jantes Lag ("'Du skall inte tro att Du är något", publicerad i "En flykting korsar sitt spår", 1968). Många patienter med kronisk smärta identifierar sig och sin situation med Jantes Lag. En anti-Jantelag har författats av Gerd Peterson och Vilhelm Ekensteen (något modifierad av mig själv). Denna anti-Jantelag är ett sätt att stärka självkänslan och kunna bearbeta och möta sin smärta på ett bättre sätt. Lagen fungerar som en form av positiv Självhypnos till skillnad mot Jantelagen som innebär en negativ självhypnos.

Referenser:

Daun Å. Svensk mentalitet. Stockholm. Raben & Sjögren, 1989.
Daun Å, Ehn B. Bland Sverige. Stockholm. Carlsen If Bokförlag, 1989.
Finer B (red). Att leva med kronisk smärta. Erfarenheter och behandlingsförslag. Stockholm. Prisma, 1984..
Haegerstam G (red). Kronisk smärta. Läkarroll och patientansvar. Södertälje. Astra Läkemedel AB, 1988.
Sandemose A. En flykting korsar sitt spår. Stockholm. Forum, 1968.
Westin C. Tortyr och existens. Göteborg. Bokförlaget Korpen, 1989.

Jag tror att väldigt många smärtdrabbade känner igen sig när de läser denna text av Basil Finer. Det är oerhört viktigt för denna patientgrupp att någon förstår och tar deras smärta på allvar. - Inte viftar bort den eller ignorerar smärtan.

Många upplever också att sjukvården inte tar dem på allvar eller ännu värre - inte tror dem. Elisabeth Killander har skrivit en mycket bra bok som samtliga inom sjukvården borde läsa. Boken heter "Tro på patienten". Boken kan med fördel lånas på närmsta bibliotek eller köpas på många apotek. Elisabeth Killander beskriver i boken sina erfarenheter som smärtsköterska under lång yrkesverksam tid. Boken borde ingå i all vårdutbildning.

Försäkringskassan bidrar med forsningspengar till olika projekt inom smärta och smärtrehabilitering. En sökning vid Försäkringskassan på begreppet Långvarig smärta gav 100 träffar (2011-10-23). Bl.a

Forskningsprojekt första utlysningen

Forskningsprojekt andra utlysningen

Fotnoteringar

(1) Sensitiv = som hör till känseln, (över)känslig

[ Hem ] [ Upp ] [ Behandling av postoperativ smärta ] [ "Doktorn, det gör ont!" ] [ Försäkringskassan om långvarig smärta ] [ Hur ont är ont? ] [ Klinisk betydelse ] [ Kronisk smärta ej ersättningsbar i Trygg-Hansa ] [ Psykogen genes eller neurogen dysfunktion ] [ Skilj på smärta och smärta ] [ Somatisering ] [ Smärta anses inte funktionshindrande ] [ Smärtordbok ]

Hosted by Skyddas av