SkadePortalen / WhiplashInfo
|
|
Etik och moral privat och i arbetslivetFöredrag av Sten Philipson vid Socialförsäkringsstämman i Älvsjö oktober 1997. Publicerat av Försäkringskasseförbundets förlag i dess årsbok 1998.Publiceras med författarens medgivande Inledning Det är idag vanligt att man talar etik på våra arbetsplatser. Man försöker bli tydlig vilka värderingar som ska gälla på arbetsplatsen, både internt i förhållandet medarbetarna emellan och externt, i relation till kunder och dem man betjänar. Ofta försöker arbetsledningen få till stånd en diskussion med de anställda om deras grundläggande värderingar, för att sedan relaterar dessa till de synsätt som man vill ska gälla på arbetsplatsen. Ju mer pluralistiskt och mångkulturellt vårt samhälle blir, ju fler olikartade värderingar som människor har, desto viktigare blir en sådan aktivitet. Ett dylikt arbete med värderingar är emellertid inget man kan göra en gång för alla. Det handlar istället om att skapa ett klimat där ett fortgående samtal kan äga rum kring olika värderingsfrågor. Att arbeta seriöst med etiken i ett företag är därför att starta en process. Naturligtvis måste ledningen i ett företag eller en organisation acceptera att de anställda har skilda värderingar. Frågan är hur dessa värderingar ska kunna förenas med de värderingar som också bör vara gemensamma på en arbetsplatsen och där prägla verksamheten. Begreppen etik och moral Jag tycker inte den distinktionen fungerar riktigt. Därför använder jag ordet synonymt. Med etik och moral menar jag en genomarbetad uppfattning om vika handlingar som är rätta respektive felaktiga. Något förenklat brukar jag definiera etik som en lära om vad som är rätt. Vad som är rätt bestäms i sin tur av våra värderingar, vad vi finner värt att eftersträva och vad vi bör undvika. Sambandet ser ut så här. Etik är att gör det rätta. Men vad är det rätta? Det rätta är det vi ska eftersträva. Vad ska vi eftersträva? Det som är eftersträvansvärt. Vad är värt att eftersträva? Det som är värdefullt. Vad är värdefullt? Det beror på våra VÄRDERINGAR. Vi kan nu inte få allt som är värdefullt. Då måste vi välja. Att lära oss göra sådan val, värdeprioriteringar, är en del i vår etiska fostran. Här kommer en människa livsåskådning in i bilden. Vad vi skjuter i förgrunden för vårt värderingssystem beror på den livsåskådning vi har. Livsåskådningen är en människa sätt att tolka och tyda sia erfarenheter av verkligheten i stort och den tillvaro i vilken hon lever. Livsåskådningar kan vara religiösa, men behöver inte vara det. Livsåskådningar som marxism, existentialism eller humanism är traditionellt ateistiska (förnekar antagandet om Guds existens). Dessa rymmer en etik som inte förutsätter några religiösa begrepp. Kristendom och islam, för att nämna två av våra stora världsreligioner, vilar på antagandet om Guds existens. Där ger själva gudstron grunden för moralen. Etikdiskussion, en trend sedan 1980-talet Etik har egentligen alltid varit en viktig fråga i västerländsk kultur. Författare och tänkare, filosofer, teologer och vetenskapsmän har ständigt sysslat med moraliska frågor. Det nya nu är att etiken blivit något populärt, något som nästan varje människa har en uppfattning om. Jag tror att huvudförklaringen har att göra med den vetenskapliga och tekniska utvecklingen. Vetenskap och teknik har nämligen skapat en rad nya moraliska och etiska problem, samtidigt som de har bidragit till mänsklig välfärd och materiell utveckling. Inom medicinen är det t.ex. lätt att ge exempel på detta. Hela diskussionen om dödshjälp som är så aktuell i vår tid, hänger samman med det faktum att doktorerna idag kan hålla liv i många patienter vilka under andra omständigheter skulle avlidit. Miljöfrågorna är andra exempel på dillemmor som uppkommit som resultat av den tekniska utvecklingen. Invandring, resande, den tilltagande kommunikationen har också gjort oss alla medvetna om att det finns många moralsystem i värden, att människor i andra kulturer har en annan etik än vår. Detta har gjort oss delvis skeptiska till vår egen traditionella moral. Vi har blivit relativister och pluralister. Vi inser att vi lever i en värld av mångfald. Därför har vi också blivit sökare, vilka ofta villrådigt letar efter nya moraliska hållpunkter i tillvaron, både i det privata livet och i arbetslivet. Från plikt till lust En sådan pliktmoral fungerar inte längre. Det finns många som beklagar detta. Men faktum är: ska man som ledare i dag få människor med sig, kan man inte bara vädja till deras pliktkänsla. Plikt är något som man gör när man inte har lust. Dagens ledare måste få människor att känna lust inför en arbetsuppgift. Det får man genom att uppställa mål för arbetet vilka de anställda upplever som lustfyllda, dvs. intressanta och eftersträvansvärda. Målen måste vara sådana att var och en ganska spontant känner att "dit vill vi alla komma" och "mot detta mål måste vi alla sträva". Detta har inneburit att beslutsfattande och arbetsledning blivit mer präglade av målsättningsfrågor istället för av regeldiskussioner. Vi har fått ett målorienterat arbetsliv. Det betyder att man vill ha personal som ställer upp på och arbetar för organisationens eller företagets mål. Ledarskap har följaktligen främst blivit att uppställa dessa mål så klart och tydligt som det går och att se till att medarbetarna sedan uppfyller dem. Den anställde ska tänka själv, ta ansvar för att uppnå målen. Idag vill man därför inte främst ha lydiga och snälla medarbetare utan självständiga och effektiva. Problemet är att detta skapar en viss slappheten när det gäller sätten att uppnå målen. Vägen till framgång blir mindre viktiga. Det är resultatet som räknas, inte metoderna att åstadkomma dem. Inte sällan leder de målorienterade styrsystemen därför till vad som brukar kallas jesuitmoral: ändamålet helgar medlen. Många av dagens skandaler är förknippade med detta dilemma. Många ledare tror att de endast ska bedömas efter vad de åstadkommit, inte hur de gjort det. Men sanningen är att vi förväntar oss att ledarna ska uppträda ansvarigt både när det gäller mål och medel. De kan inte försvara sig bara med att de handlade med de bästa av intentioner. Man kan t.ex. inte ljuga även om det kan tänkas gagna målen. För vi vill att de som bestämmer, de som har makt här i världen, ska följa reglerna och samtidigt vara duktiga på att uppnå målen. Låt mig ge ett exempel. Jag ser den s.k. Ebbe Carlssonaffären som ett sådant. Anna-Greta Leijon, den dåvarande justitieministern, hamnade mitt emellan de två systemen. Hon var besatta av idén (eller målet) att få tag i Olof Palmes mördare och ansåg att det krävdes okonventionella metoder (medel) för att åstadkomma detta. Därför valde hon att handskas en smula vårdslöst med sanningen. För hon tänkte: svenska folket kommer att förstå och förlåta, bara vi får fast brottslingen. Men så enkelt var det inte. Vad jag försöker säga är att när man övergått från regelorienterade styrsystem till målorienterade, har detta skapat en situation där det krävs en ny typ av moral, en etik där man lyckas förena regeletik och effektetik. Arbets- och organisationslivet har ännu inte lyckats arbeta fram en sådan. Men det måste komma. Jag tror att det stora intresse som finns för etikfrågorna idag har att göra med detta. Man inser behovet av en ny moral och etik för arbetslivet och det politiska livet. Olika typer av etik
Min uppfattning är att man måste finna sätt i framtiden att kombinera dessa olika etiska system. Vi behöver både formulera klart och tydligt och sedan slå vakt kring vissa regler, t.ex. principen om människovärdet och vissa mänskliga rättigheter. Samtidigt måste vi också prioritera handlingar med avseende på hur pass effektiva de är på att uppnå målen. Vi ska t.ex. sätta in ekonomiska resurser där de gör mest nytta. Naturligtvis måste vi alltid också handla med de bästa av intentioner och med vår nästas väl för ögonen. Hur detta resonemang ska utvecklas kräver en längre diskussion. Det får emellertid bli en nya föreläsning |
Copyright © 2001-2011 Tomas Alsbro, Whiplash Info. All rights reserved. |