SkadePortalen / WhiplashInfo

[ Hem ] [ Upp ] [ About WhiplashInfo ] [ Behöver Du hjälp? ] [ Försäkring ] [ Juridik och Juristhjälp ] [ Läsvärt ] [ Om WhiplashInfo ] [ Skadereglering - Inledning ] [ Whiplash - pisksnärt - nakkesleng ] [ Övrigt på WhiplashInfo ] [Bloggen] [Här kan du ställa frågor och läsa svar på det mesta om whiplash/pisksnärt]

	Sök på hela Webben Sök på Whiplash Info

 

DOM i Mål nr 4978-04 om arbetsskadelivränta

KAMMARRÄTTEN I STOCKHOLM
Avdelning 02
Meddelad i Stockholm 2005-10-28

KLAGANDE

Försäkringskassan 105 111Storkholm

MOTPART

LW

Ombud:

Jur. kand. Lennart Gustafson Östra Ågatan 95, 753 18 Uppsala

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Länsrättens i Stockholms län dom den 24 juni 2004 i mål nr 18907-03, se bilaga A

SAKEN

Ersättning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, LAF

Försäkringskassan yrkar att länsrättens dom skall upphävas och kassans beslut fastställas. Till stöd för överklagandet anförs bl.a. följande. Enligt skrivelse från Roslagshälsan AB hade LW under sin anställningstid såväl självständiga arbetsuppgifter som arbete i team. T skrivelsen framkommer att bon vid flera tillfällen gavs möjligheter att utveckla sitt kompetensområde och att hon var den tjänsteman som fick de mest omfattande utbildningsinsatser som företaget accepterade. - Försäkringsläkare Georg Keresztesi anser inte att det finns något samband eftersom han inte accepterar diagnosen utmattningssyndrom. Docenten och överläkaren i psykiatri Göran Struwe har den 14 augusti 2003 avgivit ett yttrande där det sammanfattningsvis konstateras att det inte finns någon vetenskaplig samsyn kring att påfrestande arbetsförhållanden ensamma kan orsaka varaktiga psykiska besvär i form av utbrändhet. Det vetenskapliga stödet för att tuffa arbetsförhållanden skall kunna godkännas som arbetsskada är enligt kassans mening allt för svagt. Enligt Arbete och hälsa 1996:14 (vetenskaplig skriftserie) ställs det mycket höga krav på en så objektiv och noggrann utredning som möjligt när det gäller besvär av psykisk eller psykosomatisk art. Arbetsmiljöns inverkan på enskilda personers psykiska hälsa går inte att helt förutspå och kan i många situationer inte förutses med någon högre grad av vetenskaplig sanning. - Utredningen kan inte anses visa att arbetsmiljön varit sådan att den med hög grad av sannolikhet kunnat ge upphov till LW besvär. Det saknas därför anledning att pröva huruvida övervägande skäl för samband föreligger. Om kammarrätten ändå gör en sådan prövning anser kassan att det inte finns övervägande skäl för samband i LW fall.

Försäkringskassan inkommer med yttrande från docent Göran. Struwe daterat den 11 december 2002.

LW bestrider bifall till överklagandet och åberopar förnyat utlåtande från docent Alexander Perski samt en skrift från Socialstyrelsen " Utmattningssyndrom - Stressrelaterad psykisk ohälsa". LW anför i huvudsak följande. Trots att det numera måste anses råda konsensus kring arbetsförhållandenas relation till utmattningssyndrom framhärdar Försäkringskassan i att det är docent Struwes numera föråldrade uppfattning som ska läggas till grund för dom i målet. Som Alexander Perski skriver skall fallet bedömas utifrån den modernaste forskningen, det vill säga Socialstyrelsens skrift. Det kan då inte råda något tvivel om att de förhållanden hon tvingades arbeta under skall anses utgöra skadlig inverkan. Övervägande skäl talar för samband mellan hennes sjukdom och denna skadliga inverkan.

Kammarrätten har i beslut den 8 november 2004 förordnat att det överklagade avgörandet tills vidare inte skall gälla.

DOMSKÄL

Av handlingarna i målet framgår bl.a. följande.

Docent Alexander Perski har i utlåtande daterat den 7 februari 2005 anfört bl.a. följande. I en rad mål har Försäkringskassan argumenterat för att det inte finns väsentlig kunskap inom medicinsk eller annan vetenskap för att arbetsrelaterad stress har en skadebringande egenskap och att sambandet inte är allmänt accepterat av den medicinska världen. I aktuellt mål har kassan använt en text från docent Göran Struwe. Docent Struwe baserar sitt utlåtande på artiklar från 1979 och 1996 som han själv har författat. Han har inte tagit till sig den explosionsartade utveckling av forskning kring stressrelaterade sjukdomar inom forskningen som pågått under de senaste åtta åren. Med hjälp av Socialstyrelsen har en konsensusgrupp bildats för att sammanfatta kunskapsläget kring stressrelaterad ohälsa. Gruppen har publicerat ett konsensusdokument ("Utmattningssyndrom" Socialstyrelsen 2004) och har bl.a. enats om en diagnoskod och diagnoskriterier som gäller från januari 2005.

Socialstyrelsen har 2004 publicerat skriften "Utmattningssyndrom - Stressrelaterad psykisk ohälsa". Dokumentet är framtaget under ledning av Socialstyrelsen av en arbetsgrupp bestående av experter för att kartlägga forskningsläget på området. I skriften anges sammanfattningsvis bl.a. följande. Sambandet mellan arbetsrelaterad stress och psykisk ohälsa är vetenskapligt styrkt. Förhållandena på arbetsplatsen är väsentliga för utveckling av stressymtom. Termen utmattningssyndrom föreslås för de tillstånd där depression inte har utvecklats. I den mån tillståndet uppfyller kriterierna för depression bör diagnosen depression med utmattningssyndrom ("utmattningsdepression") användas.

Kammarrätten gör följande bedömning

Mot bakgrund av innehållet i Socialstyrelsens skrift från 2004 och vad docent Perski anfört synes det numera råda en viss vetenskaplig enighet om att arbetsrelaterad stress kan orsaka utmattningssyndrom av det slag som LW har drabbats av.

Frågan i målet är om de arbetsförhållanden LW har beskrivit kan anses vara av sådan art att de skall anses utgöra skadlig inverkan, dvs. om de skadliga faktorerna i arbetet har varit av sådan omfattning, intensitet och varaktighet som krävs. LW beskrivning av arbetsförhållandena på Roslagshälsan stöds i stora delar av skyddsombudets uppgifter. Deras uppgifter har inte heller ifrågasatts av kassan. Inte endast har arbetet utförts under stor tidspress utan arbetsmiljön har även präglats av andra stressande faktorer såsom utebliven handledning, få möjligheter till samverkan mellankollegor, för höga krav på personalen och bristande förståelse från arbetsledningen. Dessa förhållanden har såvitt framkommit förelegat under hela LW anställningstid 1995-1999. Enligt kammarrättens mening föreligger hög grad av sannolikhet för att dessa arbetsförhållanden kan ge upphov till de besvär som hon har anmält som arbetsskada, Att LW har varit en ansvarsfull och plikttrogen person som eventuellt har haft svårt att säga ifrån medför inte att skadlig inverkan inte skall anses föreligga (jfr RÅ 1998 ref. 8).

Kammarrätten instämmer således i länsrättens bedömning att skadlig inverkan har förelegat. Vad gäller frågan om det finns samband mellan den. skadliga inverkan och de besvär som LW har drabbats av gör kammarrätten samma bedömning som länsrätten.

En godkänd arbetsskada föreligger därmed. Det ankommer på Försäkringskassan att pröva om övriga förutsättningar för rätt till livränta är uppfyllda.

DOMSLUT

Kammarrätten avslår överklagandet.

Kammarrättens beslut den 8 november 2004 om inhibition upphör härmed att gälla.

ÖVERKLAGAR (formulär 4)) se bilaga B.

Sten Heckscher president
Kajsa Hallberg, lagman
Birgitta Ganting, kammarrättsråd, referent, (skiljaktig mening, se bilaga C)
Emma Rönström föredragande

I kammarrättens avgörande har även deltagit nämndemännen Cyrus Pairawan och Anna-Lisa Lundmark.

LÄNSRÄTTEN I STOCKHOLMS. LÄN

Rotel 555, Avd 5

DOM

Mål nr 18907-03

Meddelad i Stockholm 2004-06-24

KLAGANDE

LW

OMBUD

Jur. kand. Lennart Gustafson Juristfirman L Gustafson Östra Ågatan. 95, 753 18 UPPSALA

MOTPART

Stockholms läns allmänna försäkringskassa 105 11 STOCKHOLM

ÖVERKLAGAT BESLUT

Försäkringskassans beslut den 2 september 2003, se bilaga 1

SAKEN

Livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, LAF, i dess lydelse före den 1 juli 2002

LW överklagar beslutet och yrkar att hon skall beviljas livränta. Till stöd för sin talan anför hon bl.a. följande. Försäkringskassan har godtagit att det finns skadliga faktorer i hennes arbete men motiverat sitt avslag med att det i det medicinska underlaget skulle finnas "starkt bidragande konkurrerande psykologiska och sociala faktorer" som lett till att hon skulle ha överreagerat på arbetssituationen och därmed insjuknat i utmattningsdepression. Försäkringskassans uppfattning är helt och hållet styrd av dess försäkringsläkares utlåtande. Detta utlåtande är så illa hopkommet att det saknar varje relevans. Trots att försäkringskassan har godtagit skadlig inverkan vill hon ändå påpeka att hennes arbetssituation varit så osedvanligt stressande att det inte är meningsfullt att leta efter konkurrerande skadeorsaker, som är den metod som försäkringsläkaren tillämpar. Vad som särskilt bör uppmärksammas är de motstridiga krav som var utmärkande för arbetet, t.ex. kravet på hög kvalitet och kravet på. lönsamhet (det fordrades av konsulterna att 80 % av deras arbetstid skulle vara debiteringsbar, vilket är ett mycket högt krav. Redan 60 % anses vara högt). Dessa motstridiga krav ledde till att hon helt enkelt fick arbeta gratis, dvs. arbeta övertid utan ersättning för t.ex. förberedelsearbetet. De flesta stod heller inte ut med att ha en sådan helt orimlig arbetssituation; under två år slutade 23 av 28 anställda. Hon har beräknat sin övertid till 10-12 timmar/vecka. Under normala förhållanden skulle hennes yrkesgrupp, organisationskonsulterna, ha specialiserat sig på några av alla de arbetsuppgifter som Roslagshälsan tog på sig. Hon fick som nyutbildad personalvetare arbeta generellt, dvs. med alla dessa insatser för att all arbetstid skulle kunna debiteras kunden. Det är tämligen självklart att detta innebar en extra arbetsbörda i form. av förberedelsearbete inför olika uppdrag. Det var helt enkelt oavbrutet ör mycket att göm: Eftersom ho själv inte hade något annat val än att stanna i denna oacceptabla arbetsmiljö innebar det till slut att hon inte orsakade med utan tvingades till sjukskrivning. En följd av detta blev att hon drabbades av sömnsvårigheter direkt relaterade till den alltför hårda arbetsbelastningen. Vidare hade hon absolut inget inflytande över sin arbetssituation utan tvingades ta alla uppdrag som kunde ge intäkter. Enligt den s.k. krav-kontrollmodellen vid bedömandet av stress har man identifierat s.k. skadlig stress som för stor arbetsmängd i kombination med liten egen kontroll över arbetet. Enligt denna modell var också frånvaron av stöd en faktor som skapade stress. Hennes chef hade inte någon utbildning inom arbetet varför han helt enkelt inte kunde lämna något stöd i arbetssituationen. Vidare var det så, att det inte sågs med blida ögon att kollegorna samlades för genomgångar (det tog enligt chefen för mycket tid som kunde debiteras) varför deras samvaro, där stöd från gruppen hade kunnat ges, i princip kom att saknas. Varje människa bär med sig olika, erfarenheter genom livet. Hennes upplevelser skiljer sig inte på något avgörande sätt från andra människors. Försäkringsläkaren har emellertid i vissa avseende fabulerat och/eller dragit felaktiga slutsatser utan täckning i underlaget. Om det vore som försäkringsläkaren påstår skulle hon inte stått ut med arbetet mer än någon vecka och hon skulle ha haft stora problem i sitt privatliv. Så är lyckligtvis inte fallet och försäkringsläkarens uppfattning är därför helt verklighetsfrämmande. Om någon som helst hänsyn skall tas till hennes personlighet så skall den i så fall vägas in som tillhörande det befintliga skick som hon befann sig i när hon samtidigt utsattes för denna orimliga och farliga stress. Det är helt och hållet ställt utom allt tvivel att hennes arbetssituation på Roslagshälsan varit osedvanligt pressande varför skadlig inverkan föreligger i hennes arbete där. I sambandsdelen är det, genom yttrande av Alexander Perski, styrkt att hennes arbetsoförmåga är förorsakad av denna skadliga inverkan.

Försäkringskassan vidhåller sitt beslut i yttrande den 6 april 2004.

Utredning i målet

Enligt försäkringskassans utredning är LW personalvetare och började arbeta på AB Roslagshälsan den 1 mars 1995. Hon var anställd som konsult i personal- och organisationsfrågor fram till dess hon blev helt sjukskriven i november 1999. Den 5 juni 2002 inkom hon med anmälan om arbetsskada för utmattningsdepression med visandedag den 28 februari 1999. Hon yrkar att hon skall beviljas livränta för den inkomstförlust hon gör i anslutning till beviljande av halv och hel sjukpenning från och med den 28 februari 1999 och sedermera hel tidsbegränsad sjukersättning från och med den 1 juli 2002.

Överläkaren och specialisten i allmänpsykiatri Mikael Ström vid Norrtälje sjukhus uppger bl.a. följande i yttrande daterat den 28 november 2003. Han är uppfattningen att LW varit en mer harmonisk och säker kvinna innan hon började arbetet på Roslagshälsan. Han finner det sannolikt att hon utsatts för skadlig inverkan utifrån arbetssituationen där och att det finns ett samband mellan denna skadliga inverkan och LW arbetsoförmåga efter att hon slutat sin anställning där.

Alexander Perski, docent i medicinsk psykologi vid Karolinska Institutet och chef för stressmottagningen, uppger bl.a. följande i yttrande daterat den 28 november 2003. LW har varit patient vid stressmottagningen vid IPM/Karolinska Institutet och tagit del av behandlingsprogrammet för utmattningsdepression. Det råder ingen tvekan om att LW har varit utsatt för långvarig stress och överbelastning i sitt arbete som personalkonsulent. Arbetsplatsens besparingskrav har lett till att en nödvändig personalförstärkning inte har skett och det har funnits klara brister i den psykosociala arbetsmiljön. Mottagningens erfarenhet är att dåliga arbetsgivare gärna vill hävda att det allvarliga sjukdomstillstånd som uppkommer hos anställda som utsätts för en påfrestande och ohälsosam arbetsmiljö oftast främst beror på faktorer som har med det privata livet att göra. Försäkringskassan har i sitt beslut använt ett nytt grepp. Det hävdas inte att LW hade många privata problem som bidragit till hennes sjukdom (hon har inte haft några privata problem över huvudtaget). I stället har försäkringskassan kommit på ett nytt grepp där man vill hävda att psykologiska och sociala faktorer som uppkom i hennes barndom har bidragit till en överkänslighet för dålig arbetsmiljö. Han har träffat LW under behandlingen på mottagningen. Det är uppenbart att hon aldrig tidigare i sitt liv har varit deprimerad eller haft nervösa problem. Tvärtom verkar hon upplevas av de övriga som en trygg person som står med båda fötterna på jorden: Det finns ingen indikation på att hon har haft några anpassningssvårigheter i sitt vuxna liv eller tidigare. Inte heller har hon haft några svårigheter att arbeta självständigt eller med andra människor. Om försäkringskassan menar att det i de medicinska handlingar som mottagningen levererat funnits indikationer på att LW under sin barndom växte upp under kanske otrygga förhållanden, så visar hennes vuxna liv snarare att hon klarat eventuella handikapp som uppkommit från en otrygg barndom galant. Trots att han forskat i stressproblematik i över 25 år så har han ännu inte sett en studie som visar att problem tidigt i livet skulle visa sig i vuxet liv utan att det på något sätt märks under 40 år av liv och arbetskarriär. Inte heller i de studier som mottagningen gör nu har man lyckats visa några personlighetsfaktorer som skulle göra att folk blir predisponerade av att drabbas av utbrändhetssjukdomar. De enda faktorer som hittats handlar om ett extremt engagemang i arbetet - knappast en negativ faktor när det gäller val av vilka personer vi skulle vilja ha i arbetslivet. I LW fall så finns det ingen tvekan om att hon utsatts för långvarig stress på grund av allvarliga psykosociala problem i hennes arbete. Detta finns det stöd för, inte bara från egen berättelse, utan faktiskt också från skyddsombudet som har arbetat på samma arbetsplats under samma period som LW. Det föreligger inga andra påvisbara anledningar till hennes insjuknande än dålig arbetsmiljö. Således kan han inte se några som helst samband mellan LW barndomsupplevelser och hälsotillstånd idag. Han uppfattar därför försäkringskassans resonemang som totalt ogrundat och sett från vetenskaplig synvinkel högst osannolikt.

Försäkringsläkaren och specialisten i psykiatri och beroendepsykiatri Georg Keresztesi uppger bl.a. följande i yttrande daterat den 4 juni 2003. Arbetssituationen som LW har varit utsatt för kan orsaka utmattning. Problemet är att det är väldigt svårt att precisera graden av utmattning. Begreppet utmattningsdepression har diskuterats mycket på senaste tiden och genom att det fortfarande är ett ganska kontroversiellt begrepp skulle hänvisas till att LW har haft en nedsatt arbetsförmåga och nedsatt funktionsnivå på grund av överbelastning. Arbetssituationen har varit överansträngande, däremot har LW strategier också varit ytterst dåliga. Hon verkar sakna någon sorts försvarsmekanism, har svårt att säga ifrån, missuppfattar sina egna resurser m.m. Frågan är om hon inte redan i början av arbetet hade en del premorbida problem, som lett till hennes nuvarande tillstånd. Självklart har arbetssituationen accelererat processen. Frågan om det finns övervägande skäl, som kan sägas tala för ett samband mellan arbetet och den sjukdom som den LW utvecklade efteråt, är svår att besvara. Förmodligen har hon utvecklat någon sorts depression eller dystymi av måttlig karaktär, men det handlar främst om förväntningsoro, spänningssyndrom, GAD-(generaliserad ångestsjukdom). Återigen, att denna situation uppkommer beror mycket på LW maladaptiva försvarsmekanismer, bl.a. värdesätter andras behov framför sina egna, försöker vara bra eller mycket bra till vilket pris som helst och måste hela tiden bekämpa en otrygghet som hon haft med sig hela sitt liv. Sammanfattningsvis finns det personliga, psykologiska och psykiatriska symtom som förklarar LW överreaktion på arbetssituationen. Således finns det starka konkurrerande skadeorsaker, som har stor betydelse. Även om arbetsplatsen har haft en viktig roll för att påbörja den aktuella processen till funktionsnedsättningen kan den inte värderas till mer än 25 % i LW fall på grund av befintlig medicinsk dokumentation.

Det tidigare skyddsombudet på AB Roslagshälsan uppger bl.a. följande i yttrande daterat den 5 juni 2003. 1987 anställdes den nuvarande ägaren och VD:n för AB Roslagshälsan. Under åren som följde uppstod många konflikter mellan VD och de anställda. VD hade ingen tidigare erfarenhet av företagshälsovård. Han saknade dessutom insikt och respekt för de anställdas yrkeskompetens. Många valde att sluta eller sades upp under förnedrande former. Företagets ekonomi försämrades i och med att bidragen till företagshälsovården kraftigt minskade. Detta ökade trycket på de anställda att dra in ytterligare pengar i form av debiterbar tid. Följden blev att tid för förberedelse och samverkan anställda emellan inte sågs med blida ögon. Möten mellan arbetskollegor sågs enbart som en kostnad. Gammal och dåligt fungerande utrustning utgjorde ett extra stressmoment Personalen saknade datautbildning och LW, som var den som hade mest datakunskap, fick ofta rycka ut och hjälpa de andra. I det trängda ekonomiska läget fick de anställda inte den utbildning som de behövde. Resurserna för att göra ett bra jobb saknades i och med dessa faktorer. Många valde på grund av detta att lämna arbetsplatsen och det resulterade i en extremt hög personalomsättning. Introduktion av nyanställda förekom inte. Förutom detta var arbetsbelastningen extremt hög. Ledningen visade ingen förståelse för detta.

DOMSKÄL

Enligt 2 kap. 1 § LAF förstås med arbetsskada en skada till följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet. Med annan skadlig inverkan avses inverkan AV en faktor som med hög grad av sannolikhet kan ge upphov till en sådan skada som den försäkrade har.

Som arbetsskada anses inte en skada av psykisk eller psykosomatisk natur som är en Täljd av en företagsnedläggelse, en arbetstvist, bristande uppskattning av den försäkrades arbetsuppgifter, vantrivsel med arbetsuppgifter eller arbetskamrater eller därmed jämförliga förhållanden.

Om en försäkrad har varit utsatt för olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet skall enligt 2 kap. 2 § LAF en skada som han ådragit sig anses vara orsakad av den skadliga inverkan, om övervägande skäl talar för det.

Länsrätten gör följande bedömning.

Fråga i målet är om LW har varit utsatt för skadlig inverkan i sitt arbete som kan ge upphov till sådana besvär som hon lider av. Försäkringsläkaren anförd sitt yttrande att "även om arbetsplatsen har haft en viktig roll för att påbörja den aktuella processen till funktionsnedsättningen kan den inte värderas till mer än 25 % i LW fall på grund av befintlig medicinsk dokumentation." Försäkringsläkaren måste med detta anses mena att LW funktionsnedsättning till 25 % beror på hennes arbetsförhållanden. Försäkringsläkaren anser således, såvitt framgår, att LW har varit utsatt för skadlig inverkan i arbetet. Samtliga läkare som uttalat sig i målet anser således att LW har varit utsatt för skadlig inverkan i arbetet.

Mot bakgrund av medicinsk och övrig utredning och då undantagssituationerna enligt 2 kap. 1 § andra stycket LAF inte är för handen, finner länsrätten att LW med hög grad av sannolikhet i sitt arbete varit utsatt för sådana faktorer som kan ge upphov till de sjukdomsbesvär hon lider av.

Frågan är härefter om övervägande skäl talar för samband mellan denna inverkan och skadan. Länsrätten delar inte försäkringsläkarens bedömning att det föreligger starka konkurrerande skadeorsaker av betydelse. Det finns inte stöd i utredningen för uppfattningen att LW redan innan hon började sitt arbete på AB Roslagshälsan led av denna typ av besvär eller att besvären uppkommit på grund av sociala och psykiska processer hos LW, oberoende av arbetet. Länsrätten finner därför att övervägande skäl talar för att LW sjukdomsbesvär är orsakade av den skadliga inverkan hon utsattes för i sitt arbete. En arbetsskada föreligger således. Hon är därför berättigad till livränta. Det får ankomma på försäkringskassan att ta ställning till från vilken tidpunkt livränta skall ges ut.

DOMSLUT

Länsrätten upphäver försäkringskassans beslut och förordnar att kassan tar ställning till från vilken tidpunkt livränta skall ges ut till LW.

Det ankommer på försäkringskassan att vidta de åtgärder som denna dom föranleder.

Tom Ericius

Försäkringskassan

Arbetsskador

Malin Ahlbäck, 08-676 27 28

2003-09-02

Livränta

Underrättelse om beslut - avslag

Socialförsäkringsnämnden hos Försäkringskassan har den 2 september 2003 beslutat att du inte har rätt till livränta då dina besvär inte kan godkännas som arbetsskada.

Försäkringskassans bedömning

Av underlaget framkommer att du varit utsatt för långvarig stress och överbelastning i ditt arbete som personalkonsulent, eftersom arbetsplatsens besparingskrav lett till att en nödvändig personalförstärkning inte har skett och att det funnits klara brister i den psykosociala arbetsmiljön. I de medicinska handlingarna framkommer dock starkt bidragande konkurrerande psykologiska och sociala faktorer som lett till att du överreagerat på arbetssituationen och därmed insjuknat i utmattningsdepression. Försäkringskassan finner således mot bakgrund av de medicinska och övriga underlag i ärendet att utredningen inte ger stöd för bedömningen att du varit utsatt för faktorer som med hög grad av sannolikhet kunnat ge upphov till din utmattningsdepression. Därför har du inte rätt till livränta.

Den 29 juli 2003 har skrivelse inkommit från dig i vilken du förklarar felaktigheten i Försäkringskassans bedömning. Socialförsäkringsnämnden har delgivits skrivelsen och de bilagor som du har bifogat.

Bestämmelser som beslutet grundas på

Med arbetsskada menas enligt bestämmelserna i dess lydelse från och med den 1 januari 1993 en skada till följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet. Med skadlig inverkan avses en inverkan av en faktor som med hög grad av sannolikhet kan ge upphov till en sådan skada som den försäkrade har.

Enligt förarbetena innebär detta att den skadliga faktorn som man har varit utsatt för i arbetet ska ha varit av sådan omfattning, intensitet och varaktighet att man av detta kan sluta sig till att det föreligger hög grad av sannolikhet.

I lagens förarbeten enligt ovan anges också att det ska finnas väsentlig kunskap inom medicinsk eller annan vetenskap för att en viss faktor har en sådan skadebringande egenskap. Uppfattningen att en viss faktor med hög grad av sannolikhet kan orsaka skada måste också vara relativt allmänt accepterad. En enskild forskares eller läkares uppfattning bör därför inte kunna utgöra tillräckligt underlag för att skadlig inverkan ska anses föreligga.

En försäkrad som till följd av arbetsskada har fått sin förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete nedsatt med minst en femtondel har, om nedsättningen är varaktig eller kan antas bestå under minst ett år, rätt till ersättning i form av livränta för den inkomstförlust som uppkommer.

Detta anges i

• 2 kap. 1 §
• 4 kap. 1 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
• förarbetena i Proposition 1992/93:30 sidorna 20 och 36

Du kan överklaga beslutet

Om du anser att detta beslut är felaktigt kan du överklaga beslutet hos länsrätten. Skriv då ett brev till Försäkringskassan. Ange vilket beslut som du överklagar, hur du vill att beslutet ska ändras och vilka skäl du har för ändring av beslutet. Skriv också ditt namn, personnummer, adress och telefonnummer.

Brevet ska vara undertecknat av dig. Om du anlitar Ombud kan i stället ombudet underteckna. I så fall ska fullmakt i original skickas med.

Försäkringskassan måste få brevet inom två månader från den dag som du har tagit del av beslutet. Ditt överklagande kommer sedan att skickas till länsrätten.

Övrig information

Försäkringskassan kommer att sända en kopia av beslutet till AFA.

STOCKHOLMS LÄNS ALLMÄNNA FÖRSÄKRINGSKASSA

08 4118928

KAMMARRÄTTEN I STOCKHOLM
Avdelning 02
Rotel 022

PROTOKOLL 2005-10-14

Föredragning i Stockholm

Bilaga C

Mål nr 4978-04

RÄTTEN

presidenten Sten Heckscher
lagmannen Kajsa Hallberg
kammarrättsrådet Birgitta Ganting, referent
nämndemannen Anna-Lisa Lundmark
nämndemannen Cyrus Pairawan

FÖREDRAGANDE OCH PROTOKOLLFÖRARE
föredraganden Emma Rönström

KLAGANDE

Försäkringskassan, 105 11 Stockholm

MOTPART

LW

Ombud:

Jur. kand. Lennart Gustafson, Östra Ågatan 95, 753 18 Uppsala

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Länsrättens i Stockholms län dom den 24 juni 2004 i mål nr 18907-03

SAKEN

Livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

Kammarrättsrådet Birgitta Ganting är skiljaktig och anför följande.

Vad gäller frågan om skadlig inverkan är jag ense med majoriteten.

Huruvida övervägande skäl talar för samband mellan den skadliga inverkan och. LW besvär är en fråga som närmast bör prövas av Försäkringskassan som första instans. I den delen skall länsrättens dom enligt min mening upphävas och målet överlämnas till kassan för fortsatt handläggning.

Emma Rönström

Hosted by           Skyddas av

Copyright © 2001-2011 Tomas Alsbro, Whiplash Info. All rights reserved.