Dom T10582-01

STOCKHOLMS TINGSRÄTT DOM Mål nr T 10582-01

2004-04-15

Rotel 602
Avd. 6 meddelad i Stockholm

PARTER

Kärande
MB,

Ombud
advokaten Pontus Svinhufvud Box 205
641 22 KATRINEHOLM

Svarande
Länsförsäkringar Sak Försäkringsaktiebolag (publ.), 502010-9681 106 50 STOCKHOLM

Ombud
advokaten Kurt Hagström Box 4106
131 04 NACKA

DOMSLUT
1. Käromålet ogillas.
2. MB skall till Länsförsäkringar Sak Försäkringsaktiebolag betala ersättning för rättegångskostnader med etthundrasextioniotusenetthundrasextio (169 160) kr, varav 139 526 kr för ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från denna dag till dess betalning sker.

YRKANDEN M.M.

MB var inblandad i en trafikolycka den 25 oktober 1990. Hon satt på passagerarsidan i framsätet i en bil som fördes av hennes make SEB. I baksätet satt hennes arbetskamrat AA. När bilen stod still kom en bakomvarande bil och körde in i den bil som MB satt i. MB har gjort gällande att hon fått besvär till följd av trafikolyckan. MBs försäkringsbolag Länsförsäkringar Sak Försäkringsaktiebolag (bolaget) har bestritt att det finns ett samband mellan trafikolyckan och de besvär som MB ostridigt har. Målet handlar om bolaget är skyldigt att betala någon ersättning för lyte och men samt kostnader och olägenheter i övrigt som uppkommit med anledning av besvären.

MB har yrkat att tingsrätten skall förplikta bolaget att till henne betala 239 588 kr jämte ränta enligt nedan. MB har även förbehållit sig rätten att återkomma med yrkande om ersättning för inkomstförlust.

Bolaget har bestritt yrkandet och har vad beträffar sin inställning till det yrkade beloppet angett sin inställning enligt nedan.

MB yrkande fördelar sig på följande poster.

1.40 000 kr för lyte och men jämte ränta enligt 6 § räntelagen från och med den 4 februari 1996 till dess betalning sker. Beloppet baseras på en invaliditet om 16 procent.

Bolaget har vitsordat beloppet som skäligt i och för sig.

2. 17 588 kr för kostnader och olägenheter for tiden före den 1 januari 2001 jämte ränta enligt 6 § räntelagen från och med den 19 november 1999 till dess betalning sker. Beloppet avser
a) 768 kr för reseersättning avseende tre besök på Mälarsjukhuset i Eskilstuna,
b) 4 000 kr för medicin,
c) c) 5 400 kr för sjukgymnastik,
d) 320 kr för resor till sjukgymnastik,
e) 4 600 kr för städhjälp (fönsterputs), och
f) 2 500 kr för krossat porslin.

Bolaget har vitsordat ersättningen enligt a)-b) om 4 768 kr såsom skäligt belopp i och för sig. Bolagets inställning sedan är att MB visserligen har haft kostnader enligt c)-d) men att dessa inte varit nödvändiga och därför inte är ersättningsgilla. När det gäller kostnaderna enligt e)-f) har bolaget godtagit dessa under förutsättning att MB kan styrka att hon verkligen har haft utgifterna vilket bolaget ifrågasätter.

3. 182 000 kr för kostnader och olägenheter jämte ränta enligt 6 § räntelagen från och med den 4 februari 1996 till dess betalning sker. Beloppet avser
a) framtida kostnader och olägenheter i övrigt för tiden efter den 1 januari 2001 med följande årsbelopp:
- 600 kr for medicin,
- 900 kr för behandlingskostnad,
- 3 850 kr för resor till behandlingar,
- 1 000 kr för städhjälp (fönsterputs), och - 550 kr för krossat porslin m.m.
Beloppet uppgår till 6 900 kr som skall kapitaliseras med kapitaliseringsfaktorn 14,3, vilket ger totalt 98 670 kr.
b) 6 000 kr för anspänning i arbetet för tiden till och med den 18 oktober 1996.
c) 20 000 kr för anspänning i hemmet och familjelivet för tiden från och med år 1996 till den 31 december 2000.
d) 57 200 kr för anspänning i hemmet och familjelivet för tiden efter den 1 januari 2001, baserat på 4 000 kr per år som kapitaliserats enligt kapitaliseringsfaktorn 14,3.

Bolaget har under a) vitsordat yrkade kostnader för medicin, 600 kr, och för städhjälp, 1 000 kr, och godtagit kapitaliseringsfaktorn 14,3. Övriga kostnader under a) är enligt bolaget inte nödvändiga och därför inte ersättningsgilla. Totalt har bolaget vitsordat (600 + 1000 = 1 600 x 14, 3 =) 22 880 kr. Under b) har bolaget vitsordat hela det yrkade beloppet som skäligt. Vad beträffar c)-d) har bolaget vitsordat ett årsbelopp uppgående till 3 000 kr, sammanlagt 57 900 kr, (5 x 3 000 = 15 000 kr samt 14,3 x 3 000 = 42 900 kr).

Bolaget har vitsordat all ränteberäkning som skälig i och för sig och godtagit att MB förbehålls rätten att återkomma med yrkande avseende inkomstförlust.

MB har som grund för sin talan åberopat att hon skadades vid trafikolyckan och att hon vid tillfället var försäkrad hos bolaget samt att skadan har gett upphov till de besvär hon begär ersättning för. Besvären utgörs huvudsakligen av nack- och ryggont, minnes- och koncentrationssvårigheter samt av vissa motoriska störningar.

Bolaget har såsom grund för bestridandet åberopat följande. Det föreligger inte något samband mellan trafikolyckan och MBs besvär. Det ifrågasätts inte att MB har varit med om trafikolyckan, som trots att den inte var särskilt allvarlig ändå varit av sådan art att den i och för sig skulle ha kunnat ge upphov till sådana besvär som MB har. Det ifrågasätts heller inte att MB har ådragit sig vissa akuta besvär vid olyckan. Dessa besvär har emellertid avklingat och perioden från kort efter olyckan fram till år 1995 har varit symtomfattig.

MB har till utveckling av sin talan anfört följande.

MB hade vid olyckstillfället sedan lång tid tillbaka tillsammans med sin make drivit ett företag som hade ett antal butiker för försäljning av kläder och skor. Det var under en affärsresa som olyckan inträffade. Bilen som hon färdades i hade stannat vid Kungens kurva då den blev påkörd bakifrån av en annan bil. Det var en kraftig smäll och den bil som MB färdades i utsattes för omfattande skador. Den påkörande bilen fick sedermera skrotas.
MB var vid olyckstillfället helt frisk bortsett från en lättare stukning av foten som hon hade sökt läkare för den 24 oktober 1990. MB hade aldrig varit sjukskriven fre olyckan. Direkt efter olyckan besvärades MB av en sträckning i nacken och huvudvärk. Hon drabbades däremot inte av någon sårskada eller fraktur. Ganska snart kände hon sig sämre. 1 början av december 1990 öppnade makarna Blomqvist en ny butik. Till butiken fanns en källarlokal med en järndörr som måste hållas stängd. MBs besvär var redan vid denna tidpunkt så omfattande att hon på grund av smärtor inte kunde öppna järndörren.

MBs besvär kom att öka och den 25 januari 1991 besökte hon läkaren Bo Ek. MB fick vid besöket en remiss till en sjukgymnast. Under år 1991 avtog besvären för att åter öka vid årsskiftet 1991/92. Besvären bestod nu av huvudvärk, domningar i nacke, försämrat minne och nedsatt koncentrationsförmåga. MB blev också fumligare och började tappa saker. Hon kopplade inte ihop sina besvär med bilolyckan.

I december 1995 undersöktes MB av läkaren Gunnar Lundberg. Det var denne läkare som påtalade att det kunde finnas ett samband mellan trafikolyckan och MBs besvär. I oktober 1996 sjukskrevs MB och år 1999 förtidspensionerades hon. Inför beslutet om förtidspension lämnade bl.a. distriktsläkaren Per Rönnmark och läkaren M Thilander utlåtanden om MB. Dessa båda läkare fann ett samband mellan MB besvär och trafikolyckan.

Länsrätten i Södermanslands län fastställde i dom den 19 december 2003 att trafikolyckan i oktober 1990 gett upphov till en arbetsskada och anförde i domskälen bl.a. att övertygande skäl talade för att de besvär som föranlett att MB beviljats förtidspension orsakats av olyckan.

MB har således utsatts för s.k. whiplashvåld som lett till en s.k. whiplashskada. Whiplashskador kan visa sig först långt efter den händelse som orsakat dem. Det är inte alltid så att besvären efter whiplashvåld är värst direkt efter olyckan. Tvärtom kan besvären förvärras med åren vilket de gjort i MB fall.

Bolaget har till utveckling av sin talan anfört följande.

Bilolyckan som MB var med om var inte särskilt allvarlig. I den skadeanmälan som SEB gjorde i nära anslutning till olyckan angavs inte att någon personskada uppkommit i samband med olyckan. Inte heller den läkarundersökning av MB som gjordes den 25 januari 1991 tyder, enligt den upprättade journalanteckningen, på att några allvarliga besvär uppkommit till följd av olyckan. Härefter har en lång symptomfattig period förevarit som sträckt sig fram till december 1995. Under denna period har MB inte sökt läkare och hon har inte heller varit sjukskriven.

Ett lång symtomfattig period stämmer inte med den typiska skadebilden när det gäller whiplashvåld som ger upphov till kroniska besvär. Enligt den s.k. traumatiska principen, som är den inom vetenskapen förhärskande, skall initiala, akuta besvär uppkomma i nära anslutning till olyckan. När den akuta skadan läkt ut skall kvarstående besvär därefter ligga på en relativt konstant nivå utan några egentliga besvärsfria perioder. Den långa symtomfattiga perioden i förevarande fall visar att det inte finns något samband mellan olyckan och nuvarande besvär.

DOMSKÄL

MB har hörts under sanningsförsäkran. På hennes begäran har vittnesförhör hållits med maken SEB, före detta arbetskamraten AA, svärsonen PB samt med leg. läkarna Tomas Timander och Bengt Johansson. På begäran av bolaget har vittnesförhör hållits med specialisten i ortopedi Tycho Tullberg, docenten i neurologi Charlotte Sachs, specialisten i neurologi Sebastian Conradi och speciallisten i neuroradiologi Per Grane. Parterna har också åberopat bevisning i skriftlig form. Förutom journalanteckningar har det lagts fram bl.a. utlåtanden av ovan nämnda läkare jämte utlåtanden av med. dr Eckhard Voile, speciallisten i neuropsykologi Marika Möller Böhm, docenten i ortopedi Sten Mattsson och specialisten i ortopedisk kirurgi 0lle Lansinger. I samband med förhören med Bengt Johansson och Per Grane har förevisning skett av magnetröntgenbilder.

Målet gäller frågan om det föreligger ett orsakssamband (medicinskt samband) mellan trafikolyckan år 1990 och de besvär som MB har och som hon har yrkat ersättning för.

Omständigheterna i målet är till stor del ostridiga. Således är det ostridigt att trafikolyckan var av så allvarligt slag att den kunnat ge upphov till en whiplashskada, låt vara att bolaget har ifrågasatt att kollisionen var så kraftig som MB gjort gällande. Bolaget har inte heller ifrågasatt att MB i dag har de besvär som hon uppgett sig ha. Det är också ostridigt att dessa besvär är sådana att de skulle kunna ha sin grund i en whiplashskada till följd av whiplashvåld.

Bolagets inställning i sambandsfrågan grundar sig i huvudsak på dels den omständigheten att MB inte direkt sökte läkarvård efter trafikolyckan, vilket, enligt bolaget, tyder på att den skada som uppkom vid olyckan inte var av allvarlig beskaffenhet, dels MB långa symptomfattiga intervall från januari 1991 till december 1995 under vilken period MB inte sökte läkarvård. Dessa omständigheter står enligt bolaget i motsättning till den traumatiska principen som bolaget anser skall vara utslagsgivande vid sambandsbedömningen.

MB har hävdat att olyckan var allvarlig och att den orsakat de uppkomna besvären. MB har i förhör berättat att hon fick väldigt ont i nacken efter kollisionen men att hon trots detta inte besökte någon läkare i direkt anslutning till olyckan. MBs make SEB och medpassageraren AA har omvittnat att det var en kraftig "smäll" när bilen blev påkörd. SEB har emellertid också berättat att hans uppfattning var att inte någon i bilen skadades. I den skadeanmälan som SEB fyllde i efter olyckan (daterad den 5 november 1990) har han inte heller uppgett att någon i bilen drabbades av personskada.
Från det att olyckan inträffade till dess att MB uppsökte en läkare gick det cirka tre månader. Av journalanteckningen från läkarbesöket i januari 1991 kan utläsas bl.a. att MB uppgett sig ha haft lite ont i nacken efter olyckan, vilket dock gått över för att sedan komma tillbaka. Bolaget har hävdat att redan journalanteckningen visar att det varit fråga om en lindrig skada. Journalanteckningar från ett läkarbesök är i och för sig ett viktigt underlag vid sambandsbedömningar. Sådana kan emellertid vara behäftade med betydande osäkerhet. Den undersökande läkaren kan t.ex. ha missuppfattat eller överbetonat något som en patient sagt (NJA 2001 s. 657). Någon säker slutsats om skadans allvarlighet går därför inte att dra på grundval av denna journalanteckning. Journalanteckningen tillsammans med vad som berättats om olyckstillfället är emellertid omständigheter som talar mot att skadan akut var av mer allvarligt slag.

MB har berättat att hennes besvär kom att avta efter januari 1991 men aldrig helt försvinna för att sedan återkomma och successivt förvärras med början vid årsskiftet 1991/92. MB har också berättat att hon trots tilltagande och svåra besvär inte besökte läkare igen förrän år 1995. MBs uppgifter om sina under åren 1991-1995 accelererande besvär vinner stöd av vad SEB, AA och Peter Blomqvist berättat. Tingsrätten ifrågasätter i och för sig inte MBs trovärdighet i fråga om besvärshistoriken. Det rör sig emellertid om ett händelseförlopp som till stor del ligger tio år tillbaka i tiden. Med hänsyn härtill och med beaktande av att nyss nämnda vittnen är närstående till MB måste uppgifterna om hennes besvär före läkarbesöket år 1995 bedömas med viss försiktighet.

Det går emellertid inte att dra den slutsatsen att MB fram till år 1995 inte haft de besvär och den symptomutveckling som hon har redogjort för endast av den anledningen att hon då inte sökte läkare. Psykologen Marika Möller har förklarat avsaknaden av läkarbesök med att MB är en prestationsinriktad person som inte har varit van att lyssna till sin kropp. Vad tingsrätten kan konstatera är dock att avsaknaden av dokumenterade läkarbesök under åren 1991-1995 är en omständighet som talar mot den besvärshistorik som MB redogjort för.
Vid bedömningen av frågan om det föreligger ett medicinskt samband mellan olyckan och de besvär som MB har måste tingsrätten till stor del förlita sig på sakkunnigas utlåtanden. Högsta domstolen har slagit fast att det i de fall där olika läkares bedömningar i fråga om orsakssambandet skiljer sig åt inte finns anledning att rent principiellt ge försteg åt den ene eller den andres uppfattning. Om någon av läkarna har speciell kompetens på det ifrågavarande området finns det dock anledning att fästa särskild vikt vid hans eller hennes bedömning. Det förhållandet att den behandlande läkaren har träffat patienten personligen får i allmänhet anses ha mindre betydelse när det gäller sambandsfrågor, om de aktuella besvären är ostridiga och tvisten gäller huruvida denne redan före olyckan hade besvär eller var på väg att utveckla dem (NJA 2001 s. 657).

MB har åberopat utlåtanden av leg. läkarna Tomas Timander och Bengt Johansson som också undersökt MB. Dessa läkare har kommit fram till att det är klart mer sannolikt att MB nuvarande besvär beror på trafikolyckan än att de har någon annan orsak. Tomas Timander och Bengt Johansson bygger sina antaganden till stor del på avsaknaden av konkurrerande skadeorsaker. Bengt Johansson menar också att den diagnostiserade nackskada som MB enligt honom uppvisar endast kan uppkomma genom traumatiskt våld. Den anamnes som redovisas i deras utlåtanden för åren 1991-1995 synes baserad helt på MBs egna uppgifter till Tomas Timander och Bengt Johansson, vilket är naturligt då några journalanteckningar inte finns.

Bengt Johanssons slutsats grundar sig delvis på en undersökning av MB som med. dr Eckhard Volle utfört med hjälp av s.k. funktionell MRI, vilket är en ny typ av undersökning som genomförts med en magnetröntgenkamera. Enligt Eckhard Volle visar denna undersökning att MB vid undersökningstillfället i april 2003 har skador i nacken.
MB har även stöttat sig på ett intyg av specialisten i ortopedisk kirurgi 011e Lansinger. Denne har i utlåtandet från oktober 2003 - upprättat i anledning av en då pågående arbetsskadetvist - bedömt att övertygande skäl talar för ett samband mellan trafikolyckan och MBs kvarstående besvär.

Tomas Timander och Bengt Johansson har undersökt MB långt efter trafikolyckan. De yttranden i sambandsfrågan som avgetts av bl.a. Per Rönnmark, i anslutning till prövningen av MBs förtidspension, har också upprättats långt efter trafikolyckan. Av förhören med specialisten i ortopedi Tycho Tullberg, docenten i neurologi Charlotte Sachs och specialisten i neurologi Sebastian Conradi framgår att sådana besvär som MB har kan uppkomma på annat sätt än genom whiplashvåld. Av dessa förhör har också framgått att nackont och de symptom i forn av kognitiva besvär som nackproblem kan ge upphov till är mycket vanligt bland befolkningen i allmänhet och då särskilt hos de något äldre. Avsaknaden av besvär före olyckan och av andra konkreta möjliga skadeorsaker utesluter sålunda inte att MBs besvär uppkommit på annat sätt än genom olyckan år 1990. Tomas Timanders och Bengt Johanssons slutsatser av undersökningarna av MB, liksom Per Rönnbäcks m.fl. yttranden kan därför inte ligga till grund för ett någorlunda säkert antagande om ett samband mellan bilolyckan och MBs nuvarande besvär.

Tycho Tullberg, Charlotte Sachs och Sebastian Conradi har i enlighet med den ovan nämnda traumatiska principen uppgett att avsaknaden av dokumenterade påtagliga akuta skador, den långa besvärsfattiga perioden och den därefter inträdda successiva försämringen klart talar mot ett samband mellan initial skada och nuvarande besvär. Denna slutsats har även docenten i ortopedi Sten Mattson kommit fram till. De tre förstnämnda läkarna tillsammans med specialisten i neuroradiologi Per Grane har vidare förklarat_att Eckard Volles metoder är osäkra, ifrågasatta av forskarsamhället och således inte vetenskapligt verifierade samt att dessa därför bör bedömas med försiktighet Den enligt tingsrätten välgrundade kritik som bolagets sakkunniga läkare riktat mot Eckhard Volles undersökningsmetod försvagar kraftigt bevisvärdet av dennes slutsatser.
Den traumatiska principen har sagts vara en generell biologisk princip som innebär att skador på nacken till följd av stukning följer ett visst besvärsmönster som är karakteristiskt for alla akuta vävnadsskador på kroppens mjukdelar, nämligen större besvär i början och sedan avtagande besvär. I ett mindre antal fall stabiliseras besvären på en viss nivå och blir i så fall bestående. De akuta besvären, om det är en whiplashskada, skall enligt den traumatiska principen visa sig inom tre dygn från skadehändelsen.

Den traumatiska principen har, enli gt de läkare som yttrat sig på uppdrag av bolaget, ett klart vetenskapligt stöd. Tingsrätten har att till stor del att förlita sig på den fackkompetens som de i målet hörda läkarna besitter. Det finns med hänsyn till Tycho Tullbergs, Charlotte Sachs, Sebastian Conradis och Per Granes erfarenhet och specialistkompetens anledning att fästa stor vikt vid deras bedömningar. Bland specialisterna synes 011e Lansinger vara ensam i sin bedömning av sambandsfrågan. Härtill kan också sägas att även om det i sällsynta fall skulle kunna finnas ett utrymme för ett annorlunda besvärsförlopp vid en whiplashskada än det som följer av den traumatiska principen – denna princip kan möjligen ha undantag som ännu inte är vetenskapligt fastlagda – så är det i linje med bolagets sakkunniga läkares uppfattning i vart fall högst osannolikt att en whiplashskada inte följer den traumatiska_ principen.

Det är MB som har bevisbördan för att hennes besvär beror på trafikolyckan. Enligt rättspraxis har beviskravet härför satts lägre än vad som annars gäller i dispositiva tvistemål. Beviskravet har formulerats så att det skall framstå som klart mer sannolikt att ett orsakssamband föreligger mellan trafikolyckan och besvären än att besvären uppkommit till följd av andra orsaker.

Tingsrätten finner vid en bedömning av den samlade utredningen att MB inte förmått göra det klart mer sannolikt att hennes besvär till någon del har uppkommit till följd av olyckan, än att de har andra orsaker. Tingsrätten ogillar därför käromålet.

Vid denna utgång skall MB förpliktas att ersätta bolaget för dess rättegångskostnader. Om själva beloppet råder inte tvist.

HUR MAN ÖVERKLAGAR,

se bilaga (DV 401) Överklagande senast 2004-05-06 ställs till Svea hovrätt.

Mats Dahl
Bertil Sundin
Maria Wagermark

[ Hem ] [ Upp ] [ Dagboksblad T10582-01 ]

Hosted by Skyddas av