NJA 2002 s 375 (nr 46)

Tingsrättsdomare som av hovrätten förklarats jävig att handlägga visst mål har ansetts ej äga rätt till klagan över domvilla avseende beslutet

Lagrum:
59 kap. 1 § och 4 § rättegångsbalken (1942:740)

I mål vid Eskilstuna TR mellan K-E. A., kärande, och E. H., svarande, angående skadestånd anmälde K.-E. A. med hänvisning till 4 kap. 13 § 10 RB jäv mot f.d. rådmannen M. B. som förordnats att handlägga målet.

TR:n avvisade i beslut d. 9 okt. 2001 kärandens påståenden om jäv i viss del och ogillade jävsinvändningen i övrigt.

K-E. A. överklagade i Svea HovR.

HovR:n anförde i beslut d. 26 mars 2002: Enligt 4 kap. 13 § 10 RB är en domare jävig om det föreligger någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i målet. Frågan huruvida omständigheterna i det konkreta fallet har varit ägnade att rubba förtroendet för domarens opartiskhet skall bedömas efter en objektiv måttstock.

M. B. har i ett yttrande till TR:n förklarat att han under de drygt 20 år han tjänstgjort i Eskilstuna TR träffat motpartsombudet advokaten B. J. vid domstolsförhandlingar och därutöver haft sedvanliga telefonkontakter med denne. HovR:n finner inte genom vad som sålunda upplysts eller genom vad handlingarna i målet i övrigt utvisar att M. B:s opartiskhet på denna grund kan ifrågasättas.

M. B. har i en skrivelse daterad d. 21 juni 2001 ställd till båda parterna genom deras respektive ombud sammanfattat käromålet och grunden för detta samt svaromålet och grunden för detta. Han har vidare redogjort för sin uppfattning i olika frågor som aktualiseras i målet. M. B. har bl.a. uttalat att K-E. A:s yrkande om skadestånd på grund av en fastighetsförsäljning "inte har täckning ens i hans egna grunder för käromålet" och omöjligen kan bifallas och att "skadeståndsyrkandet avseende borgenslånet" eventuellt kan anses som uppenbart ogrundat. Skrivelsen avslutas med att M. B. föreslår parterna att frågan om huruvida skaderekvisitet i borgensdelen är uppfyllt skall avgöras genom mellandom eventuellt efter en "liten huvudförhandling" hållen i anslutning till en muntlig förberedelse vid vilken parterna bereds tillfälle att argumentera i den aktuella rättsfrågan.

HovR:n gör följande bedömning.

Tvisten mellan K-E. A. och hans motpart är komplicerad till sin natur och inrymmer flera frågor av såväl materiell som processuell art vilka TR:n har haft och har anledning att ta ställning till. Av handlingarna i målet framgår att handläggningen pågått sedan juli 1997, då ansökan om stämning gavs in till TR:n, och att såväl yrkanden som åberopade omständigheter förändrats och tillkommit under handläggningen. Vid sådant förhållande är det naturligt att den domare som handlägger målet utövar en aktiv processledning i syfte att på ett effektivt och processekonomiskt försvarbart sätt föra målet framåt mot ett avgörande. Det ligger i sakens natur att någon av parterna under handläggningen kan känna en grundad eller ogrundad misstro mot domarens opartiskhet i målet. Varje sådan misstro kan emellertid inte sägas grunda jäv mot domaren.

Det är uppenbart att skrivelsen d. 21 juni 2001 utgör ett led i M. B:s aktiva processledning och har tillkommit i syftet föra målet framåt. Den har emellertid i långa stycken givits en onödigt provocerande och uppseendeväckande utformning och M. B. har i skrivelsen uttalat egna uppfattningar i en omfattning som enligt HovR:ns bedömning inte varit påkallad av syftet med skrivelsen. Det framstår också som uppenbart att vissa formuleringar i skrivelsen har varit ägnade att ge K-E. A. uppfattningen att M. B. tagit ställning till utgången i målet. Mot denna bakgrund finner HovR:n att K-E. A. visat fog för sin invändning om jäv och att överklagandet skall bifallas.

HovR:n förklarar att f.d. rådmannen M. B. är jävig att handlägga målet.

HovR:ns beslut får inte överklagas (54 kap. 8 § 2 RB).

M. B. klagade över domvilla och yrkade att HD skulle undanröja HovR:ns beslut. Han gjorde gällande att HovR:n begått grova rättegångsfel och åberopade 59 kap. 1 § 1 st. 2 och 4 RB.

Målet föredrogs.

Föredraganden, RevSekr Melchior, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut M. B. intar ej ställning som part i rättegången. Beslutet rör inte heller hans rätt i den mening som avses i 59 kap. 1 och 4 §§ RB.

HD avvisar därför M. B:s klagan över domvilla.

HD (JustR:n Lars K. Beckman, Nyström, referent, Munck, Thorsson och Dahllöf) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.

HD:s beslut meddelades d. 19 juni 2002 (mål nr Ö 1878-02).

Källa: Notisum

[ Hem ] [ Upp ]

Hosted by Skyddas av