Hosted by
Skyddas av
Copyright © 2001-2011 Tomas Alsbro, Whiplash Info. All rights reserved.
|
SkadePortalen / WhiplashInfo
|
|
|
T1645-05VÄRMLANDS TINGSRÄTT DOM i Mål nr T1645-052005-11-25 Meddelad i SunnePARTER KÄRANDEPB Ombud: Advokat Mats Bergh, Advokatfirman Mats Bergh AB, Kyrkogatan 6, 792 30 Mora SVARANDE If Skadeförsäkring AB (publ), 516401-8102, 106 80 STOCKHOLM Ombud: Advokat Kjell Bastling, Advokatfirman Bastling & Partners HB, Kungsgatan 58, 111 22 Stockholm DOMSLUTTingsrätten förpliktar If Skadeförsäkring AB att till PB utge fyrahundrasjuttiosjutusenetthundrasjuttiofyra (477 174) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 327 174 kr från den 27 oktober 2004 och på 150 000 kr från den 19 oktober 2005, till dess betalning sker. If skall ersätta PB dennes kostnader i målet med etthundraettusenetthundrafyrtiotre (101 143) kr inkl moms, varav 100 000 kr för arbete, jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker. BAKGRUNDPB var anställd som chaufför hos MGAB. Han skadades i en trafikolycka den 8 juli 1999 med en kraftig whiplashskada som följd. Han har sedan olyckstillfället varit helt sjukskriven vilket idag övergått i hel sjukersättning. If har medgivit försäkringsfall enligt lag, 1 § och 8 § trafikskadelagen, och avtal. Trafikskadereglering har skett med If och parterna är överens om att PBs invaliditetsgrad uppgår till 15 procent. PB har erhållit ersättning för del av uppkomna merkostnader enligt skadeståndslagen 5 kap 1 § med totalt 20 783 kr men har beräknat en total kostnad om 35 000 kr som skall avräknas från vad han yrkar såsom erlagt för kostnader och kostnadsrisker. Tvisten rör frågan om ersättning för ytterligare merkostnader kan utgå. PB har yrkat att tingsrätten förpliktigar If att till honom utge trafikskadeersättning med 782 295 jämte ränta enligt 4 och 6 §§ räntelagen i första hand från den 4 maj 2002 som avser tidpunkten 30 dagar efter det att bolaget har mottagit betalningskravet samt erforderliga verifikationer avseende betalda kostnader, till den 30 juni 2002 med diskonto plus åtta procentenheter och för tiden därefter enligt lagrummen i deras lydelse från och med den 1 juli 2002. I andra hand skall ränta räknas från den 27 oktober 2004 eller dagen för delgivning av stämningsansökan till dess betalning sker. I vart fall skall ränta räknas å 250 000 kr - mellanskillnaden mellan det nyinköpta huset och det han kan erhålla för det gamla huset - från dagen för huvudförhandling till dess betalning sker. If har bestritt yrkandena i deras helhet. Parterna har fordrat ersättning av varandra för sina rättegångskostnader GRUNDER och SAKFRAMSTÄLLNINGARPB:Han har erhållit ersättning för del av uppkomna merkostnader enligt skadeståndslagen med det belopp han räknat av från sitt yrkande. Av detta belopp avser bl a 4 083 kr retroaktiv ersättning och 16 700 för framtida merkostnader. Han har emellertid ytterligare fordringar mot If avseende trafikskadeersättning för upplupna kostnader och framtida kostnader. Skadan han ådrog sig i olyckan är klassificerad som arbetsskada av allvarlig karaktär som förorsakat honom bestående men. Sedan invaliditetsintyget utfärdats har ingen förbättring skett. Tvärtom har en ökande domningskänsla infunnit sig vilket ytterligare försvårar för honom att klara sig själv. I det tidigare arbetet ingick även schakt- och grävningsarbete. Han hade arbetat i många olika sysslor och var van vid att göra och kunde göra det mesta. Han anser sig vara väl utbildad och hade erfarenhet av alla maskinföraruppgifter utom möjligen att köra skogsmaskiner i skog. Som anställd i företaget kunde han vidare fritt disponera maskinerna för eget bruk utan kostnad, t ex för det arbete med en nödvändig reparation av en skadad vattenledning, vilket arbete han varit tvungen att leja folk till. Han var väl insatt i många hantverksuppgifter och skötte före olyckan det mesta på sin fastighet både i fråga och byggnad och mark. Enligt grundläggande skadestånds- och försäkringsrättsliga principer skall han försättas i samma situation som om skadan inte inträffat. Av ekonomiska skäl har han ännu inte haft möjlighet att hyra in alla de tjänster han varit berättigad till. Nedan följer en sammanställning som visar de merkostnader som han har haft och har på grund av olyckan. Engångskostnader
Sammanlagt yrkas i denna del ersättning med 341 208 kr. Avseende punkterna 5-6 ovan vill han tillägga följande. Offerten avser hans nya hus. Det gamla huset krävde som han tidigare redovisat en hel del att anpassa till hans nya situation. Han hade dusch och tvättmaskin mm i källaren som var tvunget att flytta upp då han inte orkade med de lyft uppför och nerför trappan som var nödvändiga. På grund av olyckan ville han ha allt på ett plan. Vissa dagar går det bättre, andra betydligt sämre och han kan inte ta sig uppför en trappa utan oerhörd anspänning i kroppen. Vidare behövde det gamla huset göras en hel del åt för att inte rasa i sär. Genom inköpet av bostaden har hans boendesituation avsevärt förbättrats men hade olyckan inte inträffat hade han inte bytt bostad. Han har mindre gräs att klippa med en betydligt lättare garageinfart att hantera. Fasaden är av tegel och därmed i princip underhållsfri. Taket på det nya huset är dess svaga punkt. Det är inte bytt sedan 1964 men behöver bytas. Livslängden på ett tak är mellan 30 – 50 år. Han har lämnat det gamla huset till försäljning med ett utgångspris om 325 000 kr. Det är taxerat till 159 000 kr och det nya till 250 000 kr. Han hoppas på att få utgångspriset men är medveten om att fastigheter i trakten inte är lättsålda och är beredd att sälja det för 200 000 för att slippa stå med två hus. Det gamla yrkandet avseende taket kvarstår trots att det "nya" taket är större. Kostnader för förfluten tid t.o.m. den 1 september 2004, huvudsakligen 62 månader. Det finns ingen möjlighet att exakt uppge vad han har betalat eftersom de yrkade 258 680 kr delvis bygger på uppskattningar. En stor del av beloppet har dock betalats. Vad avser uppvärmning osv. är detta självklart. If:s uppfattning att kostnaderna skall vara betalda saknar fog för sig. Det saknas lagstöd för påståendet att en svårt trafikskadad person skall behöva skuldsätta sig för att allmän domstol skall kunna bedöma hans rätt till försäkringsersättning. Mindre bemedlade personer skulle i sådana fall aldrig kunna f kostnader ersatta i efterhand, en tanke som strider mot all försäkringsrätt och som dessutom skulle medföra direkt stötande konsekvenser. Kostnaderna avser sådana som PB hade haft om If snabbt och korrekt hade ersatt honom samtidigt som kostnaderna uppstått.
Sammanlagt yrkade merkostnader för förfluten tid uppgår till (56 854 kr + 2 583 kr + 1 550 kr + 33 325 kr + 7 378 kr + 5 813 kr + 24 387 kr + 25 854 kr) 157 744 kr. Årligen återkommande kostnader från 2004-09-01 Den kapitaliseringsfaktor han använt sig av uppgår till 16,515. Kostnaderna kan naturligtvis bli mycket högre än vad som yrkats. Vad If anfört betraktar PB som irrelevant, dock torde kapitaliseringsfaktorn i sig vara vitsordad.
Ersättning yrkas med (800 kr + 9 450 kr + 1 635 kr + 621 kr + 1 770 kr + 5 000 kr) 19 276 kr kapitaliserat med 16, 515 (man, 40 år, livsvarigt) vilket ger 318 343 kr. Sammanlagt yrkar han alltså ersättning med 817 295 kr, varifrån skall dras det av honom vitsordade erlagda beloppet 35 000 kr var kravet alltså omfattar 782 295 kr. I den mån If invänder att någon kostnad skulle vara till sin karaktär en olägenhet eller en kostnadsrisk yrkas motsvarande ersättning för detta. IFBolaget vill inledningsvis ange att skadan utreddes på sedvanligt sätt i samråd även med medicinskt sakkunnig, i detta fall docent Richard Tegnér, specialist i neurologi. I brev den 3 oktober 2000 anmälde sig advokaten Mats Bergh som ombud för PB och skadan handlades därefter mellan Mats Bergh och Bolaget. Den 15 juli 2003 färdigställde Bolaget sin promemoria till Trafikskadenämnden där parternas respektive yrkanden, för övrigt yrkanden från PBs sida som omfattade dubbelt så mycket som nu slutligt har yrkats i målet redovisades. I promemorian angav Bolaget att skada inträffat den 8 juli 1999 och att man uppskattat den skadebetingade medicinska invaliditeten till 15 % från och med den 11 januari 1999. Bolaget bedömde ersättningen för sveda och värk till 45 000 kr och uppkommen inkomstförlust på visst angivet sätt. Ersättning för skadebetingade kostnader och olägenheter uppgick enligt Bolaget till sammantaget 125 000 kr, att jämföras med den kostnads- och olägenhetsbild som PB angav vilken redovisades under punkt 16 och 20 i promemorian. Bolagets ställningstagande redovisades under punkterna 18 och 21 i promemorian. I yttrande från den 12 november 2003 angav Trafikskadenämnden till en början att man delade Bolagets uppfattning avseende beräkning av ersättning för lyte samt för inkomstförlust. Under rubriken "Kostnader och olägenheter i övrigt" angav Trafikskadenämnden att ersättning för perioden 1999-11-01 till 2003-12-31 kan beräknas till 25 000 kr och för framtiden till 6 000 kr/år. Kapitaliserat med faktor 16,7 ger detta 100 200 kr, inalles således, avrundat, 126 000 kr. I brev den 11 december 2003 till advokaten Mats Bergh översände Bolaget Trafikskadenämndens yttrande och meddelade, så vitt nu är aktuellt, att man följde nämndens rekommendation och tillerkände PB ersättning i enlighet därmed efter avdrag för de förskott man tidigare utbetalat. Bolaget angav vidare att man betalar dröjsmålsränta med 23 160 kr. Av handlingarna till Trafikskadenämnden framgår det att PB var ensamstående och bosatt i egen villa om 77 kvm, tre rum och kök med källare, i norra Råda i Värmland. Villatomten om 1 300 kvm bestod till största delen av gräsmatta. Den 3 april 2002 ansökte PB hos Försäkringskassan, via advokat Mats Bergh, om handikappersättning. I ansökan angavs att skadebetingade merkostnader hade beräknats till 74 215 kr/år. Den 20 februari 2003 meddelade Försäkringskassan att man beslutat avslå ansökan om handikappersättning. Försäkringskassan angav i sitt beslut att det medicinska underlaget inte styrker att PB har något hjälpbehov utöver den dagliga livsföringen och att den godtagbara merkostnaden uppgår till 1 964 kr/år. Då Försäkringskassans krav för att erhålla handikappersättning därmed inte var uppfyllda avslogs ansökan. Till beslutet var fogat en uppställning benämnd "Bilaga – merkostnader - handikappersättning" där Försäkringskassan beskrivit PBs krav och motiverat sin inställning till dessa. Försäkringskassan bedömde att endast kostnader för mediciner, läkarbesök och resor till och från sjukvård, sammantaget således 1 964 kr/år var godtagbara skadebetingade merkostnader, en uppfattning som Bolaget i punkt 18 i promemorian till Trafikskadenämnden uppgav att man delade med Försäkringskassan. Bolaget kan endast vitsorda ränta från delgivning av stämningsansökan då det åberopade brevet till Bolaget på sätt som nyss redovisats inte uppfyller kravet i 4 § räntelagen. Den sammanställning av årliga merkostnader som anges är riktat mot Försäkringskassan, inte mot Bolaget. Engångskostnader
Bolaget kan inte vitsorda att det förelegat ett behov av fönsterbyte. Bolaget vitsordar att tak behöver renoveras. Vidare skall det röra sig om nödvändiga och skäliga kostnader i det enskilda fallet för att rätt till ersättning skall kunna utgå ur trafikförsäkringen. If vitsordar i detta sammanhang gärna att PB varit en mycket händig person som kunnat klara av en hel del. Det skall dock röra sig om sådana kostnader som faktiskt har uppstått eller med övervägande sannolikhet kommer att uppstå. Kostnader för förfluten tid t.o.m. 2004-09-01, huvudsakligen 62 månader. För att ersättning för att ersättning för kostnader skall kunna utgå krävs enligt Bolaget, att de kostnader som PB påstår sig ha åsamkats styrks, samt att de bedöms vara ersättningsgilla. Att PB skall styrka sina kostnader under åren genom att ha sparat kvitton på skadebetingade utlägg måste ha varit uppenbart för honom. PB har skickat in apotekskvitton redan från februari och maj 2000 till Bolaget och han anmälde sitt ombud hos Bolaget i oktober 2000. Bolaget utgår från att ombudet framhållit för PB vikten av att spara kvitton och därmed styrka skadebetingande kostnader. PB anger att det saknas fog för sig att kostnaderna skall vara betalda för att vara ersättningsgilla samt att det saknas lagstöd för att en trafikskadad skall behöva skuldsätta sig för att allmän domstol skal kunna bedöma hans rätt till försäkringsersättning. Bolaget poängterar att detta är ett dispositivt tvistemål. Enligt huvudregeln har den som i sådant mål gör ett påstående också bevisbördan för riktigheten därav. Det finns inga regler eller praxis om bevislättnad som PB skulle kunna åberopa i detta avseende.
PB har tillagt: Att han inte kan prestera kvitton beror i sin tur på att han inte haft råd att anlita "vit" arbetskraft utan har använt sig av den arbetskraft som ekonomiskt stått honom till buds. Årligen kommande kostnader från 2004-09-01, faktor 16,515, man, 40 år, livsvarigt. När det gäller framtida kostnader och en kapitaliseringsfaktor används som medför att hela beloppet utbetalas omgående bör man beakta den osäkerhet som föreligger i så måtto att kostnaden egentligen aldrig uppkommer eller blir mindre om den skadade t.ex. väljer annan boendeform. Man bör också beakta, när man tillämpar livsvarighetsfaktorn, att få människor klarar tunga kroppsarbeten och många inte ens klarar lättare hemsysslor längre upp i åren då nedbrytande faktorer på grund av "ålder och bruk" tyvärr drabbar många människor. I fråga om kommande kostnader är det därför en viss försiktighet påkallad.
För beloppen under punkterna 3-7 gäller att de redan utbetalats. Kostnadsyrkandena saknar för övrigt en jämförelse för att man skall kunna bedöma deras skälighet. Avräkning PB har valt att bara beakta den direkta kostnadsersättningen, 1 000 kr per månad, som Bolaget angett i sin promemoria till Trafikskadenämnden och i Trafikskadenämndens yttrande under rubriken Kostnader och olägenheter i övrigt. Bolaget hävdar att även beloppet 5 000 kr per månad, avseende ersättning för olägenheter och kostnadsrisker skall beaktas och avräknas från städning, fönsterputsning, trädgårdsskötsel, snöskottning och underhåll av fastighet, motsvarande retroaktivt 20 833 kr och för framtiden 83 500 kr. BEVISNINGPB har som muntlig bevisning åberopat förhör under sanningsförsäkran med sig själv. Som skriftlig bevisning har han åberopat yttrande till If med bilagd ansökan om handikappersättning, invaliditetsintyg utfärdat av Dr Grels Naeslund av den 20 september 2001, läkarintyg utfärdade mellan den 17 maj 2004 till och med den 25 maj 2004 av legitimerade läkare vid Kilshälsan, kvitto avseende åkgräsklippare om 17 000 kr, kvitto avseende dammsugare om 10 360 kr, faktura om 10 803 kr avseende markarbeten å fastigheten, offert avseende takomläggning från Gustavfors Såg och Bygg AB av den 9 juli 2004, intyg angående bl a anpassningar i hemmet utfärdat av Dr Grels Naeslund den 7 februari 2002, faktura avseende städning om 537,50 kr från den 11 januari 2001, faktura avseende fönsterputs om 1 012,50 kr från den 17 september 2001, faktura avseende trädgårdsarbete om 562,50 kr från den 7 december 2001, offert avseende städning från Hagfors hemservice, offert avseende fönsterputsning från Hagfors hemservice, offert avseende trädgårdsarbete från Hagfors hemservice, offert avseende snöskottning från Hagfors hemservice, 1999 års kapitaliseringstabell, prisuppgifter från Svenska Statoil avseende merkostnader för uppvärmning, specifikation till faktura av den 12 juli 2001 och faktura avseende fönsterbyte av den 13 september 2004. If har som skriftlig bevisning åberopat bl. a. trafikskadenämndens yttrande av den 12 november 2003 till styrkande av innehållet och nämndens bedömning, utredning från Försäkringskassa ang. handikappersättning av den 20 februari 2003, del av broschyr från Statoil avseende pelletuppvärmning med komfortpaket, dvs. med automatpåfyllning, taxeringsbevis för PBs fastighet Hagfors Råda 4:84. DOMSKÄLI det aktuella målet är det ostridigt mellan parterna att PBs skada är uppkommen till följd av trafikolyckan samt att invaliditetsgraden uppgår till 15 %. Orsakssambandet mellan olyckan och uppkommen skada är således klart. Stridigt i målet är vilka kostnader i yrkandena som skall anses vara ersättningsgilla och vilken ersättningsnivå som skall gälla avseende vissa andra kostnader. Tingsrätten konstaterar inledningsvis att PB redogjort för hur trafikskadan kommit att påverka hans dagliga liv, att minsta ansträngning i vissa fall kan medföra sådan anspänning i och för hans kropp att han kan bli oförmögen att vidta minsta åtgärd medan det andra dagar kan förekomma att han orkar något mer utan att han blir tvungen att omedelbart lägga sig och eventuellt bli liggande en tid. Tingsrätten har ingen anledning att sätta ifråga dessa uppgifter. Ersättningsgilla skadeföljder kan vara av antingen ekonomisk eller ideell karaktär. Som ekonomiska räknas bl a sjukvårdskostnader och andra. Ideella skadeståndsposter är sveda och värk, lyte eller annat stadigvarande men samt olägenheter i övrigt till följd av skadan (5:1 p. 3 SkL). Med ideell skada förstås vanligen skadeverkningar som inte, allt fall efter någon allmänt erkänd måttstock, kan värderas i penningar, t.ex. genom den primära skadan uppkommet lyte (Lech, Halvar, Skadersättning för personskada, s. 15) I Sid, 5 kap 1 § 1 st p 1 stadgas att skadestånd för personskada omfattar ersättning för sjukvårdskostnad och andra kostnader för den skadelidande. Ersättningsgilla kostnader i lagrummets bemärkelse är först och främst sådana kostnader som syftar till att i största möjliga utsträckning neutralisera verkningarna av skadan i den skadelidandes dagliga livsföring. Kostnader för sjukvård i alla dess former inklusive läkemedel, egna och anhörigas resor i anledning av skadan, utgifter för särskild hjälp eller särskilda anordningar i hemmet, specialutrustning etc. är exempel på kostnader som faller inom bestämmelsen. Kostnaderna måste dock, i enlighet med grundläggande skadeståndsrättsliga principer, vara både nödvändiga och skäliga. Huruvida en kostnad är att betrakta som nödvändig eller inte far av- göras från fall till fall men generellt gäller att sjukvårdskostnader är underkastade en striktare nödvändighetsbedömning än vad som är fallet med övriga kostnader. En annan grundläggande princip är att endast merkostnader ersätts. Kostnader som den skadelidande skulle ha drabbats av oavsett skadan ersätts därmed inte såsom skadestånd. Samma princip gäller om den skadelidande haft lägre levnadskostnader än som annars hade varit fallet, i sådant fall skall skadeståndet i princip minskas i motsvarande mån.(jfr SOU 1995:33 s. 64 ff). Bestämmelsen omfattar kostnader i såväl förfluten tid som framtida kostnader. Kostnader i förfluten tid brukar inte vålla några problem, eftersom de vanligen brukar kunna styrkas med kvitto eller verifikat och ersätts normalt genom ett engångsbelopp. När det gäller framtida kostnader kan det emellertid bli något mer komplicerat. En sådan kostnad får uppskattas, eventuellt mot bakgrund av de kostnader som redan ligger i förfluten tid.(jfr Jfr NJA 1992 s. 642). Ersättning för framtida kostnader skall om möjligt beräknas som en separat post, eftersom gränsdragningen mellan vad som skall ersättas som framtida kostnader och vad som skall anses innefattat i eventuell ersättning för lyte och men ibland kan vålla problem.(prop. 1975:12 s. 146). När det gäller nivån på ersättningsbeloppen är den egentliga utgångspunkten, utifrån allmänna skadeståndsrättsliga principer, att alla kostnader som krävs för att den skadelidande skall kunna upprätthålla samma standard - oavsett på vilken nivå den låg tidigare - som innan skadans inträffande är att betrakta som ersättningsgilla. Målet rör visserligen inte ersättning för framtida inkomstförlust som behandlas i SkL 5 kap 1 §. Samma synpunkter som ligger till grund vid bedömningen av inkomstförluster torde dock kunna användas när det gäller förväntade utgiftsökningar på grund av invaliditet när egna arbetsinsatser omöjliggörs, vilket närmast är att hänföra till olägenheter av annan art varom mera nedan. Målet rör i stor omfattning sådana arbetsinsatser. PB var, som utredningen visat och som även enligt Ifs instämt i, en mycket händig människa som kunde klara av rätt många olika uppgifter inte bara i sin yrkesutövning utan även vid nödvändiga arbetsuppgifter på egen egendom. Det ekonomiska invaliditetsbegreppet är därmed lika viktigt i sådana frågor som vid en bedömning av inkomstförluster i förfluten tid. Bedömningen tar alltså sin utgångspunkt i den skadelidandes möjligheter att utnyttja sin kvarvarande arbetsförmåga och skadans ekonomiska verkningar i det enskilda fallet, i sig innefattande även en uppgift att begränsa skadeverkningar. Alla omständigheter som kan inverka på den skadelidandes arbets- eller insatsmöjligheter kan och skall vägas in i bedömningen. Den enskilt viktigaste bedömningsfaktorn torde vara den konstaterade egna insatsförmågan i förfluten tid jämförd med den framtida. Sveda och värk regleras i SkL 5 kap 1 § 1 st p 3 och gäller skadeföljder under akut sjukdomstid. Sveda och värk avser lidande av övergående natur. Är lidandet inte av övergående natur skall det ersättas som lyte och men. Något förenklat kan man säga att så länge ett sjukdomstillstånd inte är stabiliserat på ett sådant sätt att det går att bestämma huruvida det blir bestående eller inte faller det under regeln för sveda och värk Vid bestämmande av ersättningsbeloppet är Trafikskadenämndens hjälptabeller det enskilt viktigaste hjälpmedlet. Ett centralt begrepp vid bruk av nämnda tabeller är akut sjukdomstid. Trafikskadenämndens tabeller fick sin betydelse genom att HD i NJA 1972 s 81 fastställde deras auktoritet som vägledande praxis vid beräkning av ersättning för ideell skada. HD har upprätthållit denna ståndpunkt i senare praxis och nämnda tabellers betydelse underströks också i proposition 1975:12. Värt att notera är dock att tabellerna förvisso är att betrakta som vägledande, men på intet sätt bindande. Lyte och men eller •"fysiskt och psykiskt lidande --- av bestående art (lyte eller annat stadigvarande men)" regleras liksom sveda och värk i Sid 5 kap 1 § 1 st. Med "annat stadigvarande men" förstås bestående skadeföljder såsom smärta, rörelseinskränkningar av olika slag och/eller förlust av sinnesfunktioner. Gemensam nämnare är att den skadelidande inte längre kan "leva som andra", än mindre som tidigare. Ersättning kan utgå antingen engångsbelopp eller med livränta eller en kombination av båda. Liksom när det är fråga om sveda och värk är TSN:s tabeller vägledande vid bestämmande av ersättningsbeloppet. Ersättning för vad som betecknas som olägenheter i övrigt infördes genom lagstiftningen 1975 i samband med beslutet att ersättningen för framtida inkomstförlust skulle beräknas efter den ekonomiska invaliditeten. Även om det inte framgår av motiven till lagtexten torde ersättning för olägenheter endast förekomma vid invaliditet. Utmärkande för sådan ersättning är att den avser förluster på gränsen mellan ekonomiska och ideella. Uttalanden i förarbeten om vad sådan ersättning borde avse och hur den skulle beräknas var mycket svävande och det kunde knappast förutses hur tillämpningen skulle bli. En praxis stabiliserade sig i de nämnder som handlägger ärenden om invaliditet. Denna praxis tillmäts stor vikt vid domstolarna. Beloppen är betydande, vid lägre invaliditetsgrader ofta avsevärt högre än de som utgår för lyte och men. I NJA 1989 s. 389 uttalade HD, att ersättningen för övriga olägenheter var "en påbyggnad på menersättningen och inriktad på anspänning och andra besvär samt mindre förluster och ökade kostnader till följd av skadan". Liksom andra ersättningar för ideell skada bestäms också ersättning för olägenheter i första hand med schabloner, i andra hand genom tillägg för särskilda omständigheter. En del av de praktiska problemen består i att särskilja de talrika mindre förlusterna som ersätts schematiskt från dem som motiverar speciella tillägg i ersättningen. En väsentlig del av ersättningarna för olägenheter motsvarar ökad "anspänning i arbetet". Det antas att den som drabbas av en skada, även om skadan inte medför minskade kostnader, ofta behöver anstränga sig mer än tidigare för att behålla inkomsten. Även ändringar i "den dagliga livsföringen", t. ex. ökade besvär med reparationer av hus och bil eller i hushållsarbete, anses utgöra olägenheter. Dessa torde inräknas i schablonen. Även förlust av möjligheter till fritidsaktivitet – särskilt sport och friluftsliv – tycks kvalificera för ersättning för olägenheter. I NJA 1991 s. 642 utgick HD från att standardiserade normer skulle kunna användas för uppskattning av skadeföljder av ideell natur. Förlust av möjlighet att utöva fritidsaktivitet –eller hobbyverksamhet kunde emellertid enligt HD i vissa fall medföra avvikelser från den schablonmässiga bedömningen. Trafikskadenämndens praxis och cirkulär har kommit att bli den enskilt viktigaste källan till information om hur man beräknar de faktiska skadeståndsbeloppen vid ideell skada. I linje med uppgiften att verka för en enhetlig och skälig skadereglering har nämnden sedan mitten av 1960-talet utarbetat och upprätthållit en samling hjälptabeller till bestämmande av ersättning vid ideell skada. I NJA 1972 s 81 utdömde HD ersättning för sveda och värk i enlighet med nämnda tabeller och uttalade därvid följande: "Den av trafikförsäkringsföreningen rekommenderade norm som i målet åberopas av bolaget synes kunna, ---, godtagas såsom utgångspunkt vid bestämmande av ersättningsbelopp". Man bör dock notera att det var fråga om att använda tabellerna som utgångspunkt, HD uttalade vidare att i vissa fall måste visserligen individuella faktorer kunna påkalla till och med betydande avvikelser. Rättstillämpningen har alltså varit genomgående positiv till TSN:s tabeller som hjälpmedel vid bedömningar av ersättningar för ideell skada. Dock synes normerna inte ta tillräcklig hänsyn till avvikande förhållanden av den art som redovisats i målet. Det nu anförda tillämpat på förhållandena i målet medför följande bedömningar. Det torde med den ostridiga invaliditetsgraden inte råda oenighet mellan parterna att PBs liv även utanför yrkeslivet beskurits på ett omfattande sätt. Hans beskrivningar av sina erfarenheter av fysiska besvär när han genomför olika uppgifter i och omkring bostaden har inte bestritts. Samtliga kostnader avseende arbete på den egna fastigheten samt övriga uppkomna kostnader beträffande fastigheten och skötseln av denna är av sådan art att de skall hänföras till särskilda olägenheter. För särskilda olägenheter utges ersättning enligt av schabloner fastställda efter trafikskadenämndens tabeller. Som angetts ovan tillmäts dessa tabeller vanligen stor vikt av domstolarna och så kan ske även nu. Det kan konstateras att PBs uppgivna kostnader inte i alla delar blivit inkluderade i Trafikskadenämndens bedömning liksom inte heller sådana egenartade följder som PB drabbats av iakttagits. Det torde inte vara något hinder för en domstol att frångå Trafikskadenämndens bedömning och tillerkänna en skadelidande utökad ersättning om det finns särskilda skäl och kostnader att ta hänsyn till. De kostnader man i så fall bör beakta skall, enligt skadeståndsrättsliga principer, vara både nödvändiga och skäliga. Bedömningen blir således av bevis- och skälighetskaraktär. När det gäller ersättningsnormer inom socialförsäkringslagstiftningen har de andra utgångspunkter och kan knappast i förevarande sammanhang var vägledande. Tingsrätten erinrar om att det är ostridigt mellan parterna att PBs invaliditet är betydande, liksom också att If vitsordat att PB varit mycket händig tidigare och därför kunnat sköta mycket av nödvändiga uppgifter själv med egen arbetskraft. Dessa förhållanden blir därmed utgångspunkt för tingsrättens bedömningar av de olika posterna, liksom den skadeståndsrättsliga grundprincipen att ett skadestånd är tänkt att i största möjliga utsträckning neutralisera verkningarna av en skada i den skadelidandes dagliga livsföring. Utöver vad som If redan har betalat gör tingsrätten följande bedömningar. Det är inledningsvis tydligt att PBs inköp av en ny bostad påtagligt förenklat för honom att leva vidare med sitt påtvingade handikapp; utan detta hade någon förändrad bostadssituation inte varit påtänkt. De förändrade bostadsförhållandena har också besparat honom en hel del planerade åtgärder på den tidigare byggnaden vilka numera inte hade varit genomförbara för honom. Med den nyss nämnda utgångspunkten finner tingsrätten PB berättigad tillersättning för mellanskillnaden mellan kostnaden för den nya bostaden med avdrag för vad han kan få för den gamla. If har vitsordat 150 000 kr som skäligt i och för sig och utan annan utredning om värdet på den gamla fastigheten än vad som presenterats skall PB berättigas erhålla 150 000 kr. När det gäller andra engångskostnader finner tingsrätten det rimligt och skäligt att PB skall kunna leva vidare i en något så när oförändrad omgivning med t ex gräsmatta kring sin bostad vilket berättigar honom till ersättning för den investering i form av en åkgräsklippare, liksom med samma tanke en dammsugare. Ersättning skall utgå för dessa kostnader. Dock anser tingsrätten inte att en högtrycksspruta är vare sig nödvändig eller skälig kostnad. Vidare finner tingsrätten att de kostnader för den gamla fastigheten i form av en nödvändig reparation av vattenledningen är ersättningsgill enligt samma utgångspunkter, liksom också reparationen av taket. Tingsrätten erinrar om att enbart arbetskostnad ingår i yrkandena och att If får anses ha vitsordat att PB skadan förutan hade kunnat utföra arbetena själv. PB är sålunda berättigad till ersättning med (150 000 + 17 000 + 10 360 + 10 803 + 50 045) 238 208 kr När det härefter gäller kostnader för förfluten tid t o m den 1 september 2004 gör tingsrätten följande bedömningar. Några egentliga ersättningsgilla merkostnader i fråga om investeringar för uppvärmning finner tingsrätten inte motiverade, än mindre visade. Inte heller kan tingsrätten finna att ersättning utöver vad som utgår från socialförsäkringen för läkarvård och medicin kan motiveras. När det gäller städning, fönsterputsning, trädgårdsarbete och snöröjning - normala uppgifter i ett hushåll - har visserligen fakturor avseende erlagda kostnader vid ett fåtal tillfällen åberopats men som If invänt finns inga prisjämförelser. Dock kan i betraktande av dagens prisläge för hushållstjänster uppgivna kostnader inte anses ligga utanför en skälig nivå. Huruvida omfattningen av tjänsterna varit nödvändiga skall PB visa. Tingsrätten har ingen erinran mot den angivna omfattningen avseende städning och trädgårdshjälp medan fönsterputsning inte torde vara nödvändig endast vid två tillfällen per år, motsvarande en ersättning om 4 750 kr under fem år. Såvitt avser snöröjning är det allom bekant att de senaste åren varit rätt snöfattiga och knappast kan motivera högre ersättning än hälften av yrkat belopp, 12 000 kr. När det slutligen gäller övriga renoveringar har PB att styrka omfattningen av renoveringsbehovet. Han har inte kunnat visa annat än att han låtit byta ett fönster samt låtit utföra en del målningsarbeten. Ersättningen för detta får uppskattas till 7 000 kr. PB är således berättigad till ersättning för förfluten tid med sammanlagt (33 325 + 4 750 + 5813 +12 000 + 7 000) 62 888 kr När det gäller framtida årligen återkommande kostnader får samma bedömningsgrunder läggas som gällt redan uppkomna kostnader. Tingsrätten anser PB under denna rubrik vara ersättningsberättigad för fönsterputsning två gånger per år beräknat till 1 090 kr per år, trädgårdsarbete två tillfällen per år, snöskottning yrkat antal gånger årligen samt städning. I sist nämnda avseende har tingsrätten funnit PB berättigad till ersättning för en mer avancerad dammsugare till undvikande av att hans skador förvärras. Detta medför å andra sidan att behov av städning inte kan vara så omfattande som angetts och tingsrätten finner ersättning skäligen kunna gå ut för städning vid sex tillfällen årligen, avrundat till 4 300 kr per år. Tingsrätten har ingen erinran heller mot arbetskostnaden för framtida reparationer beräknas till 5 000 kr per år eller sammanlagt 12 781 kr årligen, allt uppräknat efter en kapitaliseringsfaktor om 16,515, eller totalt 211 078 kr. PB skall sammanfattningsvis sålunda tillerkännas ersättning ur trafikskadeförsäkringen med ytterligare 512 174 kr medan kravet i övrigt skall lämnas utan bifall. Från beloppet skall avräknas vad PB själv uppgett som redan erlagt 35 000 kr. Utöver vad som tidigare utgått ur trafikskadeförsäkringen skall alltså utgå 477 174 kr Tingsrätten delar Ifs uppfattning att ränta kan utgå med undantag som nämns härefter först från det stämningen delgavs bolaget, eftersom det inte varit tillräckligt preciserat dessförinnan. Kravet avseende ersättningsfastigheten kan vara räntelöpande först från dagen för huvudförhandling då kravet först presenterades. Vid angiven utgång i huvudfrågan skall PB tillerkännas ersättning för sina kostnader i målet. PB har under handläggningen inskränkt sin talan avsevärt och förlorat viss del. Han har ändock varit tvungen att gå till domstol för att få sin rätt. Han skall därför tillerkännas jämkad ersättning bestämd till två tredjedelar av kostnaden medan If skall stå sin kostnad i målet. ÖVERKLAGANDE, se bilaga 1. Överklagandeskrift ställs till Hovrätten för Västra Sverige men inges till tingsrätten senast den 16 december 2005. På tingsrättens vägnar |
|
Hosted by
Copyright © 2001-2011 Tomas Alsbro, Whiplash Info. All rights reserved. |