SkadePortalen / WhiplashInfo

[ Hem ] [ Upp ] [ About WhiplashInfo ] [ Behöver Du hjälp? ] [ Försäkring ] [ Juridik och Juristhjälp ] [ Läsvärt ] [ Om WhiplashInfo ] [ Whiplash - pisksnärt - nakkesleng ] [ Övrigt på WhiplashInfo ] [Bloggen] [Här kan du ställa frågor och läsa svar på det mesta om whiplash/pisksnärt]

	Sök på hela Webben Sök på Whiplash Info

 

Skadestånd vid personskada

av advokaten Mats Wikner, Falun

Skadestånd vid personskada

1. Vad är en personskada

2. Ersättningskällor

3. Grundregeln vid personskada

4. Bevisfrågor

5. Strikt ansvar mm

6. Ersättningsmöjligheter enligt 5 kap skadeståndslagen

A. Inkomstförlust

B Sjukvårdskostnader och andra utgifter

Privat sjukvård

Utlandsvård

Husdjur

Den skadades skyldigheter

Övriga merkostnader

Anhörigas kostnader

Engångsbelopp

C. Sveda och värk

Akut sjuktid

Skattefri ersättning

D. Lyte eller annat stadigvarande men

Engångsbelopp

Ögonskadegaranti

Ärr

Utseendemässiga skadeföljder vid amputationer

Skattefri ersättning

E. Olägenheter i övrigt

Ersättningen är skattefri.

ABC-modellen

Förlust av fritid

7. Ersättning vid dödsfall

8. Skadelidandens död under pågående skadereglering

9. Ersättning till närstående mm

Vilka är närstående?

10. Kränkningsersättning, 1:3 skadeståndslagen

11. Jämkning av ersättning

Medvållande

Jämkning vid trafikskador

Andra jämkningsgrunder

12. Ändrade förhållanden

A. Rättskraft

B. Omprövning av skadestånd som fastställts av domstol eller genom avtal

13. Preskription

14. Ränta

15. Skadeståndets bestämmande

Trafikskadenämnden

Ansvarsförsäkringens personskadenämnd

Statens skaderegleringsnämnd

TFA-nämnden

Patientskadenämnden

Läkemedelsnämnden

Brottsskadenämnden

Åklagare

PM 02-09-25 ANG NYHETER I SKADESTÅNDSLAGEN

Författare

1. Vad är en personskada

Som personskada räknas såväl kroppsliga som psykiska defekttillstånd som har framkallats med fysiska medel eller på annat sätt. Skada kan ha uppkommit genom förgiftning, strålning eller dylikt. Fysisk smärta utgör personskada. Skada på den psykiska hälsan (chock, depression, posttraumatiska neuroser etc) utgör också personskada. Det föreligger också personskada när den skadelidande avlidit till följd av skadehandlingen. För att psykiska besvär skall anses som personskada krävs att de ger en medicinsk påvisbar effekt, se NJA 1993 sid. 41, 1 och 2 samt NJA 1971 sid. 78.

2. Ersättningskällor

1. Vissa lagar t ex skadeståndslagen, trafikskadelagen, brottsskadelagen, Sjölagen, lag om ansvarighet för skada i följd av luftfart, produktansvarslagen, patientskadelagen, järnvägstrafiklagen, miljöskadelagen, lag om tillsyn över hundar och katter samt atomansvarighetslagen.
2. Försäkringar som antingen är kollektiva eller individuella. Exempel på försäkringar som kan ge ersättning är olycksfallsförsäkringar, livförsäkringar, sjukförsäkringar, sjukvårdskostnadsförsäkringar mm. Ansvarsmomentet i t ex hemförsäkringen.
3. Anställningsförmåner i form av Sjuklön, Sjukförsäkring, AMF-försäkring, ITP mm. Dessa anställningsförmåner bygger ofta på kollektivavtal.
4. Socialförsäkringssystemet exempelvis sjukpenning, ATP, AFP (folkpension) samt lag om arbetsskadeförsäkring mm.

3. Grundregeln vid personskada

Grundregeln vid personskada återfinns i skadeståndslagens 2 kap 1 §. Där stadgas att var och en som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar personskada skall ersätta skadan.

4. Bevisfrågor

Huvudregeln är att bevisbördan för skadevållarens handling, skadans omfattning, skadevållarens vårdslöshet, orsakssambandet samt adekvansen åvilar den skadelidande.

Vad gäller exempelvis jämkning, medvållande, nödvärn eller handlande under tjänsteplikt är huvudregeln att bevisbördan åvilar den skadeståndsskyldige.

Vad gäller beviskravet är rättsläget oklart. I vart fall vad gäller skadans omfattning och värde och orsakssambandet mellan en handling och den uppkomna skadan ställs relativt låga beviskrav. Man brukar tala om "klart mera sannolikt". Det räcker således ej med övervägande sannolikt (överviktsprincipen). Det finns en rad rättsfall där beviskraven har prövats. Se NJA 1977 sid. 176, NJA 1978 sid. 28 1, NJA 1981 sid. 622, NJA 1982 sid. 42 1, NJA 1990 sid. 3, NJA 1992 sid. 642 samt NJA 1992 sid. 740, 1 och 2.

Enligt RB 35:5 får skadans storlek uppskattas om full bevisning om skadan inte alls eller endast med svårighet kan föras. Uppskattning får också ske till skäligt belopp om bevisningen kan antas medföra kostnader eller olägenheter som inte står i rimligt förhållande till skadans storlek och det yrkade skadeståndet avser ett mindre belopp.

5. Strikt ansvar mm

I vissa avseende saknar den subjektiva sidan betydelse. Man ser endast till den objektiva sidan. Man brukar tala om strikt ansvar. Vårdslöshet är således inget krav för att ersättning skall utgå. Exempel på sådan lagstiftning är trafikskadelagen, patientskadelagen samt lag om tillsyn över hundar och katter.

I exempelvis sjölagen tillämpar man omvänd bevisbörda. Om skadehändelse inträffat åvilar det exempelvis befraktaren att visa att vårdslöshet ej föreligger.

6. Ersättningsmöjligheter enligt 5 kap skadeståndslagen

Vid vållande enligt 2 kap 1 § skadeståndslagen utgår ersättning enligt 5 kap samma lag. En rad andra lagar hänvisar också till 5 kap skadeståndslagen.

Skadestånd till den som har tillfogats personskada omfattar ersättning för

1. Inkomstförlust
2. Sjukvårdskostnader och andra utgifter
3. Sveda och värk
4. Lyte eller annat stadigvarande men
5. Olägenheter i övrigt

A. Inkomstförlust

Av 5 kap 1 §, 2 st. framgår att ersättning för inkomstförlust skall motsvara skillnaden mellan den inkomst som den skadelidande skulle ha kunnat uppbära om han icke hade skadats och den inkomst som han trots skadan har eller borde ha uppnått eller som han kan beräknas komma att uppnå genom sådant arbete som motsvarar hans krafter och färdigheter och som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till tidigare utbildning och verksamhet, omskolning eller annan liknande åtgärd samt ålder, bosättningsförhållanden och därmed jämförliga omständigheter. Vidare stadgas att med inkomstförlust likställs intrång i näringsverksamhet samt värdet av hushållsarbete i hemmet.

Av 5 kap, 3 § skadeståndslagen framgår att vid bestämmande av ersättning för inkomstförlust skall avräknas förmån som den skadelidande med anledning av förlusten har rätt till i form av ersättning enligt lagen om allmän försäkring, eller lagen om arbetsskadeförsäkring eller annan likartad förmån. Ersättning skall även avräknas i form av pension eller annan periodisk ersättning eller sjuklön om förmånen betalas av arbetsgivaren eller ersättning utgår p g a försäkring som är en anställningsförmån.

15 kap 4 § skadeståndslagen framgår också att ersättning för inkomstförlust fastställs i form av livränta eller engångsbelopp eller en kombination av båda. Är ersättningen av väsentlig betydelse för den skadelidandes försörjning skall den utgå som livränta om icke särskilda skäl talar däremot.

Det beräkningssätt som redovisas i lagstiftningen brukar kallas för differensmetoden.

Ofta leder en skadehändelse till att den utbildning personen i fråga genomgår försenas. Ersättning utgår då för förlust av skolor alternativt för försenat inträde i förvärvslivet. Förlust av skolor ersätts med cirka 36 000 kr per år. Försenat inträde i förvärvslivet ersätts med belopp motsvarande inkomstbortfallet. Ersättning för försenat inträde i förvärvslivet utgår om det återstår endast något eller några år av den yrkesinriktade utbildningen. Se NJA 1939 sid. 319 och NJA 1964 sid. 431. Som ovan nämnts ersätts förlust av skolor med standardiserat belopp som skall kompensera föräldrarnas merkostnader i anledning av förlusten av skolåret.

Förlust av värnpliktsförmån uppskattas till 70 000 kr per år före skatt.

Enligt lagtexten likställs inkomst med värdet av hushållsarbete i hemmet. Enligt praxis skall ersättning för sådan förlust motsvara kostnaden för den hjälp av utomstående som behövs anlitas på grund av skadan. Eventuellt kan ersättning också utgå för det merarbete som annan i hushållet får ta på sig i anledning av skadan.

Huvudregeln vid beräkning av inkomstförlust är sålunda att man gör ett hypotetiskt resonemang av vad den skadade skulle ha tjänat skadan förutan och jämför detta med vad han faktiskt uppbär. Mellanskillnaden utgör inkomstförlusten. Man skall således bland annat beakta förlust av vinstandel, ackordstillägg, naturaförmåner mm. Traktamenten skall beaktas såvida de är skattepliktiga.

Pensionsförlust skall ersättas. Det gäller både den pensionsförlust som kan uppstå avseende den allmänna pensionen (ATP och AFP) samt avtalspensionen. Det kan tidvis vara mycket svårt att beräkna pensionsförlusten. Framför allt är det svårt att få ett klart grepp om vad som kommer att hända långt framåt i tiden avseende avtalspensioner. Enda möjligheten är att kontakta pensionsgivaren och försöka utreda vad effekten blir av exempelvis en förtidspension eller liknande. Det kan också vara svårt att räkna ut pensionsförlusten för egna företagare som har tecknat pensionsförsäkringar.

Ett stort problem är när väldigt unga personer skadas och inte har hunnit ut i förvärvslivet eller ens påbörjat utbildning. Om de aldrig kommer ut i förvärvslivet, hur skall då inkomstförlusten beräknas? Ibland får man se till vad exempelvis syskonen haft eller har för sysselsättning. Man kan också se på hur släkten i övrigt har utbildat sig.

Som framgår av lagtexten samordnas inkomstförlusten med andra förmåner i form av sjuklön, ersättning från försäkringskassan mm. Det är således väsentligt att den skadade tillser att han har rätt sjukpenninggrundande inkomst hos försäkringskassan. Det är också viktigt att han tillser att han tillgodogör sig andra förmåner i form av t ex livränta från det allmänna eller ersättning från AGS-momentet i AMF-försäkringen. Försäkringsbolaget har rätt att avräkna dessa förmåner även om den skadade ej uppbär förmånerna men har rätt till dessa.

Vad gäller egna företagare kan det vara mycket svårt att beräkna inkomstförlusten. Ofta tar den egna företagaren ej ut hela överskottet i verksamheten i lön. Dessutom kan företaget vara under ett uppbyggnadsskede. Ännu ett problem är att tredjemansskador ej ersätts. Driver exempelvis en egen företagare som skadas verksamheten i aktiebolagsform utgår ej ersättning för skador som drabbar aktiebolaget. Ur skaderegleringssynpunkt är det bäst om den skadade driver verksamheten i enskild firma. Om verksamheten bedrivs i enskild firma skattar personen för hela överskottet. Drivs verksamheten i aktiebolagsform hävdar försäkringsbolagen alltid att det är en tredjemansskada. Jag får därvid hänvisa till rättsfallen i NJA 1975 sid. 533 och NJA 1975 sid. 275, det sk optikerfallet och tandläkarfallet.

Av lagstiftningen framgår att intrång i näringsverksamhet skall ersättas. I förarbetena till skadeståndslagen finns dock inga uttalanden som klargör hur gränsdragning mellan ersättning för intrång i näringsverksamhet och icke ersättningsbar tredjemansskada skall göras. Troligen gäller samma principer som jag ovan redogjort för.

Som också framgår av lagstiftningen skall inkomstförlust som blir bestående ersättas antingen som ett engångsbelopp eller som livränta. Det finns en särskild lag om ändring av skadeståndslivräntor som reglerar hur livräntorna skall förändras från år till år.

B Sjukvårdskostnader och andra utgifter

En förutsättning för att kostnader skall ersättas är att de är

1. Skadebetingade
2. Nödvändiga
3. Skäliga

Rätt till skadestånd finns för kostnader för i såväl förfluten tid som framtiden. Ersättningsgilla kostnader är framför allt sådana som syftar till att neutralisera verkningarna av skadan i den dagliga livsföringen. Som exempel kan nämnas kostnader för sjukvård, sjukhusvård, läkare, sjukgymnast, läkemedel mm.

Ersättning utgår endast för merkostnader,  se NJA 1976 sid. 103. Endast nödvändiga kostnader ersätts. Detta följer av den skadeståndsrättsliga principen att den skadelidande skall så långt som möjligt begränsa skadans verkningar. Kostnader för förfluten tid kan i allmänhet styrkas med kvitton eller verifikationer. Framtida kostnader får med hänsyn till osäkerheten om den fortsatta utvecklingen i regel uppskattas ungefärligt. Enligt NJA 1992 sid. 642 skall de kostnader som redan uppkommit få stor betydelse även vid bestämmandet av de framtida kostnaderna. I brist på sådana hållpunkter får ersättningen bestämmas utifrån 35 kap 5 § RB De vanligaste kostnaderna är kostnader för sjukvård, resor till och från sjukvården samt mediciner. Dessa ersätts alltid upp till högkostnadsskyddet. Högkostnadsskyddet är för sjukvård 900 kr, resor till och från sjukvård 1 500 kr (Dalarna) samt läkemedel 1 300 kr. Vid vård på sjukhus får den skadade betala en vårdavgift. Viss del av vårdavgiften ersätts. Viss del anses som inbesparade levnadskostnader i hemmet.

Privat sjukvård

Privat sjukvård ersätts i regel inte. När det gäller privat vård se dock NJA 1968 sid. 23. Ersättning för behandling hos kiropraktorer med flera som inte är anslutna till försäkringskassan ersätts inte om det inte är särskilt påkallat (exempelvis remitterat av läkare). Vård i hemmet ersätts om påkallat, se NJA 1976 sid. 103.

Utlandsvård

Utlandsvård ersätts i regel inte. När det gäller utlandsvård se dock NJA 1961 sid. 425. Utlandsvård var särskilt påkallat.

Husdjur

Tillsyn av t ex husdjur ersätts.

En vanlig kostnad är skötsel av hus och hem, ersätts i regel. Detsamma gäller påbörjade reparationer samt underhållskostnader på exempelvis ägd fastighet. När det gäller både reparations och underhållskostnader ersätts endast arbetskraftskostnaden. Se NJA 1992 sid. 642.

Ersättning för inkomstförlust är skattepliktig.

Den skadades skyldigheter

Ersättning för inkomstförlust är skattepliktig.

Som ovan nämnts flera gånger skall den skadade tillse att skadan begränsas så mycket som möjligt. Han har således en skyldighet att exempelvis ansöka om bostadsanpassning, handikappersättning, bilstöd mm. Bostadsanpassningen ansökes om hos kommunen. Handikappersättning och bilstöd hos försäkringskassan. Det finns också möjligheter till hjälpmedel mm hos landstinget och försäkringskassan.

Övriga merkostnader

Några merkostnader som ofta brukar diskuteras är merkostnader för mat, skötsel av egen skog och uppvärmning av fastighet. Många värmer upp sin fastighet med ved. De klarar inte av att hantera ved efter olyckan.

Kostnader för tjänster och varor som inte kunnat utnyttjas pga skadan utges i regel ej. Har t ex den skadade före skadetillfället beställt och betalat en semesterresa som inte kunde genomföras p g a skadan ersätts ej kostnaderna. Detsamma gäller t ex påbörjade kurser mm.

Anhörigas kostnader

Enligt skadeståndsrättslig praxis är huvudregeln att anhörigas kostnader ej ersätts. Man brukar hävda att det är en tredjemansskada. Är den skadade vuxen och skadorna livshotande brukar dock ersättning betalas för anhörigas resor och andra merkostnader samt inkomstförlust under en övergångsperiod. När det gäller barn som skadats behöver skadorna inte vara livshotande För att sådan ersättning skall utges. Se bl a NJA 1982 sid. 668.

Engångsbelopp

Kostnadsersättning för framtiden utges i regel som ett engångsbelopp. Man framräknar ett årsbelopp och kapitaliserar detta enligt vissa kapitaliseringstabeller. Kapitaliseringstabeller finns i lagboken.

C. Sveda och värk

Sveda och värk syftar på fysiskt och psykiskt lidande under den akuta sjukdomstiden efter skadan. Enligt Hellner skall det ses som ett slags "plåster på såret". Under posten sveda och värk ersätts således smärta och andra fysiska obehag liksom ångest, sömn och koncentrationssvårigheter, depressiva reaktioner, sexuella störningar mm, som visar sig under den akuta perioden. Ersättningen tar inte bara sikte på sådant lidande som själva skadan i sig innebär utan även på lidande som följer med olika slag av vård och behandling.

Sammanfattningsvis kan man således säga att ersättningen är beroende av skadans art, vårdform, smärtgrad vid behandling mm.

Trafikskadenämndens tabeller för ersättning tillämpas allmänt.

Akut sjuktid

Det är ofta svårt att avgöra den akuta sjuktidens längd. Akut sjuktid pågår så länge skadan inte är statisk. Skadan är statisk när den skadade blir helt återställd eller invaliditet uppstår.

Trafikskadenämndens tabell för sveda och värk skall tillämpas även vid skadeståndstalan i brottmål, oavsett brottets beskaffenhet, se NJA 1992 sid. 740.

Skattefri ersättning

Ersättning för sveda och värk är skattefri.

D. Lyte eller annat stadigvarande men

Skadeståndsposten lyte eller annat stadigvarande men avser bestående skadeföljder, d v s sådan som kvarstår efter den tidpunkt då den skadelidandes tillstånd har blivit stationärt. Skadeföljderna kan antas komma att påverka den skadade livet ut.

Ersättningen för lyte tar sikte på bl a den förödmjukelse som kan upplevad p g a vanställande kroppsfel, ärr, hälta, förlust av arm eller ben eller liknande.

Ersättningen för annat stadigvarande men avser andra framtida följder av skadan. Härvid kan nämnas bestående lidande och obehag som är förknippade med t ex rörelseinskränkning, dövhet, misstad eller nedsatt syn, lukt eller smak liksom talfel, nedsatt sexualförmåga, förlust av möjligheten att få barn mm.

Engångsbelopp

Skadestånd för lyte och men fastställs normalt i form av ett engångsbelopp. Ersättningen bestäms utifrån Trafikskadenämndens tabeller där avgörande faktorer är invaliditetsgrad och ålder. Ett nytt tabellverk började tillämpas halvårsskiftet 1996. Man fastställer invaliditetsgraden enligt detta tabellverk. Enligt nya tabellverket innebär 100 procents invaliditet att man är död. Enligt tidigare tabellverk kunde man ha över 100 procents invaliditet. Invaliditetsgraden utgör också grund för ersättning från olycksfallsförsäkringar.

Vissa skador ersätts separat enligt tabell. Exempelvis förlossningshinder, förlust av lukt- och smaksinne, förlust av mjälte, förlust av tand samt förlust av syn vid total förlust.

Ögonskadegaranti

Vid förlust av syn utgår även i regel en ögonskadegaranti. Garantin ger den skadade kompensation för de ekonomiska konsekvenser som uppkommer om ny skada eller sjukdom drabbar det oskadade friska ögat eller de skadade ögonen.

Ärr

Under ersättningsposten lyte och men ersätts också ärr. Det brukar kallas för kosmetiska defekter. Sedan några år tillbaka finns en hjälptabell för bedömning av ärr-ersättning. Den har upprättats av Trafikskadenämnden. Till hjälptabellen utges sammanställning över fotografier som påvisar olika typer av ärr.

Utseendemässiga skadeföljder vid amputationer

Numera finns också en hjälptabell för ersättning för utseendemässiga skadeföljder vid amputationer.

Skattefri ersättning

Ersättning för lyte och men är skattefri.

E. Olägenheter i övrigt

Med olägenheter i övrigt avses allmänna besvär av skadan på fritiden och i arbetet. Olägenhetsersättningen kompenserar exempelvis den ökade anspänning som krävs av den skadelidande för att han skall uppnå ett visst arbetsresultat. Skadestånd för olägenheter i övrigt täcker också risken för inkomstförluster genom tillfällig frånvaro från arbetet p g a obehag och andra besvär eller uttröttning p g a skadan. Det bör dock betonas att det avser endast smärre inkomstförluster. Till viss del kan även fördyrade levnadskostnader och förlust av fritidssysselsättning ersättas under denna punkt.

Ersättningen är skattefri.

ABC-modellen

Rent allmän använder man sig i dag av en s k ABC-modell när ersättningen fastställs.

1. A-momentet står för varaktiga och styrkta återkommande kostnader.
2. B-momentet står för anspänning i yrkesarbetet.
3. C-momentet står för övriga skadeföljder av ekonomisk eller ideell natur som inte har beaktats genom ersättning i annan form. Ersättningarna bestäms i regel till ett årligt belopp som kapitaliseras enligt kapitaliseringstabellerna. I moment C ingår också olägenheter på fritiden.

Moment A och moment C slås i regel ihop när ersättningen bestäms slutligen.

Moment B, anspänning i arbetet, är indelat i fyra nivåer. Nivåerna beror på den anspänning den skadade faktiskt upplever i arbetet.

ü       Nivå I = 1 700 kr. Skadan medför vissa besvär vid mindre frekvent förekommande sysslor. Skadan medför små problem i arbetet. Arbetet synes vara väl anpassat till skadan.

ü       Nivå II = 3 200 kr. Skadan medför en klar förändring av den skadades arbetssituation. Besvären är mer uttalade och/eller de besvärliga sysslorna är mer frekvent förekommande Jämfört med nivå 1. Skadan föranleder dock inte att fritiden behöver tas i anspråk för vila i någon större omfattning. Den skadade behöver kanske ibland ta hjälp av arbetskamrater. Det är närmast självklart att den skadade stannar kvar i sitt arbete.

ü       Nivå 111 = 4 800 kr. Påtagliga besvär vid frekvent förekommande arbetsuppgifter. Den skadade behöver göra täta avbrott för att orka med. Möjligheten att utnyttja fritiden är inskränkt på grund av att denna till en del måste användas för vila. Det är tveksamt om det kan begäras av den skadade att han eller hon arbetar i faktiskt omfattning.

ü       Nivå IV = 8 000 kr. Handikappet medför uppenbara svårigheter för den skadade att fungera i arbetet. Den skadade utför en prestation som objektivt sett är utöver vad som kan begäras av honom eller henne. Det kan antas att fritiden till stor del används för vila.

Årsbeloppet kapitaliseras i regel och betalas ut som engångsbelopp.

Förlust av fritid

Förlust av fritid ses också som en olägenhet. Jag får därvid hänvisa till NJA 1992 sid. 642 där den skadade inte längre kunde ägna sig åt sportdykning under fritiden. Högsta Domstolen fastställde ett årsbelopp om 500 kr som kapitaliserades.

7. Ersättning vid dödsfall

Enligt 5 kap 2 § skadeståndslagen utgår ersättning vid personskada som lett till döden för begravningskostnad och i skälig omfattning annan kostnad till följd av dödsfallet samt förlust av underhåll.

Man gör en ganska komplicerad beräkning för att bedöma eventuell förlust av underhåll. Jag får hänvisa till särskilt PM och beräkningar av underhåll. Dessa handlingar bifogas denna PM.

8. Skadelidandens död under pågående skadereglering

Avlider den skadelidande under pågående skadereglering utbetalas belopp avseende ekonomisk skada fram till dagen för dödsfallet. Framför allt är det fråga om inkomstförlust och merkostnader. De efterlevande kan dock ha rätt till ersättning enligt 5 kap 2 § skadeståndslagen för förlust av underhåll.

Vad avser skadestånd för ideell skada är huvudregeln att sådan ersättning bortfaller vid den skadelidandes död även såvitt avser tiden fram till dödsfallet. Endast om fordran har fastställts genom dom (behöver ej* vara lagakraftvunnen) eller avtal går fordringen vidare till arvingarna.

Vi är ett av de få länder i världen som har denna princip. Huvudregeln i andra länder är att ersättningen kan krävas ut av arvingarna.

9. Ersättning till närstående mm

Som jag tidigare nämnt utgår ersättning till person som drabbats av psykiska besvär utan någon kroppsskada. Jag får därvid hänvisa till NJA 1971 sid. 78. En person färdades med sina föräldrar i bil. De råkade ut får en trafikolycka. Båda föräldrarna omkom. Personen i fråga fick svära psykiska besvär.

Detta rättsfall har tolkats på följande sätt: Har en person bevittnat en nära anhörigs död eller bevittnat när en nära anhörig skadats allvarligt genom ett våldsbrott utgår ersättning för psykiska besvär. Ersättning har dock fram till 1993 ej ansetts kunna utgå till person som drabbats av psykiska besvär när han sett andra än nära anhöriga dödas eller skadas allvarligt genom våldsbrott. Se SOU 1995:33 sid. 131 ff. Fram till 1993 har även rättsfallet NJA 1979 sid. 620 tagits till intäkt för att underrättelse om att någon nära anhörig dödats eller skadats allvarligt inte är tillräckligt för att ersättning skall utgå för psykiska besvär.

En kvinna hade drabbats av psykiska besvär när hon underrättats om att hennes moder hade dräpts. Högsta Domstolen ansåg att det ej förelåg adekvat kausalitet mellan handlingen och besvären. De psykiska besvären hade således ej varit en beräknelig och typisk följd av händelsen.

Genom NJA 1993 sid. 41, 1 och 2 (plenumavgöranden) ändrades praxis. I det första avgörandet dömdes en man för bl a mord och grov våldtäkt sedan han först hade våldtagit och därefter dödat en sjuttonårig flicka. Föräldrarna och ett syskon tilldömdes 25 000 kr var i ersättning för psykiska besvär (sveda- och värkersättning). HD prövade bl a om detta utgjorde en tredjemansskada och huruvida adekvat kausalitet förelåg. Utan närmare argumentering kom HD fram till att ersättning skulle utgå. HD uttalade bl a att starka billighetsskäl talade för att skadestånd skulle utgå i detta fall. HD uttalade vidare att skadestånd skulle utgå även om de närstående inte har bevittnat dödsfallet eller i övrigt vistats på eller i närheten av brottsplatsen även om det har förflutit en viss tid innan de har fatt underrättelsen om det inträffade.

Från och med 1993 gäller således att person kan få ersättning för psykiska besvär som uppstått vid underrättelse om att en närstående blivit uppsåtligen dödad. Rättsfall se SOU 1995:33 sid. 137 ff.

Vilka är närstående?

Vilka personer som räknas som närstående får avgöras från fall till fall. Rättsläget är oklart.

Genom NJA 1996 sid. 377 har fastställts att ersättning kan utgå till närstående även om dödsfallet orsakats av vårdslöshet. En elvaårig pojke blev påkörd och dödad. Den påkörande dömdes för grovt vållande till annans död, grov vårdslöshet i trafik, grovt rattfylleri och grovt obehörigt avvikande från olycksplatsen. Föräldrarna och en syster yrkade ersättning för psykiska besvär samt inkomstförlust. HD utdömde ersättning för psykiska besvär och inkomstförlust. Här kan dock konstateras att system var närvarande när olyckan inträffade. Föräldrarna kom till platsen strax efter olyckan. Huruvida detta haft någon betydelse för utgången i målet är svårt att svara på.

I det s k Klippanmålet utdömde HD 1996 20 000 kr till nära anhöriga som var bosatta utomlands. I detta fall var det fråga om mord.

Leksands tingsrätt utdömde 100 000 kr till en pappa vars hustru mördat två barn.

Hellner har i Juridisk Tidskrift nr 1 1995/96 sid. 94 skrivit en artikel om psykiska besvär.

10. Kränkningsersättning, 1:3 skadeståndslagen

Ersättning enligt 1:3 utgår för oro, obehag och integritetskränkning.

Vad gäller ersättning enligt 1:3 får jag hänvisa till framför allt Brottsoffermyndighetens och Ansvarsförsäkringens personskadenämnds praxis.

Kränkningsersättning kan ej utgå till närstående.

HD utdömde den 21 maj 1997 ersättning till en person som blivit påkörd och svårt skadad. Den påkörande hade fällts till ansvar för grovt rattfylleri, vållande till kroppsskada, grovt brott samt obehörigt avvikande från trafikolycksplatsen, grovt brott. HD konstaterade att de måste ha stått klart för den påkörande att den påkörde kunde ha blivit svårt skadad. Trots detta lämnade den påkörande platsen. Han hade därigenom kränkt den påkördes människovärde. Ersättningen bestämdes till 90 000 kr.

PM angående kränkningsersättning bifogas.

11. Jämkning av ersättning

Medvållande

Enligt 6 kap 1 § skadeståndslagen kan skadestånd med anledning av personskada jämkas om den skadelidande själv uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet medverkat till skadan. Jämkningsmöjligheterna är av mycket begränsad praktisk betydelse. Att den skadelidande uppsåtligen medverkat till skada på sig själv torde vara väldigt ovanligt. I sådant fall kan man ju tala om samtycke och ersättningen bortfallet då helt. För att en vårdslöshet skall anses som grov skall den vara av mycket allvarligt slag. I förarbetena har sagts följande. "Endast när den skadelidandes handlande vittnar om en betydande hänsynslöshet eller nonchalans som har medfört avsevärd risk även för andra än honom själv eller när han har visat uppenbar likgiltighet för sitt eget liv eller sin egen hälsa torde det bli aktuellt att jämka skadeståndet på denna grund".

Av 1 kap 1 § skadeståndslagen framgår dock att finns det annat stadgat skall detta tillämpas. Exempel på avvikande medvållanderegler finns i trafikskadelagen jämfört med 6 kap 1 § andra meningen skadeståndslagen. Skadestånd till förare av fordon kan jämkas om personen gjort sig skyldig till rattfylleri och därvid genom vårdslöshet medverkat till skadan.

Avvikande regler finns också i 2 kap 6 § järnvägstrafiklagen samt luftfartslagen. Samma gäller produktansvarslagen samt brottsskadelagen. Brottskadeersättning kan sättas ned eller bortfalla om särskilda skäl föreligger med hänsyn till att den skadelidande genom sitt uppträdande i samband med brottet eller på annat liknande sätt uppsåtligen eller av oaktsamhet ökat skaderisken.

I de undantagsfall där jämkning kommer i fråga tillämpas 6 kap 1 §, 3 st skadeståndslagen. Jämkning skall således ske efter vad som är skäligt med hänsyn till graden av vållande på ömse sidor och omständigheterna i övrigt. Om den skadelidande har medverkat till personskadan uppsåtligen skall enligt förarbetena jämkning ske.

Vid uppsåtlig medverkan av barn eller psykiskt sjuka skall jämkningsregeln tillämpas restriktivt.

Om den skadelidande har medverkat genom grov vårdslöshet är det inte lika klart att jämkning skall ske.

Vid medverkan av barn eller psykiskt sjuka torde jämkning ej ske vid grov vårdslöshet.

Inom försäkringsbranschen upprättades 1978 en promemoria om jämkning av ersättning för personskada vid trafikolyckor. Enligt denna promemoria är huvudregeln vid uppsåtlig medverkan att någon ersättning ej skall utgå. I detta sammanhang kan nämnas NJA 1993 sid. 522 där HD beslutade om jämkning till 2/3 av trafikskadeersättning för personskada som tillfogades en bilförare när han under inflytande av psykisk sjukdom försökte ta livet av sig i trafiken. Vidare framgår av promemorian att det rekommenderas att ersättning till skadelidande vid medverkan genom grov vårdslöshet jämkas till 1/3 eller hälften beroende på svånghetsgraden av den grova vårdslösheten. Har den skadade gjort sig skyldig till rattfylleri i kombination med vårdslöshet föreslås jämkning till 2/3 eller hälften vid "normal vårdslöshet" och till hälften respektive 1/3 vid "svår vårdslöshet" som inte är grov. Något vägledande avgörande om hur jämkning bör göras i dessa fall finns ännu inte i domstolspraxis.

Om någon som avlidit till följd av en skadeståndsgrundande handling har uppsåtligen medverkat till dödsfallet torde i regel ojämkad ersättning utgå till de efterlevande.

Jämkning vid trafikskador

Vad gäller trafikskador (och som också framgår av ovan nämnda promemoria) tas mycket stor hänsyn till den skadades sociala trygghet och sociala situation. Trafikskadenämnden har uttalat att oavsett jämkningsgrad bör den skadade vara tillförsäkrad sådan inkomstnivå att den verkliga inkomsten tillsammans med ersättningen från trafikförsäkringen inte kommer att understiga 90 % av inkomstunderlaget såsom oskadad. Trafikskadenämnden uttalar vidare att ersättning för ideell skada (sveda och värk, lyte och men samt olägenheter i övrigt) och för smärre kostnader bör kvotdeljämkas fullt ut. Någon begränsning av jämkningen bör alltså inte göras. Ersättning för vårdkostnader och liknande till skadade som är i behov av hjälp eller vård bör överhuvud taget inte jämkas. Sammanfattningsvis kan man således säga att praxis i dagsläget är den att den ideella ersättningen jämkas fullt ut. Skadestånd för inkomstförlust jämkas till 90 procent av inkomstunderlaget upp 7,5 basbelopp. Därefter kan större jämkning ske. Kostnad för vård mm jämkas inte över huvud taget.

I utredningsbetänkandet till 1978 års brottsskadelag anfördes förenklat uttryckt att den ideella ersättningen kunde jämkas men ej den ekonomiska. Praxis hos Brottsoffermyndigheten är således vad jag förstår att den ideella ersättningen jämkas men ej ersättningen för kostnader och inkomstförlust.

Andra jämkningsgrunder

Andra jämkningsgrunder finns i bl a 2:2, 2:3 samt 6:2 skadeståndslagen. Enligt 2:2 skadeståndslagen kan ersättningen jämkas för det fall person som vållar skadorna ej fyllt 18 år. Man gör en skälighetsbedömning med hänsyn till ålder, utveckling, handlingsbeskaffenhet, föreliggande ansvarsförsäkring och omständigheterna i övrigt. Enligt 2:3 skadeståndslagen gäller samma jämkningsgrunder för den som vållat skada under inflytande av allvarlig psykisk störning. Enligt 6:2 skadeståndslagen kan jämkning ske av oskäligt betungande skadestånd. Här skall beaktas den skadelidandes behov av skadeståndet och övriga omständigheter.

12. Ändrade förhållanden

A. Rättskraft

Som bekant vinner ett domstolsavgörande rättskraft om det inte överklagas i rätt tid. Rättskraften. är begränsad till den sak som avses med den väckta talan. Detta möjliggör för den skadelidande att dela upp sina skadeståndsanspråk på olika processer.

Den skadelidande kan således dela upp sina ersättningskrav i olika processer vad avser olika skadeståndsposter. Den skadelidande kan således i en process få exempelvis kostnadsanspråken prövade. I en annan process kan han få ersättning för sveda och värk prövade. Den skadelidande behöver ej förbehålla sig rätten att återkomma avseende andra ersättningsposter. Vill den skadelidande dock återkomma beträffande den ersättningspost som redan är prövad måste han förbehålla sig den rätten. Förbehåll blir dock ej gällande om motparten motsätter sig förbehållet.

Som preskriptionsavbrytande åtgärd är det dock alltid viktigt att förbehålla sig rätten återkomma beträffande andra ersättningsposter än de i målet prövade.

Den skadelidande kan också dela upp olika tidsperioder i olika rättegångar. Man kan således begränsa ersättningen till en viss tidsperiod. Även här är det viktigt att tillse att den skadelidande förbehåller sig rätten att återkomma senare med hänsyn till risken för preskription.

Rättskraften omfattar inte bara sådana omständigheter som åberopas i målet utan även sådana som inte åberopas men varit möjliga att åberopa. Detsamma gäller försummelse vad avser bevisningen.

Omständigheter som inträffar efter avgörandet omfattas inte av rättskraften.

Ofta fastställs skadeståndsersättning genom avtal. Avtalet kan angripas genom t ex 36 § avtalslagen eller förutsättningsläran. Man kan givetvis avtala om att viss ersättningsperiod skall prövas nu och annan ersättningsperiod senare. Man kan också avtala om att olika skadeståndsposter skall prövas vid olika tillfällen.

Här skall särskilt uppmärksammas att i de riktlinjer för försäkringsbolagens skadereglering som bolagen utarbetat år 1980 skall bolagen snarast ändra sådana ärenden som efteråt visat sig blivit felbedömda. Bolagen har alltså en skyldighet att rätta en felaktig bedömning av ersättningsfrågan som beror på förbiseende, misstag eller dylikt.

B. Omprövning av skadestånd som fastställts av domstol eller genom avtal

Enligt 5 kap 5 § skadeståndslagen kan omprövning ske av avtal eller dom endast vad gäller frågan om inkomstförlust eller förlust av underhåll. Omprövning kan således ej ske av ideell ersättning eller kostnader. För att ändring skall kunna ske av ett fastställt skadestånd krävs att de förhållanden som legat till grund för skadeståndets bestämmande har ändrats väsentligt. Omprövningen skall grunda sig på nytillkommande omständigheter.

Enligt ordalydelsen 1 5 kap 5 § står det att ersättning som utgår kan jämkas. Trafikskadenämnden har dock ändå ansett att ersättning som fastställts till 0 kr kan jämkas.

13. Preskription

Anspråk på ersättning för personskada är som huvudregel underkastade den vanliga tioårspreskriptionen om inte annat är stadgat i lag. Jag får därvid hänvisa till preskriptionslagen från 1981.

I § 3 denna lag finns en särskild bestämmelse om fordran på skadestånd i anledning av brott. Fordran på skadestånd preskriberas aldrig före utgången av tiden för åtalspreskription. Är frågan om ansvar för brottet avgjord dessförinnan löper en preskriptionstid om ett år från domen. Detta givetvis under förutsättning att tioårsregeln överskrids.

I flera lagar stadgas dock om betydligt kortare preskriptionstider. I exempelvis sjölagen föreligger en tvåårsregel. I trafikskadelagen föreligger en treårsregel.

Vad gäller trafikskadelagen har preskriptionsfrågorna vållat mycket stora problem. Ingen vet riktigt i dag vad som gäller.

Trafikskadenämnden har uttalat att för det fall trafikförsäkringsbolaget påtagit sig skadeståndsskyldighet gäller preskriptionslagens regler. Specialpreskription tillämpas då ej vad gäller trafikskadan.

Dessutom har diskuterats huruvida det överhuvudtaget finns någon yttersta tidsgräns för ersättningsanspråk avseende trafikskador. Huvudregeln är att den skadelidande måste väcka talan inom tre år från det att han fick kännedom om att fordringen kunde göras gällande. I vart fall måste han väcka talan inom tio år från det att fordringen tidigast hade kunnat göras gällande. Försummas detta är rätten till talan förlorad. Dröjer det exempelvis 15 år innan man förstår att han fatt en skada som är ersättningsgill torde fordringen ej varg preskriberad förrän tre år löpt från den tid då man förstått att man kunde göra ersättningsanspråken gällande.

Av 14 § Brottsskadelagen framgår att ansökan om brottskadeersättning skall göras inom två år från det att brottet begicks. Föreligger dock särskilda skäl kan ansökan prövas även om den har kommit in senare. Se den praxis som utvecklats hos Brottsoffermyndigheten.

14. Ränta

Huvudregeln vad avser ränta på skadestånd finns l 4 § 2 st räntelagen. Ränta utgår på förfallet belopp från den dag som infaller en månad efter det att borgenären framställt krav på ersättning och lagt fram utredning som med hänsyn till omständigheterna skäligen kan begäras av honom. Se bifogad PM.

Av 4 § 4 st framgår att ränta på fordran som avser skadestånd i anledning av uppsåtligt brott och som inte skall utges som livränta utgår från den dag då skadan uppkom.

Enligt 6 § beräknas räntan utifrån riksbankens diskonto med tillägg av 8 procentenheter.

15. Skadeståndets bestämmande

I Sverige är det vanligast att det är försäkringsbolagen som reglerar skadorna. Det är ytterst sällan skadestånd prövas i domstol. I Sverige har man ett nämndsystem som är ovanligt i andra länder.

Trafikskadenämnden

Trafikskadenämnden är rådgivande vad avser trafikskador. Nämnden eller föregångaren till Trafikskadenämnden inrättades 1936. Trafikskadenämndens uppgift är att verka för en enhetlig och skälig skadereglering. Vissa ärenden skall enligt trafikförsäkringsförordningen alltid prövas av Trafikskadenämnden. Uppgår invaliditetsgraden till 10 procent eller mer skall ärendet alltid prövas av Nämnden. Vissa inkomstförluster skall också alltid prövas av nämnden. Den skadade kan också begära att frågor underställs Trafikskadenämnden för prövning. Trafikskadenämnden består av en ordförande och fem vice ordföranden samt 12 lekmannaledamöter och 12 bolagsledamöter. Ordföranden utses av regeringen. Övriga ledamöter utses av Finansinspektionen. Vissa frågor av principiell betydelse handläggs av Trafikskadenämndens råd. Till Nämnden är två sakkunnigläkare knutna. Av de 15 000 ärenden som behandlades av Trafikskadenämnden under 1986 - 1990 fördes endast 26 fall till domstol. Tendens är dock att domstolsprövningsfallen ökar.

Ansvarsförsäkringens personskadenämnd

Ansvarsförsäkringens personskadenämnd inrättades år 1947. Denna nämnd skall verka för enhetlig och skälig personskadereglering såvitt avser försäkring som innebär att den försäkrade är berättigad till ersättning i anledning av personskada enligt skadeståndsrättsliga grunder, undantaget trafikförsäkringen.

Statens skaderegleringsnämnd

Statens skaderegleringsnämn avger yttranden i ersättningsärenden som prövas av Kammarkollegiet. Det rör sig främst om trafikskadereglering på det statliga området.

TFA-nämnden

TFA-nämnden prövar frågor i anledning av trygghetsförsäkring vid arbetsskada (en del av AMF-försäkringen). Försäkringen grundas på en överenskommelse mellan SAF, LO och PTK. Försäkringsgivare är AMF Trygghetsförsäkring som är ett konsortium bestående av flera större försäkringsbolag. Försäkringstagare är arbetsgivare som tecknat försäkringen. Försäkringsskyldigheten regleras i kollektivavtal. Motsvarande försäkringsskydd finns inom det kommunala och landstingskommunala området. TFA är en typ av ansvarsförsäkring som i stort sett utger ersättning enligt skadeståndsrättsliga principer. Det går att väcka talan mot AMF Trygghetsförsäkring vid domstol. Tvister om ersättning från försäkringen kan hänskjutas till TFA-nämnden. Är man missnöjd med TFA-nämndens beslut kan parterna hänskjuta tvisten till avgörande av särskild skiljenämnd.

Patientskadenämnden

Patientskadenämnden prövar frågor om behandlingsskador. Ersättningen bestäms huvudsakligen enligt skadeståndsrättsliga principer. Patientskadenämnden prövar tvistiga ersättningsfall. Det finns en patientskadelag som styr möjligheten till ersättning mm. Tvister om ersättning kan föras till allmän domstol. Man kan dock först låta Patientskadenämnden pröva frågan. De offentliga sjukvårdshuvudmännen har gemensamt åtagit sig att svara för en patientförsäkring.

Läkemedelsnämnden

Läkemedelsskadenämnden prövar läkemedelsskador. Samtliga på den svenska marknaden verksamma läkemedelsföretag har från och med den 1 juli 1978 åtagit sig att genom en särskild läkemedelsförsäkring lämna ersättning för sjukdomar och annan skada av kroppslig art som orsakas av läkemedel. Försäkringsgivare är Trygg-Hansa. Tvistiga ersättningsfall kan hänskjutas till Läkemedelsskadenämnden. Är man inte nöjd med Läkemedelsskadenämndens utlåtande kan man få saken prövad i skiljeförfarande .

Brottsskadenämnden

Enligt brottsskadelagen 13 § skall det finnas en nämnd som avgör ärenden om brottskadeersättning vilka är av principiell betydelse eller annars av större vikt. Nämnden utses av regeringen. Beträffande brottskadeersättning kan det särskilt framhållas att Brottsoffermyndighetens eller nämndens beslut ej kan överprövas. Ersättningen kan inte heller prövas i domstol.

16. Åklagarens skyldigheter avseende enskilt anspråk p g a brott.

Åklagare

Åklagaren har, att under vissa förutsättningar, en tjänsteplikt att förbereda och utföra talan om enskilt anspråk p g a brott. Åklagaren är förhindrad föra skadeståndstalan mot annan än den tilltalade. Enligt lagens förarbeten avses med anspråk p g a brott talan som grundar sig "uteslutande på brottet". Åklagaren är dock ej oförhindrad att åberopa även andra omständigheter än den som anförts för åtalet. Av NJA 1994 sid. 306 framgår att åklagaren är oförhindrad åberopa jämväl omständigheter utanför gärningsbeskrivningen.

PM 02-09-25 ANG NYHETER I SKADESTÅNDSLAGEN

Skadeståndslagen har gjorts om till vissa delar från och med den 1 januari 2002. Förändringarna gäller endast skador som inträffar från och med den 1 januari 2002. Tidigare skador regleras enligt gamla regelverket.

Begreppen sveda och värk och lyte och men ändras endast redaktionellt för att det klar och tydligt skall framgå att ersättning utgår både för fysiska och psykiska skador.

Ersättningsposten olägenheter i övrigt avskaffas. En ny ersättningspost som kallas särskilda olägenheter införs.

Från och med den 1 januari 2002 skall således ersättning för men i princip även omfatta det som tidigare ersattes under posten olägenheter i övrigt. B- och C-momenten i den gamla ABC-modellen ingår således i ersättningen för men.

Trafikskadenämnden har upprättat tre stycken tabeller som kommer att användas för fastställande av ersättningen.

Tabell 1 används för de skadelidande som efter trafikskadan har återgått i arbete med minst 25 procent. I tabellbeloppet ingår ersättning för anspänning i arbete och den dagliga livsföringen i övrigt.

Tabell 2 används för skadelidande som inte återgått i arbete efter trafikskadan.

Tabell 3 avser endast ersättning för anspänning i arbetet. Denna tabell utgör skillnader mellan ersättningsbeloppen i tabellerna 1 och 2 och skall användas när den skadelidande återgår i arbete efter det att ersättning redan har bestämts enligt tabell 2.

Vad gäller delprövningar kan man utgå ifrån tabellbeloppen.

Observera således att tabell I är tillämplig från det att man återgått i arbete med 25 procent eller däröver.

Man har använt den kvinnliga kapitaliseringstabellen när beloppen fastställts. Detta gynnar manliga skadade.

Risk för framtida inkomstförlusten skall ersättas under posten inkomstförluster. Tidigare ersattes dessa risker under B-momentet.

Risk för fördyrade levnadsomkostnader ersattes tidigare under C-momentet. Dessa skall ersättas under merkostnader i framtiden.

Systemet innebär således att ersättningssystemet blir tydligare och klarare.

Ersättningsposten särskilda olägenheter skall enligt förarbetena framför allt tillämpas när den skadelidande drabbas av ökad anspänning i arbetet av betydande grad. Det skall röra sig om påtagliga besvär vid frekvent förekommande arbetsuppgifter eller när den skadelidande har uppenbara svårigheter att fungera i arbetet. Ersättning för särskilda olägenheter kan också utgå om den skadelidande i sin dagliga livsföring besväras i så hög grad att schabloniserad ersättning inte kan anses utgöra en tillräcklig kompensation. Enligt förarbetena skall ersättning för särskilda olägenheter utgå endast i undantagsfall.

En fråga som särskilt diskuterats är om särskild ersättning skall utgå för förlust av fritidsintressen. HD har i ett rättsfall från 1992 fastställt särskild ersättning till en person som inte kunde ägna sig åt sportdykning på fritiden i anledning av en skada. Man fastställde ett årsbelopp om 500 kr.

Enligt förarbetena till nya skadeståndslagen skall även fortsättningsvis i undantagsfall ersättning kunna utgå för förlust av fritidsintressen. Huvudregeln är dock att ersättningen ingår i menbeloppet.

En annan nyhet i lagstiftningen är att nära anhörig till den som dödas genom skadeståndsgrundande handling har rätt till ersättning enligt skadeståndsrättsliga principer. Det är i första hand frågan om sveda- och värkersättning för psykiska besvär. Ersättning kan dock även utgå beträffande de andra ersättningsposterna. Det spelar ingen roll om det är ett uppsåtligt brott eller ett vårdslöshetsbrott. Även vid trafikskador kan ersättning utgå till anhöriga.

I förarbetena säger man också att beviskraven inte skall sättas särskilt högt. Man hänvisar till ett HD-avgörande från år 2000 som säger att vid anhörigs dödsfall uppstår som regel alltid psykiska besvär för anhöriga. Däremot föreligger ingen bevislättnad om det blir bestående skador för den anhörige. Bevislättnaden skall heller inte tillämpas om yrkandena ligger betydligt över den praxis som finns beträffande ersättningen.

Vilka är då närstående? Det framgår inte klart av förarbetena eller lagtexten vilka som är närstående. Enligt förarbetena tar man dock främst sikte på make, registrerad partner, sambo, barn och föräldrar.

Kan ersättning även utgå om personen i fråga inte avlider? Enligt förarbetena kan ersättning även i undantagsfall utgå till anhöriga om personen i fråga blivit allvarligt skadad. Ersättning kan t ex utgå när en anhörig hamnar i livslång koma eller när personen i fråga bevittnar ett allvarligt våldsangrepp på den anhörige.

En annan nyhet är att omprövningsrätten utvidgas. I dagsläget föreligger endast rätt till omprövning vad gäller inkomstförlust och förlust av underhåll. Omprövningsrätten kommer nu att omfatta samtliga ersättningsposter. Det krävs då en väsentlig förändring för att omprövning skall kunna komma till stånd. D v s det är samma regler som gäller i dag för inkomstförlust och förlust av underhåll.

Detta medför att när en skada slutregleras måste klart och tydligt anges vad försäkringsbolaget betalat ersättning för.

En annan nyhet är att arvsrätt införs beträffande ideellt skadestånd. I dagsläget kan dödsboet få ersättning för kostnader och inkomstförlust fram till dödsdagen. Däremot kan arvingarna ej ärva eventuell rätt till ideell ersättning. En sådan rätt införs med nya lagstiftningen. Detta gäller även kränkningsersättning. En förutsättning för att rätten till ersättning skall kunna gå över på arvingarna är dock att den skadelidande har framställt ett krav på ersättning före dödsfallet.

Kostnader för anhöriga skall ersättas i större omfattning. Man tänker då i första hand på ersättning för kostnader och inkomstförlust den anhörige gör på grund av sjukbesök och omvårdnad om den skadade.

Enligt den praxis som gäller enligt gamla skadeståndslagen har ersättning främst betalats när den anhörige gör sjukbesök under den akuta sjuktiden. För längre perioder har ersättning utbetalats om skadelidande är barn eller om skadorna är livshotande.

Ersättning enligt den nya lagen skall betalas endast om det är skäligt. Detta till skillnad mot huvudregeln att ersättning för kostnader skall betalas fullt ut.

Vissa justeringar görs beträffande lagregeln om kränkningsersättning. I stort sett kodifierar man gällande praxis. Man gör även lagtexten tydligare.

Författare 

Advokat Mats Wikner,

Advokatfirman Sylwan och Fenger-Krog

Box 43

791 21 Falun

Hosted by           Skyddas av

Copyright © 2001-2011 Tomas Alsbro, Whiplash Info. All rights reserved.