SkadePortalen / WhiplashInfo

Hem ] Upp ] About WhiplashInfo ] Behöver Du hjälp? ] Försäkring ] Juridik och Juristhjälp ] Om WhiplashInfo ] Skadereglering - Inledning ] Whiplash - pisksnärt - nakkesleng ] Övrigt på WhiplashInfo ] [Bloggen] [Här kan du ställa frågor och läsa svar på det mesta om whiplash/pisksnärt]

Google

 

 

Sök på hela Webben

Sök på Whiplash Info

 

Hem
Upp
Att leva med smärta
Communicating Justice Providing Legitimacy
Forskning till Salu
Försäkringsmedicin - Lärobok
Kausalitet
Låsningar och lösningar i svenskt arbetsliv
När livet tog en annan väg
Om Arvodkaterna
Personskadehandboken
Rehabilitering: från tyst kunskap till profession
Ruinmakarna
Rångivarna
Rättssäkerhet inom socialrätten
Shamanens Sång
Skadad i trafiken
Skambankerna
Skrik, suckar och sidointriger
Smerter - en lærebog
Stigfinnaren
Sverige som rättstat
Tjuvarnas Marknad
Trafikmedicin för socialtjänsten
Trafikskadelagen
Ut ur dimman

Forskning till Salu

"Forskning till Salu" av professor Johan Thyberg

En Granskning av Karolinska Institutets Dolda Agenda

SAMMANFATTNING

År 1995 bildades genom regeringsbeslut och tilldelning av skattemedel Karolinska Institutet Holding AB (KIHAB). Detta kan sägas ha varit startpunkten för en kommersialiseringsvåg av osedvanlig omfattning, både med nationella och internationella mått mätt. Under åren därefter har KIHAB bildat ett flertal dotterbolag som engagerat sig i en stor variation av affärsmässiga aktiviteter inkluderande sådant som: (1) patentering och licensiering av forskningsresultat från KI; (2) bildning av nya företag utgående från forskning vid KI; (3) finansiering av nystartade företag både från KI och utifrån; (4) uthyrning av lokaler och tung apparatur inom KI till företag grundade av KI-professorer; (5) byggande av forskningsparker där företag kan etablera sig i direkt anslutning till KI; (6) försäljning av forskningstjänster och resurser av olika slag; (7) utbjudande av kompetensutvecklingskurser inom medicinska områden till företag och organisationer; (8) fördelning av medel från bioteknik- och läkemedelsbolag till forskningsprojekt som förväntas bidra till bolagens produktutveckling. Därtill kommer sådant som att KI låtit stora läkemedelsbolag etablera egna forskningsgrupper inom KI (fallet Sven Ove Ögren och Astra) samt att KI i samarbete med sådana företag bildat hela KI-institutioner som företaget enligt avtal haft kontroll över (fallet CGB och Pharmacia). Inte minst iögonenfallande är också att KI självt och med hjälp av externa källor satsat mångmiljonbelopp på KI-professorer vilka grundat bolag som KI på olika sätt har ägarintressen i. I extrema fall kan det även vara så att forskaren själv eller medarbetare till denne inte bara arbetar heltid på KI utan även har funktioner som VD, vetenskaplig chef eller liknande i bolaget. Lika anmärkningsvärt är att dessa intressekonflikter ofta inte rapporteras enligt gällande regler vare sig till KI eller till tidskrifter där forskningsresultat publiceras. Det är knappast någon överdrift att påstå att jävskulturen satts i system både på individ- och institutionsnivå. De högsta företrädarna för KI har suttit och sitter i ledningen för KIHAB och flera av dess dotterbolag och är sålunda väl informerade om de kommersiella aktiviteter som pågår och de bindningar som finns. Man ser dock mellan fingrarna med detta och agerar inte ens mot uppseendeväckande underlåtelser att rapportera bisysslor och intressekonflikter. Än mindre gör man något för att eliminera dessa.

Även om de förändringar som beskrivits här inte skett plötsligt utan över en tidsperiod om flera år representerar de en betydande omvälvning. Tyvärr måste också konstateras att detta fått fortgå utan mycket till offentlig debatt. Ett fåtal personer med KI:s förre rektor och tillika den tidigare socialdemokratiska regeringens vetenskaplige rådgivare, Hans Wigzell, har gått i täten för utvecklingen. Det sätt på vilket detta gjorts är anmärkningsvärt. Wigzell har inte bara arbetat på regeringens uppdrag (som universitetsrektor och rådgivare) utan samtidigt också varit anlitad av stora läkemedelsbolag som KI gjort affärer med samt investeringsbolag som satsat pengar i dessa. Han har även själv varit med och bildat bolag som han på samma gång varit med att investera i, till exempel som styrelseordförande i KIHAB eller som rådgivare åt HealthCap (bolag som till stor del arbetar med skattemedel). Från politikernas sida, och då kan till exempel den tidigare utbildnings- och näringslivsministern Thomas Östros nämnas, tycks tanken ha varit att upptäckterna från våra universitet i ökande grad behöver kommersialiseras för att skapa arbetstillfällen och trygga vårt framtida välstånd. Om och i så fall av vilka skäl han och andra anser att detta kräver att universiteten i sig kommersialiseras är oklart. Att Östros den 11 december 2001 var den som invigde den byggnad som uppförts för den Pharmacia-kontrollerade KI-institutionen CGB tillsammans med Hans Wigzell från KI, Göran Ando från Pharmacia och Lennart Karlsson från Akademiska Hus (KI-bladet nr 12/2001) säger kanske en del. Tyvärr är det ändå så att de satsningar som gjorts med skattemedel och särskilt med tillgångarna i våra pensionsfonder (AP-fonderna) för att kommersialisera forskningsresultat efter mer än tio år inte gett någon utdelning. Miljarder har plöjts ner i nystartade företag i bioteknik- och läkemedelsbranshen (inte bara här hemma utan även i utlandet, hur detta nu har tänkts gynna sysselsättning och trygghet i Sverige). Det stora flertalet av dessa visar dock stora underskott år efter år. Därför måste hela tiden nya pengar skjutas till. Alternativt säljs företagen med förlust, går i konkurs eller läggs helt enkelt bara ner. Om skattebetalarna någonsin får tillbaks de pengar de varit med att satsa är mer än osäkert.

Det är anmärkningsvärt att notera hur mycket mer uppmärksamhet och debatt som har riktats mot dessa för universiteten så avgörande frågor i ett land som USA. Inte minst beaktansvärt är de insatser som gjorts både från politiskt håll och från universiteten själva för att ta itu med de avarter som förekommit och inrätta nya regelverk som förhoppningsvis ska leda till ett ur etisk synpunkt bättre uppförande i framtiden både från enskilda forskare och från universiteten som institutioner. Liksom i många andra sammanhang är det kanske så att Sverige och andra europeiska länder även i dessa frågor befinner sig flera år efter USA. Låt oss därför hoppas att det nu blivit dags också för oss att på allvar ta itu med problemen. Om vi vill att den hämsko och de risker som den nuvarande kommersiella inriktningen inneburit ska avhjälpas och att universiteten ska återfå sin roll som fria institutioner vars forskning i första hand styrs av nyfikenhet och vilja att utöka kunskapen i stort så är det ännu inte för sent. Detta kräver dock kraftfulla åtgärder på flera plan. Det mest grundläggande är att universitetens företrädare tillsammans med politiker och näringsliv kommer till insikt om att kommersialiseringsförsöken inte fallit väl ut och dessutom resulterat i en mängd etiska problem som riskerar att skada allmänhetens förtroende för lärosätena och deras forskare. Mycket pekar på att det skett en överetablering av företag bland annat inom branscher som bioteknik och biomedicin. Det är därför viktigt att en mer realistisk hållning anläggs i dessa ärenden.

Bland de insatser som föreslås för att komma till rätta med de svårigheter som diskuterats kan följande nämnas: (1) förbättra efterlevnaden av de regler som redan finns för rapportering av bisysslor och intressekonflikter; (2) gör resoluta ingripanden för att begränsa eller förhindra engagemang vid sidan av tjänsten som är förtroendeskadliga; (3) visa större öppenhet beträffande anmälda bisysslor, till exempel genom offentliggörande på universitetens hemsidor (man ska inte behöva uppsöka ett registratorskontor för att se dessa uppgifter); (4) inför reella rutiner för redovisning och kontroll av institutionella intressekonflikter; (5) skilj så långt som möjligt handläggningen av kommersialiseringsärenden från universitetsanställda forskare och andra tjänstemän och skapa istället ett fristående organ som får ansvaret för dessa åtaganden. Det övergripande målet med dessa och andra liknande ingrepp är att bryta den trend som inneburit att universiteten i ökande utsträckning bundits upp till näringslivsintressen och privata vinstintressen. Återge dem istället karaktären av obundna kunskapscentra engagerade i forskning och utbildning av betydelse för samhället i stort

Boken Forskning till Salu kan beställas via internet på adressen www.gml.se (gå in under GML Bokhandeln). ISBN nr är 978-91-86215-24-8 och artikelnr 9789186215248

Priset är 215 kr (inkl moms)

Johan Thyberg är professor i Cell- och molekylärbiologi vid institutionen för cell- och molekylärbiologi

Hem ] Upp ]

Hosted by    Binero AB       Skyddas av ESET Smart Security

Copyright © 2001-2011 Tomas Alsbro, Whiplash Info. All rights reserved.