Låt staten ta ansvar för läkare som skall bedöma olycksfall och skador.

Trots alla stora ord och fina titlar i intyg och i rätten kan man i Sverige idag inte diagnostisera och ge adekvat hjälp åt patienter med svåra symtom från hjärna och ryggmärg. I stället kallar man dem psykiskt sjuka, skriver kirurgen Ulla Bergholm i ett debattinlägg i Dagens Medicin.

Min egen erfarenhet av att ha blivit ett "trafikskadefall med personskada" har gett upphov till nedanstående reflektioner och förslag till förändringar för att göra samhället mänskligare och vinna acceptans hos gemene man. I dag har vi ett systemfel som gör det möjligt för försäkringsbolag att betala samvetslösa läkare för kränkande insinuationer om simulerade skador genom skamlöst missbruk av begreppet "vetenskap och beprövad erfarenhet' Därigenom kan dessa bolag avsäga sig ansvar och kostnad för skadelidande och i stället belasta samhället med detta.

Jag blev påkörd av bil bakifrån vid trafikljus. Otvivelaktigt "icke vållande" och bilen tveklöst utsatt för kraftigt våld med hoptryckta bärande balkar och stora plåtskador. Om detta är Länsförsäkringar, det bolag där jag hade min trafikförsäkring, och jag överens. Att jag skadades så svårt att mitt liv som en helt frisk, disputerad golfspelande kirurgöverläkare förbyttes till en av samhället omhändertagen förtidspensionerad funktionshandikappad med rollator, hemtjänst, trygghetslarm och färdtjänst, har vi dock totalt olika förklaringar till. Trots diagnostiserade traumatiska skador som krävt operativt ingrepp för lindring av de värsta symtomen och att andra läkares bedömning av samma underlag föranlett pension, livränta och andra "förmåner", anser försäkringsbolaget inte att mitt tillstånd är en följd av olyckan.

Hur är det möjligt för mitt försäkringsbolag, som vid försäljning av försäkringen lovade hjälp vid nöd, att ha detta exklusiva tolkningsföreträde utan att ge en alternativ förklaring till mina handikapp och alltså "bevisa" att jag skamlöst försöker utnyttja trafikförsäkringen för att få ekonomisk vinning för något annat som kanske är självförvållat eller bara påhittat?

Försäkringsbolaget stödjer sig i sitt beslut helt på sin medicinske rådgivare, vilket synes ge denne oinskränkt makt över sina medmänniskor. Hans/hennes akademiska titel och medicinska specialitet anges i breven till den skadelidande. På begäran kan en kopia av rådgivarens bedömning i form av ett kortfattat notat bifogas. Dessa medicinska rådgivare handplockas av bolaget på rekommendation av kolleger.

Det finns idag en kader av "trogna" medarbetare, som känner varandra och tycks samarbeta för att uppehålla en fasad av vad som gäller som sanning i den medicinska världen, där de till vardags upprätthåller överordnad tjänst inom sin specialitet.

Ändå tycks man inte ha lärt sig hur man ska skilja simulanter från skadade.

Det innebär dessvärre inte att de till vardags träffar och behandlar patienter med sådana skador de uttalar sig om, ej heller att de ens håller sig uppdaterade vetenskapligt eller kliniskt inom det område de uttalar sig om på sitt extraknäck hos försäkringsbolagen. Samma namn ständigt dyker upp i patientföreningar, hos advokater, i media och i domstolar. Uppdraget innebär att utifrån dokument som den skadelidande tillsänt försäkringsbolaget, och ej genom personlig kontakt med den skadade, vägleda bolaget i sambandsfrågan mellan aktuell olycka och uppgivna skador och konsekvenser samt bedöma invalidiseringsgrad enligt ett av försäkringsbolagen konstruerat tabellverk.

Här uppstår den lucka som gör det möjligt för bolagen att slippa betala ut pengar. I och med att läkaren vid sitt arbete hos försäkringsbolaget ej ska träffa eller undersöka patienten råder inget patient - läkarförhållande och läkaren är då i detta uppdrag ej underställd Socialstyrelsen utan har endast uppdragsgivaren som tillsyningsman, även i medicinska frågor. Man behöver inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att misstänka att bolagen hellre behåller en läkare som tummar på den medicinska sanningen och för detta blir rundligt belönad än en som letar medicinska bevis för att ge patienten rätt till ersättning. Om detta missförhållande har spaltmeter tidigare skrivits, Socialstyrelsen och Finansinspektionen kontaktats, sjukhusledningar informerats och en aldrig sinande ström av trafikskadade kränkts, ruinerats och misstänkliggjorts. Och ändå tycks man inte ha lärt sig hur man ska skilja simulanter från skadade så att försäkringsbolagen inte ska betala ut ersättning till fel personer.

All den kunskap som dessa läkare borde ha tillägnat sig under alla år de läst om skademekanismer och utredningar borde ha föranlett en explosion av hypoteser och forskningsprojekt i syfte att förbättra diagnostik och behandling av redan uppkomna skador Rör att komplettera den forskning som bedrivs gällande prevention och trafiksäkerhet.

I stället kallar man dem psykiskt sjuka och stänger ut dem till husläkarna.

Så vad har samhället haft för nytta av dessa medicinska rådgivare förutom att spara pengar åt privata försäkringsbolag? Inte mycket. De som jobbar för bolagen har hög svansföring där men är inte mycket att stötta sig på för sjukhusen, när patienten söker dem där för samma skador.

Så trots alla stora ord och fina titlar i intyg och i rätten, som säkert bländar icke medicinskt skolade, kan man i Sverige idag inte diagnostisera och ge adekvat hjälp åt patienter med svåra symtom från hjärna och ryggmärg, när gamla kunskaper och undersökningsmetoder inte räcker till. I stället kallar man dem psykiskt sjuka och slänger ut dem till husläkarna, som av ingen anses ha högsta kompetens vare sig i neurokirurgi, neurologi, ortopedi eller psykiatri.

Det blir således i många fall i princip trafikförsäkringsbolaget med sin medicinska expertis som bestämmer att "fallet" är färdigutrett, diagnostiserat och avslutat, och detta accepteras av resten av samhället. Den skadade får, om den har tur, hjälp av allmänna medel att hanka sig fram. Det är ingen dålig klassresa nedåt på samhällsstegen, både ekonomiskt och mänskligt, tro mig.

Försäkringsbolagen har genom att muta läkare som accepterar att abdikera från läkarrollen moraliskt och etiskt för sin girighet skyfflat över kostnaden för trafikskadade på samhället och behållit pengarna. De har alltså ej tagit sitt ansvar för den försäkrade, bara pengarna.

Mutbara läkarna har hittat en god inkomstkälla och förutsatt att man saknar samvete, kan en patient kränkas och den vetenskapliga och medicinska kunskapen förvanskas ostraffat. Vem får betala dessa två parters njutningar? Ja, förutom de skadade vars olycka utgör grunden för de andras lycka, hela samhället som genom skatterna får överta betalningsansvaret.

Så här kan vi inte ha det. Myglare i andra branscher försöker vi städa bort för att kunna rättfärdiga vårt rättssamhälle och upprätta moralen hos medborgarna att hjälpa till att bevara välfärden genom att göra rätt för oss och kunna räkna med att få hjälp av andra om vi handlar i nöd.
Förslag till lösning:

Ta bort personskadedelen i den obligatoriska trafikförsäkringen och låt varje medborgare placera den frivilligt som andra privata men ekonomiskt nödvändiga försäkringar. Det kan bli dyrare premier än idag, men möjligheter för seriösa försäkringsbolag att på den fria marknaden konkurrera med bättre omhändertagande, rättsskydd och liknande.
Underställ alla legitimerade läkare Socialstyrelsens kontrollsystem så att en medicinsk sanning inte kan variera med läkarens anställningsvillkor utan är knuten till person.
Inrätta statlig instans för medicinsk bedömning i skadeärenden, med kontrollsystem så att endast trovärdiga och reellt kompetenta läkare används som sakkunniga, som har acceptans inom professionen och samhället för detta och som måste kunna uppvisa kompetensbevis. Avlöna dem för uppdraget, låt det ingå i deras ordinarie tjänst och se till att de är omutbara, pålästa och följer forskning och klinisk utveckling.

Förhoppningsvis kan en sådan förändring få vårt samhälle att fungera bättre och medborgarna att återfå förtroendet för läkare, jurister och försäkringstjänsteman.

Ulla Bergholm, med dr och specialist i allmänkirurgi

[ Hem ] [ Upp ]

Hosted by Skyddas av