Kränkt patient bör få hjälp till rättslig prövning

Införd med författarna medgivande

Författare

BENGT JOHANSSON, leg läkare, medicinsk rådgivare Scania, Södertälje.

FÖRSÄKRINGSGIVARES BESLUT BÖR IFRÅGASÄTTAS.. 1

Kränkt patient bör få hjälp till rättslig prövning. 1

Författare. 1

Den sjuke i underläge. 1

Objektivitet en utopi 1

Missvisande journalanteckningar. 2

Förtroendeläkaren partisk?. 2

Patientstöd från behandlande läkare. 2

Organspecialisten underskattar livskvalitet. 2

Rättslig prövning för korrekt beslut. 2

”Det skrivna ordet kan sällan på ett tillfredsställande sätt ge information om mänskligt lidande. Det är av detta skäl betänkligt att journalkopior och intyg får ha den tyngd som de faktiskt har vid skadebedömning. ”

Omedveten partiskhet, missvisande journalanteckningar, brist på personlig kontakt med den sjuke är exempel på företeelser som kan vilseleda förtroendeläkaren i bedömningen av patienten. Utan att förringa dennes svåra och grannlaga arbetsuppgifter finns det skäl för att en sjuk person som känner sig kränkt och felaktigt behandlad får stöd av en annan läkare och hjälp till rättslig prövning, som regel med hjälp av advokat.

Ekonomisk ersättning för sjukdom eller skada grundar sig alltid på någon form av värdering från försäkringsbolag eller myndighet. Allt efter hur nya uppfattningar kommer fram förskjuts dessa värderingar, och nya ekonomiska ersättningar tillämpas.

Det är värdefullt att den kliniskt verksamme läkaren får kännedom om hur reglerna för dessa ersättningar tillämpas på sätt som Läkartidningens serie Försäkringsmedicin presenterat. Det finns dock risk för att framställningen kan tolkas så att nuvarande regler är definitiva och för alltid gällande, varför kritiska kommentarer från praktisk verksamhet kan komplettera serien.

Målet med ekonomisk reglering av sjukdom eller olycksfall måste vara att både den sjuke och försäkringsgivaren känner att tillståndet är korrekt värderat. Hur ofta det sker är svårt att värdera, endast de som är uttalat missnöjda för ärendet vidare för fortsatt prövning.

Den sjuke i underläge

Vid dessa prövningar liar försäkringsbolaget eller kassan ett mycket starkt övertag. Man har sin profession att bygga på, man har långvarig erfarenhet, erfarna handläggare, jurister och läkare. För den sjuke är det vanligtvis första gången han befinner sig i situationen. Han har ingen tidigare erfarenhet och har svårt att värdera skäligheten i de ersättningar som erbjuds. Möjligheten att få det prövat är att överklaga beslut. Detta medför ekonomiska risker, då man inte numera kan påräkna rättshjä1p. Beslut om ersättning från privata försäkringar kan prövas i speciella instanser eller i civil domstol. Det finns möjligheter att försäkringsbolaget står för dessa kostnader. För att få sitt ärende annorlunda bedömt än vad kassa eller bolag gjort fordras det sakkunskap som är helt fristående, exempelvis advokat eller fristående läkare.

Objektivitet en utopi

I serien har Erland Lysell betonat att sakkunnige läkaren är objektiv. Även om det är en ambitiös målsättning så framstår det som orealistiskt att någon kan vara objektiv. Ordval eller vissa kommentarer i en skriven text kan utlösa en känslomässig reaktion som lätt styr uppfattningen om och bedömningen av ett ärende. Många nyanser och intryck av en sjuk persons förhållanden kan försvinna eller bli felaktigt uppfattade då den personliga kontakten elimineras. Det skrivna ordet kan sällan på tillfredsställande sätt ge information om mänskligt lidande. Det är av detta skäl betänkligt att journalkopior och intyg får ha den tyngd som de faktiskt har vid skadebedömning.

Missvisande journalanteckningar

I serien har framhållits att journaler skall vara vä1 förda och noggrant återge vad som iakttagits. Att så inte är fallet - och aldrig kommer att vara det - vet envar som har klinisk erfarenhet av sjukvård, särskilt akutvård. Journalanteckningar utgör ett koncentrat av det som läkaren i en viss situation anser vara mest adekvat och relevant. Dessa förhållanden kan visa sig vara oriktiga och vid en senare försäkringsbedömning försätta patienten i en besvärlig situation. Det är inte ovanligt att en patient i sin journal inte känner igen beskrivningen av sin situation, den kan vara felaktig. Att som förtroendeläkare lita helt på journalanteckningar är därför vanskligt, och det medför risk för allvarliga missgrepp.

Som exempel på detta kan anföras en kvinna i vars journal det finns noterat att hennes bröder haft blodpropp i hjärnan. Hon har bara haft en bror, och denne hade aldrig haft någon blodpropp. Trots detta uppenbara fel argumenterade sakkunnig läkare som om uppgiften i journalen hade stor betydelse för ett sjukdomsfall och att uppgiften ägde större trovärdighet än den försäkrades påpekande om det uppenbara felet.

Förtroendeläkaren partisk?

Möjligheten att vara helt objektiv försämras även av att förtroendeläkaren genom sitt arbete blir en naturlig del av kassans eller bolagets verksamhet och känner lojalitet med sin organisation.

Att sådana bindningar förekommer kan noteras i ställningstaganden mot en försäkrad där motiveringen för avslag ges i svepande ordalag och utan hänvisning till vetenskaplig litteratur. Som exempel på detta kan anföras ett numera vanligt uttryck att ”tillståndet har läkt ut under samordningstiden”. För kroniska muskulära belastningstillstånd i nacke och skuldra hos kvinnor är detta sakligt helt fel (vilket Carl Zetterberg förtjänstfullt påpekat i serien), men påståendet används ändå av försäkringskasseläkare. Antingen beror det på en partisk inställning eller på okunnighet.

Misstanke om partiskhet kan också föreligga då en förtroendeläkare i ett arbetsskademål anser att en ”artros i akromioklavikularled är av genuin natur” och att det föreligger ” konstitutionell grund” för att en 40-års man, som under 15 år arbetat med kraftiga vibrerande uppgifter i besvärliga arbetsställningar, har fått ensidig akromioklavikularledsartros. Läroböcker nämner inget om sådan ensidig akromioklavikularledsartros hos 40-åriga, i övrigt friska män.

Sådana exempel visar att man måste vara mycket observant på sakkunnig- eller förtroendeläkares ställningstaganden. Att en läkare har hög akademisk titel borgar inte för att denne är bättre skickad än den behandlande läkaren att bedöma en försäkrads lidande.

Patientstöd från behandlande läkare

Den behandlande läkaren möter sin patient på ett mer omfattande och engagerat sätt än vad en förtroendeläkare kan, och kanske skall, göra. När den behandlande läkaren inte kan förklara för sin patient hur försäkringskassan eller försäkringsbolaget gjort sin bedömning är det naturligt att denne känner olust. Läkaren får då inte låta sig passiviseras av auktoritetstro och intala sig att bedömningen är korrekt.

Den sjuke är vanligtvis mycket kränkt och låter inte sällan denna känsla gå ut över hela läkarkåren. Ofta frågar sig vederbörande, inte utan fog, hur en läkare kan göra en korrekt bedömning av den försäkrades situation utan att personligen ha talat med honom och hört hans synpunkter eller utan att man tagit hänsyn till framförda synpunkter. Om den behandlande läkaren då hjälper och stöder sin patient kan mycken bitterhet motverkas.

Organspecialisten underskattar livskvalitet

Ett påtagligt inslag i den kränktes förtrytelse är att organspecialister inte sällan har en tendens att underskatta den stora förändring i livskvalitet som en skada kan medföra. En kronisk nackskada utan röntgenologiskt påvisbara skador kan medföra svåra lidanden vad avser koncentrationsförmåga, havererat sexualliv, sömnstörningar, ständig trötthet m m, förhållanden som inte sällan tillmäts mindre betydelse än t ex förlust av en kroppsdel.

En påtaglig värdeförskjutning är dock på gång. Sålunda har individer med pisksnärtskador under 1990-talet fått sina problem mer beaktade än för tio år sedan, och man har ofta höjt ersättningen till dem.

Rättslig prövning för korrekt beslut

Det är angeläget att påpeka att försäkringskassans eller försäkringsbolagets beslut inte självklart är riktigt. Rätt är inte enbart en fråga om vad som är korrekt från medicinsk synpunkt, utan ytterst vad som döms i domstol. I detta vägs inte bara medicinska synpunkter in utan även rättsliga principer, exempelvis hur konkurrerande skadeorsaker skall bedömas.

Det förhållandet att två läkare (exempelvis förtroendeläkare och behandlande läkare) har olika uppfattningar om graden av smärta eller funktionsstörningar utgör inget anmärkningsvärt förhållande i sig och bör inte bli föremål för prestigebeteende. Det är i sådana fall mer ändamålsenligt att båda parterna för fram sina synpunkter och argument inför domstol och att den på sedvanligt sätt dömer i målet.

Utan att ringakta förtroendeläkarens ofta svåra och grannlaga arbetsuppgifter finns det skäl för att en sjuk person som känner sig kränkt eller felaktigt behandlad får stöd av annan läkare och hjälp till en rättslig prövning, som regel med hjälp av advokat. Ett sådant sätt att hantera en person som känner sig förfördelad kan i långa loppet vara värdefullt för att behålla förtroendet för läkarkåren. Utan sådant engagemang finns det risk för att kåren uppfattas som ett skrå som motverkar allmänhetens behov av stöd.

[ Hem ] [ Upp ]

Hosted by Skyddas av