Förvaltningsrätt

I Sverige har vi en konstruktion av lagar som rör de rättsregler som gäller för den offentliga förvaltningen och förhållandet mellan myndigheter och individen.

Om vi har anledning att klaga på myndigheters beslut eller brist på beslut så skall dessa överklaganden handläggas såsom så kallade förvaltningsärenden av speciella förvaltningsdomstolar. Hit hör

Förvaltningsrätten, dit man överklagar myndighetsbeslut
Kammarrätten, dit man överklagar länsrättens beslut
Regeringsrätten, dit man överklagar kammarrättens beslut

Skälet till denna ordning var - i begynnelsen - mycket goda.

Till skillnad mot i allmän domstol som bl.a. avgör Civilärenden, skall en förvaltningsdomstol självständigt och objektivt utreda varje ärende. Såsom individ skulle du därmed inte behöva anlita jurist för att nå rättstrygghet och ett rättvist domstolsförfarande. Av detta skäl undantas sådana ärenden i villkoren för den privata rättsskyddsförsäkringen.

En skillnad har dock sådana ärenden som rör socialförsäkringsmål. Dessa ärenden anses idag vara så kallade två-partsmål, där en part utkräver ekonomisk ersättning från den andra parten (se bl.a. doc Thomas Bull, Förvaltningsprocessen: mellan partsintressen och rättsstatsideal)

Men - i praktiken innebär detta idag att de flesta ärenden avgörs på så sätt som exempelvis Försäkringskassans läkare anser.[1]

1997 privatiserade riksdagen rättshjälpen, genom att i stort avskaffa den. Riksdagen hänvisade i stället till de privata försäkringsbolagens rättsskyddsförsäkringar. De privata bolagens rättsskyddsförsäkringar täcker inte förvaltningsrättsärenden

Eventuell juristhjälp måste därför betalas privat.

Läs mer om förvaltningsprocess.

För övrigt anser jag att Sverige begår brott mot Europafördragets 6 resp 13 artiklar i och med privatiseringen av rättshjälpen från och med 1997.

Många jurister och andra insatta anser att Förvaltningsrätten med sina särskilda domstolar har spelat ut sin roll. Många "drabbade" framför också att de är besvikna på att förvaltningsdomstolarna inte är objektiva och att de struntar i att självständigt utreda ärenden.

För intresserade i rättssäkerhet, rättstrygghet inom förvaltningsrätten rekommenderas bl.a. att läsa exempelvis Justitiekanslerns avgöranden, eller Justitieombudsmannens beslut.

Ett skräckexempel på hur illa förvaltningsrätten tog tillvara en enskilds rättigheter kan ses i JKs beslut den 23 juni 1999, Dnr 3254-97-40 med rubriken Fråga om Riksförsäkringsverkets åtgärder när verket uppträder som part i socialförsäkringsmål utgör myndighetsutövning.

JKs beslut är också en glänsande uppvisning i hur den högsta juridiska makten kan argumentera sig ifrån ekonomiskt ansvar för "det allmänna". Notera i beslutet JKs motiveringar till varför den som utsattes för rättsövergreppet inte skulle få något skadestånd av staten.

(Den som fortfarande tror att på utsagor om eget utredningsansvar hos förvaltningsdomstolar - såsom det beskrivs i lagen - är med förlov sagt naiv.)

I JKs beslut framgår av Riksförsäkringsverket yttrande till Regeringsrätten att de anser sig som part i tvisten, att de anser att det är deras rätt som part i målet att utelämna handlingar som stärker den skadades bevisning i sak. Det som gör det extra rättsvidrigt är att det aktuella handlingen var en av Riksförsäkringsverkets egna läkares utlåtande som mörkades och undanhölls domstolen.

I yttrande till regeringsrätten anförde Riksförsäkringsverket bl.a. följande:

Riksförsäkringsverket är alltid motpart när en enskild part överklagar försäkringsrätts beslut.

---....Verket inhämtade yttrande från en av sina medicinskt sakkunniga läkare, docenten Gösta F. F ansåg bl.a. att det förelåg samband mellan W:s besvär i övre extremiteter och skadlig inverkan i arbetet.

F:s yttrande överensstämde inte med den praxis som då gällde i mål av detta slag. Verkets svaromål till försäkringsöverdomstolen den 19 april 1982 grundade sig på då gällande praxis. F:s yttrande bifogades därför inte handlingarna till försäkringsöverdomstolen.

Riksförsäkringsverket ansåg - och anser fortfarande - att verket i sin egenskap av part i försäkringsdomstolarna själv väljer den bevisning som verket vill åberopa i enskilda mål. Verket hävdar fortfarande sin rätt att som part välja den bevisning verket vill åberopa.

[1] Se Rättssäkerhetsfrågor inom socialrätten, Norstedts Juridik, 2002, ISBN 91-39-10542-3, eller LO-TCO Rättsskydd ABs årsredovisning.

[ Hem ] [ Upp ]

Hosted by Skyddas av